KRÖNIKA | Bostadsmarknaden behöver en läkare som tar ansvar och fattar beslut genom hela behandlingen. Inte två oppositionella sjuksköterskor som käbblar över vilken medicin som genererar flest väljare just denna mandatperiod, skriver Dina Oetterli, fristående debattör och före detta förbundsordförande i jagvillhabostad.nu.
Jag ska diagnostisera bostadsmarknaden åt er, den är nämligen svårt sjuk. Jag ska även presentera två olika botemedel för densamma. Bostadsmarknaden lider av en sjukdom som är svår att förstå sig på och vi är många som försöker bota den. Enklare är sjukdomen att förstå om man vet vem den ansvarige läkaren är. Läkaren heter staten.
Bostadsmarknaden lider av en ideologisk sjukdom, där politiken fastnat i ett limbo mellan rätt typ av statlig inblandning och fri marknad. Botemedlet stavas att först välja ideologisk riktning för att sedan fullfölja behandlingen ända tills bostadsmarknaden är fullt frisk. För att bekämpa symptomen räcker det inte med att bostadsmarknaden tar smärtstillande preparat såsom “startlån” och “tidsbegränsade bygglov”. Vi måste bekämpa den underliggande infektionen med en kraftig dos investeringar och politiska beslut som går i samma ideologiska riktning. Bostadsmarknaden behöver en läkare som tar ansvar och fattar beslut genom hela behandlingen. Inte två oppositionella sjuksköterskor som käbblar över vilken medicin som genererar flest väljare just denna mandatperiod.
Det finns lagar och regler för allt som kallas marknad – allt annat vore anarki.
Oavsett vilken ideologisk riktning vi väljer krävs viss inblandning från statligt håll, det kommer vi aldrig ifrån. Det finns inget som heter fri marknad i benämningen att staten är helt bortkopplad. Det finns lagar och regler för allt som kallas marknad – allt annat vore anarki. Särskilt viktiga är lagar och regler gällande varor som vi inte kan leva utan, såsom bostad. Den trygga bostaden är en avgörande pusselbit i alla människors liv.
Det finns många olika behandlingsalternativ
Det är statens ansvar att bota bostadsmarknaden genom att lyssna till vad både marknad, kommuner och medborgare behöver för att underlätta matchningen av utbud och efterfrågan. Behandlingen av bostadsmarknaden kan ske genom anammande av det finska systemet med marknadshyror i stora delar av beståndet, kombinerat med förmånliga statliga lån där behovet finns och bostadsbidrag som en betydande andel av statsbudgeten. Behandlingen kan också ske genom ett bevarande av den svenska förhandlingsmodellen, införandet av statlig mellankapitalfinansiering (cirka 25-35 procent av den totala finansieringen, resten utgörs av bottenlån från bank och eget kapital) och bostadsbidraget som en mindre betydande andel av statsbudgeten. Det sistnämnda botemedlet står jag bakom, därför att det skapar förutsägbarhet och trygghet för både hyresvärd och hyresgäst. Därför att det stimulerar byggandet, även i lågkonjunktur. Samt därför att det underlättar matchningen av utbud och efterfrågan genom ett bostadsbidrag till den som faktiskt behöver det. Botemedlet stavas som sagt ideologi och behöver självklart kompletteras med andra åtgärder som går i linje med den valda ideologin, tyvärr har jag inte utrymme att lista alla åtgärder i denna krönika.
Att låta 400 000 unga vuxna mellan 20-27 år, 33 000 registrerade hemlösa och ett gigantiskt mörkertal av våldsutsatta kvinnor vänta på tryggt boende i detta limbo är beyond oansvarigt, det är helt ofattbart.
Att efterfråga en helt fri marknad utan statlig inblandning är detsamma som att efterfråga anarki, det är oansvarigt. Att frånsäga sig ansvaret och lägga det på kommunerna är också oansvarigt. Att enbart bygga bostäder med målet att vinstmaximera är även det oansvarigt, utifrån ett samhällsnyttigt perspektiv. Att som kommun luta sig tillbaka och förlita sig på att grannkommunen ska bygga, är också oansvarigt. Att låta 400 000 unga vuxna mellan 20-27 år, 33 000 registrerade hemlösa och ett gigantiskt mörkertal av våldsutsatta kvinnor vänta på tryggt boende i detta limbo är beyond oansvarigt, det är helt ofattbart.
Så länge staten inte väljer kommer vi att vara fast i detta limbo
Det viktigaste ni ska ha med er från denna text är att det inte finns en reform, en lagändring eller ett investeringsstöd som löser alla bostadsmarknadens problem. Det krävs ett samlat grepp som grundar sig i en ideologisk övertygelse. Så länge staten inte väljer ideologisk riktning och fullföljer behandlingen, genom ett samlat grepp som skapar förutsägbarhet för branschen och tilltro till demokratin hos medborgarna, kommer vi att vara fast i detta limbo.
Alla människor har rätt till en god bostad, oavsett ekonomi och oavsett bakgrund. Det följer av en tro på människors lika värde. Jag kommer aldrig att sälla mig till skaran som tycker att endast den med pengar förtjänar en god bostad, ty människors värde går inte att mäta i pengar. Detta kommer jag alltid att vilja diskutera, detta kommer jag sent att ändra åsikt om.
Läs gärna Dina Oetterlis tidigare krönikor om generationssveket på den ägda marknaden och hennes personliga upplevelse från flyktinghjälp kopplat till den svenska bostadsmarknaden.
Hej Dina,
Intressant artikel som jag tänkte ta mig friheten att ge en kommentar till. Jag tror inte att man skall använda ideologi som främsta angreppssätt. Utan se vad som är effektivast och lämpligast till varje målgrupp. När jag räknar så är det alltid det egna ägda boendet som är den billigaste boendeformen. Problemet med Sverige är att vi har höga skatter vilket gör det svårt för framförallt unga personer att spara ihop till det egna kapitalet. Om de inte får hjälp av familjen och vänner… Så mitt generella svar till de som fråga vad skall jag bo i, hyresrätt kontra eget ägande, är att de alltid skall försöka få till ett eget ägande då det är en klart billigare boendeform över tiden. Pga de höga skatterna måste staten och finansinspektionen tillåta högre belånade bostäder i Sverige än i andra europiska länder. Och här bör staten gå in och garantera topplån så att även personer med litet eget kapital kan få chansen att köpa sitt eget boende. Hyresrätten passar bättre till de som vill bo temporärt/under kortare tid eller som inte kan kvalificera sig för ett statligt topplån. Studentlägenheter är här ett bra exempel.
Anledningen till att hyresrätter blir dyrare att bo i är att det är någon som skall tjäna pengar på sin investering, flera tjänster är skattebelastade och du använder klart mer eget kapital till denna typ av investering. Eget kapital är klart dyrare än lånat kapital. Oftast.
Det låter ju fint, bra bostäder till alla. Tyvärr glömmer du, som alla på vänsterkanten, finansieringen. Vad kostar detta och vem ska betala? Det finns tyvärr inga gratisluncher.