Avsaknaden av bostadspolitik är total

LEDARE | Så har vi nu fått ta del av både Tidö-avtalet och en regeringsförklaring. Att sammanfatta det bostadspolitiska innehållet går fort. Avsaknaden av bostadspolitiken är total. 

Jag vet inte hur man ska uppfatta att bostadsfrågorna ligger under infrastrukturdepartementet där Peter Kullgren, landsbygdsminister, är chef och att Andreas Carlson är utsedd till infrastruktur- och bostadsminister. Spontant känns det som att bostadspolitiken är bortprioriterad. Missförstå mig inte nu. Andreas Carlson är en erfaren och skicklig politiker som verkligen kan hantverket. Men han saknar erfarenhet av bostadspolitik. Att frågorna är placerade tillsammans med landsbygds- och infrastrukturfrågor gör ju risken uppenbar att dels bostadsfrågorna helt försvinner, dels att det blir snarare byggpolitik än bostadspolitik. Det är därför lätt att bli besviken och fundersam. Har inte den nya regeringen några ambitioner alls för bostadspolitiken den kommande mandatperioden?

Risken är uppenbar att nyproduktionen av hyresrätter bromsas in rejält. Det kan till och med bli tvärstopp

En kortsiktig tröst kan vara att bostadsministern säkert får med sig ett uppdrag om att genomföra regelförenklingar för just byggandet samt att stärka det egna ägandet. Inget fel i det. Men det räcker inte. Det räcker faktiskt inte alls för att möta de problem bostadssektorn nu står inför. Blickar vi framåt så behöver omfattande bostadspolitiska reformer genomföras för att möta och lösa de problem sektorn står inför.

Risken är uppenbar att nyproduktionen av hyresrätter bromsas in rejält. Det kan till och med bli tvärstopp. Anledningarna är flera. Oron i omvärlden har lett till stora kostnadsökningar på byggmateriel, vilket leder till att marginalerna för att genomföra projekten blir för små eller obefintliga. Lägg därtill osäkerheten som nu råder runt vilken hyra som kan sättas på nyproducerade hyresrätter, efter de domar som kommit och lett till att beslutade hyror rivits upp och sänkts. Vilket leder till att alla nu funderar på vilken hyra det till sist blir och om dessa nivåer räcker för att projekten ska vara genomförbara. Så kan vi givetvis inte ha det.

Politiken kommer inte undan sitt ansvar, kommunalt och nationellt, för att hyresrättsmarknaden ska fungera

Om nyproduktionen av hyresrätter stannar av kommer vi få stora tillväxtproblem. Växande städer kan inte fortsätta växa om inte fler bostäder byggs. Här är hyresrätten helt central. Alla tillväxtorter behöver över tid fler hyresrätter. Politiken kommer inte undan sitt ansvar, kommunalt och nationellt, för att hyresrättsmarknaden ska fungera. Skälet till det är enkelt: Hyresrättsmarknaden är reglerad.

Det finns ett par olika sätt att lösa problemen för nyproduktionen av hyresrätter. Det ena alternativet är att genomföra förslaget som finns i utredningen kring fri hyressättning av nyproducerade hyresrätter. Det skulle lösa osäkerheten som idag finns kring hyressättningen av dessa bostäder. Utredningen är i stort sett bra. Regeringen skulle kunna remittera den för att sedan gå till riksdagen med en proposition. Tveksamheten är inte i innehållet. Tveksamheten råder om regeringen verkligen kan få igenom en sådan reform i riksdagen. I så fall måste Sverigedemokraterna ändra uppfattning, annars faller sannolikt förslaget i riksdagen.

Ju förr regeringen utvecklar egen policy och egna reformförslag desto bättre

Det andra sättet är att införa något slags modifierat investeringsstöd för nyproduktion av hyresrätter. På så sätt skulle risken sjunka och marginalerna bli bättre. Fler hyresrätter skulle kunna byggas. Men, investeringsstödet avskaffades ju av just dessa partier. Är de verkligen beredda att genomföra ett sådant stöd?

Risken är uppenbar. Att regeringen inte gör något för att återupprätta förutsättningarna för nyproduktionen av hyresrätter. Konsekvensen kan bli långvariga problem med bostadsförsörjningen i stora delar av Sverige om regeringen väljer den passiva vägen. Så, avsaknaden av bostadspolitiken så här långt i det som presenterats av den nya regeringen är bekymmersam. Så pass bekymmersam att det inte kan stanna där. En regering måste agera för att lösa samhällsproblem. Det är ju huvuduppdraget. Därför kommer regeringen behöva agera. Ju förr regeringen utvecklar egen policy och egna reformförslag desto bättre. För problemen måste lösas.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.