BOPOLPODDEN | På fem år kan de utsatta områden som finns i Sverige bli trygga och säkra områden. Men det kräver en lokalt närvarande polis, kommuner som blir aktiva och en varierad boendemiljö. Hör ett samtal med Magnus Lindgren, generalsekreterare för Tryggare Sverige om hur brottsligheten ser ut i Sverige jämfört med andra länder, vad som kan göras politiskt för att få stora resultat på kort sikt och på vilket sätt Polisen behöver göras om i grunden.
Samtalet kommenteras av Lennart Weiss och Anna Bellman är programledare.
Magnus Lindgren är kriminolog, fil dr i psykologi och före detta polis. Han har även arbetat vid bland annat Brottsoffermyndigheten och Rikspolisstyrelsen och varit ordförande för Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade. Han har varit generalsekreterare för stiftelsen Tryggare Sverige sedan den bildades 2008.
– Min bild av utvecklingen av tryggheten sedan dess är inte odelat negativ, men inte odelat positiv heller. Två tydliga saker som har hänt är att otryggheten har ökat i en ny grupp: Unga killar. Vi ser också en trygghetspolarisering: De kommuner och stadsdelar som redan var trygga tenderar att bli ännu tryggare och de ställen som hade problem har blivit ännu mer otrygga, säger Magnus Lindgren.
Bilden annars i media är att våldet och tryggheten bara ökar men Magnus Lindgren vill nyansera bilden.
– Det beror på vilken typ av brott man menar. Vissa typer är på historiskt låga nivåer, som bostadsinbrott, som har minskat kraftigt de gångna tio åren. Däremot har gängrelaterad och organiserad brottslighet ökat, brottslighet som är narkotikadriven och där unga lättkränkta män står i centrum.
Självförvållat att brottsligheten ser ut som den gör
Den svenska brottsligheten står ut i ett nordiskt och europeiskt perspektiv och att vi har hamnat här menar Magnus Lindgren till stor del beror på politiska och andra beslut, och att politikerna länge har bortsett från problematiken.
– Att vi är där vi är beror inte på slump eller otur, det är i hög grad självförvållat. Det finns några viktiga tipping points.
Byggandet av miljonprogrammet är en.
– Modernismens intåg innebar att vi vände upp och ner på de gamla idealen, bort från det småskaliga och integrerade med öppna framsidor till det storskaliga, ABC-städer och stängda framsidor där mycket av livet äger rum på innergårdarna. Det skapade förutsättningar för brottslighet och otrygghet. Detta skedde ungefär samtidigt som närpolisen utvecklades till fjärrpolis i samband med förstatligandet 1965.
– En tredje tipping point var när MC-gängen kom till Sverige på 1980- och 1990-talet. Chansen fanns att stoppa dem men politikernas syn på dem var att ”det är i grunden snälla pojkar som tycker om att åka motorcykel”.
”Polisen behöver göras om i grunden”
Tryggare Sveriges är en icke vinstdrivande tankesmedja som hjälper myndigheter och företag att utveckla och professionalisera trygghetsskapande och brottsförebyggande arbete. Stiftelsen tar inte emot några medel från det offentliga – de betalande kunderna kommer från näringslivet. En tydlig ståndpunkt från stiftelsens sida är att Polisen behöver göras om i grunden.
– Sedan centraliseringen 2015 har Polisen fått en resursförstärkning om cirka 60 procent. Däremot visar resultaten att man inte har fått någon effekt av de ökade resurserna. Grunden i all polisverksamhet måste vara lokal. Ett av centraliseringens syften var att Polisen skulle komma närmare medborgarna – nu visar utvärderingarna att man inte har lyckats.
– Slutsatsen är att det inte går att lappa och laga längre, organisationen måste göras om i grunden. Det behövs sannolikt ett ökat nordiskt samarbete, det behövs en kommunal polis, och en del kan vara nationell som i dag.
– Det är ofta inte resurserna som är problemen utan bristande ledning och styrning, en kultur som gör att man jobbar med fel saker och så vidare.
Tryggare Sverige vill också se en ny brottsutredningsmyndighet.
– Tiden har visat att poliser inte alltid är de som utreder bäst – det kan vara ekonomer eller jurister, som väl även behöver viss polisiär kompetens. Men vi tror att en utredningsmyndighet med en större andel civila anställda hade varit bra.
