BOPOLPODDEN | Hemlösheten ökar i Sverige och är i dag ett av våra allra största samhällsproblem. Det är framför allt den strukturella hemlösheten som ökar där mörkertalet är stort. Stockholms Stadsmission har flera initiativ för hitta lösningar framåt, i en situation som är ohållbar. Möt Pernilla Parding, programansvarig för socialt hållbara bostäder på Stockholms Stadsmission, i ett samtal om hur fastighetsägare kan kroka arm med stadsmissionen, vad Karolina Skog ska åstadkomma och att om Finland klarar en nollvision så kan även Sverige.
Anna Bellman är programledare och samtalet kommenteras av Lennart Weiss.
Pernilla Parding pratar helst inte om ”hemlösa” längre, hon pratar om ”människor som står långt från bostadsmarknaden”
– Ordet ”hemlös” får en att tänka på den gamla hemlösheten, på ”Pelle på parkbänken”, men den nya hemlösheten ser helt annorlunda ut.
Den gamla hemlösheten kallas social – bakgrunden är problematik inom missbruk eller psykisk ohälsa – medan den nya hemlösheten, den ”strukturella” ser helt annorlunda ut.
– I dag handlar det allt mer om unga vuxna, barnfamiljer, pensionärer, utan någon komplex problematik i bakgrunden. Det handlar om att de har låga inkomster, kort kötid och saknar nätverk som kan hjälpa dem in på bostadsmarknaden. Det är höga trösklar in i dag, både på den ägda och den hyrda bostadsmarknaden.
– 60 procent av stockholmarna kan inte efterfråga en nybyggd trea oavsett om det handlar om bostads- eller hyresrätt, det säger en del om hur allvarligt det här problemet är.
Det finns ett stort mörkertal
Hur stort problemet är vet man egentligen inte. Socialstyrelsen uppgav 2017 att det fanns 33 000 hemlösa i Sverige, men Pernilla Parding menar att den siffran dels är daterad och att det även finns ett stort mörkertal.
– De strukturellt hemlösa bor ändå nånstans, de bor på soffor, trångbott, på osäkra och illegala kontrakt. I vårt land har de oftast tak över huvudet men de har en tillvaro som du och jag inte hade velat ha.
Det finns inte heller siffror som visar hur många barn som är i strukturell hemlöshet i dag.
– Nej, det är svårt att svara på. Men vi märker i våra olika verksamheter, både för boende och öppna mötesplatser att vi har många barnfamiljer. De ringer oss, desperata; ”vi har ingenstans att ta vägen nästa vecka, nästa månad, kan ni hjälpa oss?” Det är akuta situationer.
Samtidigt går Sverige nu in i en kris, med kraftig inflation, stigande räntor, energi- och matpriser.
– Det är nästan otäckt att spekulera i vad det här kan leda till. Vi som har jobbat länge inom socialt arbete minns 90-talskrisen, då många inte kunde bo kvar, det kan komma att bli så nu också om krisen blir långvarig. Och det är nya grupper som faller ur systemet nu, och min känsla är att stödsystemen är sämre nu än på 90-talet. Det kan bli en chock för många.
Vill göra skillnad, tillsammans med kapitalet
Samtidigt är Pernilla Parding hoppfull – ”i tider av kris blir vi tvingade att hitta nya lösningar”. Hon menar att den idéburna sektorn – som Stadsmissionen tillhör – kan göra skillnad, tillsammans med kapitalet.
– Tillsammans med fastighetsbolag som vill göra skillnad inom social hållbarhet kan vi åstadkomma mycket. Det gäller att vi tar fram en modell där till exempel kapital som vill göra social skillnad viker ett antal bostäder åt den idéburna sektorn som får fungera som garant. Idéburen sektor kan både förvalta och förmedla lägenheter och se till att det blir en bra mix i fastigheterna.
– Vi gör redan detta i dag men vill utveckla fler modeller.
Redan i dag förvaltar Stockholms Stadsmission ett hundratal lägenheter, genom sin bobyrå.