När det gäller miljonprogramsområdena har man visat i Gårdsten att det går att vända en negativ utveckling. Tyvärr är Gårdsten undantaget i den dystra statistiken över särskilt utsatta områden. Men Magnus Lindgren tror att utvecklingen går att vända på fler ställen.
Har inte tid att ge det 20 år i andra områden
– Fastighetsägarna har en oerhört viktig roll att spela. Både de som begår brott och de som drabbas bor hos fastighetsägarna. Men för att en fastighetsägare ska kunna agera krävs en lokalt närvarande polis, och en närvarande kommun. Tittar man på Gårdsten låter det nu som att en samverkanslösning ligger bakom men faktum är att fastighetsägaren Gårdstensbostäder med Michael Pirosanto länge var ganska ensamma i det här arbetet.
– Det tog 20 år för Gårdstensbostäder, självklart har vi inte tid att lägga 20 år i andra områden, men jag tror att det kan gå på fem – om vi etablerar och återinsätter lokal polis i områden och om myndigheterna är närvarande och synliga.
Och självklart spelar skolorna en stor roll.
– Många gånger finns de sämsta skolorna i de utsatta områdena, minst andel behöriga lärare i kombination med en miljö som lämnar mycket i övrigt att önska. Det borde vara tvärtom; bra skolor med ordning och reda och nolltolerans mot brottslighet.
Att utsatta inte blir sedda – en grogrund för klansamhälle
– En annan viktig del som man inte får glömma bort är stödet till de brottsutsatta. Vi har lämnat klansamhället bakom oss för länge sedan. Brott måste utredas och gärningspersoner måste lagföras, inte minst för att brottsutsatta ska bli sedda och synliggjorda. Om inte ansvarsutkrävandet fungerar finns risk att de tar andra vägar för att få upprättelse, som i vissa andra kulturer och även som vi ser i delar av det svenska samhället i dag. Det är inte rätt väg att gå.
Magnus Lindgren är i grunden positiv, bland annat beroende på att samtalet har tagit många steg framåt de senaste åren.
– Våra första tolv år var det mycket käbbel om problembilden. Vi har sett seminarier på Almedalen där folk lämnade lokalen när situationen beskrivs som den är – det har varit ”stigmatiserande” har det hetat. Istället har samhället svikit de boende i de här områdena genom att käbbla om det här.
– I dag har vi kommit förbi det där, det går att prata om problembilden på ett bra sätt och då är det lättare att gå vidare och adressera problemen.
Bostadspolitik.se:s Lennart Weiss kommenterar samtalet:
– Det är befriande att höra en före detta polis med helhetsperspektiv på frågorna, som definierar kriminalitet i ett större sammanhang och inte bara ser det som en polisiär fråga utan kopplar det här till boendestruktur, samhällsplanering, skolan och så vidare – och samtidigt riktar han tuff, frän och tydlig kritik mot polisväsendets sätt att fungera.
– Jag håller helt med honom om att det behövs en omgörning och någon form av kommunal polisreform, jag kan förvånas över att de stora kommunerna inte själva har drivit frågan. Det är ett faktum att förorterna är mer eller mindre lämnade åt sitt öde, en kommunal polis hade varit ett steg i rätt riktning.
Invandringens betydelse för otryggheten?
Magnus Lindgren lyfter att otryggheten byggs in i områdens utformning.
– Absolut. En ensidig bebyggelsemiljö leder till att området får en viss befolkning, och kopplat till upplåtelseformer. Finns det bara hyresrätter i ett område och du bygger fler små lägenheter blir det segregerat. Ett tankeexperiment: Om du byter ut bebyggelsen i Husby mot den på Östermalm – hade befolkningen ändå sett ut på samma sätt som i dag? Nej! Hur du bygger har betydelse för den sociala sammansättningen.
Lennart Weiss hade även velat höra mer om vad Magnus Lindgren tycker i vissa frågor.
– Magnus Lindgren är en person med ett spännande brett perspektiv och han nämner vissa avgörande politiska beslut. Jag hade gärna hört mer om frågor som är uppe i debatten. Vi hade ju en valrörelse som till stora delar handlade om invandring. Vilken betydelse har invandringen haft? Vilken betydelse spelar socioekonomiska variabler och att Sverige har blivit alltmer ojämlikt? Och konsumentledet? Att 5 000 personer på Södermalm använder kokain driver brottslighet.