– Bobyrån fungerar som en extern förvaltare. Fastighetsägarna gör skillnad och de tar ingen ekonomisk risk eftersom de hyr ut lägenheterna till oss, och vi hyr ut dem vidare. Vi betalar hyran och ser efter både lägenheten och hyresgästen.
Ambitionen är att utöka lägenhetsbeståndet kraftigt – den höga målsättningen är att ha lägenheter för 1 500 personer år 2025. Att få fram fler lägenheter är en av de viktigaste uppgifterna för Stadsmissionens ”stjärnvärvning” som offentliggjordes nyligen, då det stod klart att den förre miljöministern Karolina Skog nu påbörjar en tjänst som sakkunnig inom bostadssidan på Stadsmissionen.
– Det är helt fantastiskt, jag är så stolt och glad över att hon vill arbeta med oss. Hon kommer att kontakta fastighetsägare för att fler ska bidra. Jag kan bara uppmana fastighetsägarna: När hon knackar på – öppna, hon har något bra att erbjuda.
Vill nå även det ägda boendet
När man pratar social hållbarhet är det nästan uteslutande billiga hyresrätter man pratar om – men Pernilla Parding vill också nå det ägda beståndet.
– Det finns initiativ från bland andra OBOS och HSB som även skulle kunna fungera på andra målgrupper med en del justeringar. I andra delar av landet, utanför Stockholm, borde man kunna titta mer på småhus. Det är viktigt att inte låsa sig vid några typer av lösningar.
Stadsmissionen bygger även ett eget hus, med 41 lägenheter i Farsta strand, det första projektet där man går in som byggherre.
– Det ska bli ettor till fyror, det är viktigt med mångfalden. Det här är mest som ett sätt att visa att det går och hur man kan göra. Hur kan man hålla hyrorna låga utan att gå back? Även om vi skulle klara av att gå back så är det inte hållbart; vi måste forma en modell som är skalbar och som kan fungera på marknaden, som övertid är en bra investering, även om avkastningen blir lägre än i andra projekt. Vi måste kunna locka socialt kapital.
– I det nuvarande marknadsläget är det kämpigt, inte minst sedan investeringsstödet togs bort, men jag tror att vi ska få ihop kalkylen i alla fall.
Stadsmissionen har en vision om att hemlösheten ska försvinna till 2030.
– Det kommer nog inte att gå, men däremot är det självklart att vi ska ha en nollvision, precis som i trafiken. I Finland har man en nollvision, och man är nära att lyckas, men de har lagt mycket pengar också. Men om vi tänker innovation och kan kroka arm med branschen så kan vi nå långt.
Bostadspolitik.se:s Lennart Weiss kommenterar:
– Pernilla Parding har verkligen en stark drivkraft, och Stadsmissionen gör ett fantastiskt jobb, de har satt sig in bra i frågorna som ligger i gränslandet mellan social verksamhet och fastighetssektorn.
– De tar spännande initiativ men de riskerar dock att råka ut för motgångar i den konjunktur vi ser just nu. Avkastningskraven kommer att öka och då blir det ännu svårare att få ihop kalkylerna. Det finns säkert fortfarande billigt kapital att komma åt stiftelser och fonder, men det kommer att bli svårare.
Lennart Weiss har tidigare varit emot så kallad social housing men berättar att han har börjat vända, åtminstone när det gäller ”micro social housing”, som bland andra Einar Mattssons koncernchef Stefan Ränk har öppnat för.
– Han har argumenterat för att en typ av lösning där den idéburna sektorn skriver kontrakt på lägenheter i det befintliga beståndet.
– För särskilda grupper behövs särskilda lösningar, det finns i dag bland annat sociala kontrakt och HVB-hem men för de strukturellt hemlösa behövs andra lösningar. Jag tror att det finns en sannolikhet att man kommer att prova nya typer av statliga stöd för någon typ av en svensk variant av social housing.
– Vi har säkert 100 000 socialt och strukturellt hemlösa i Sverige och det är ju naturligtvis alldeles oacceptabelt. Det är klart att det borde vara möjligt att komma ner till några enstaka tusen med en samordnad politik som verkligen är på allvar.