SOMMARKRÖNIKA | Efter höstens val kommer ett stort antal förtroendevalda påbörja sitt uppdrag i kommuner, regioner och på nationell nivå. I ett sommarbrev lyfter Stefan Ränk, koncernchef på Einar Mattsson, tre frågor de ska ha ögonen på.
Sommarbrev till er medborgare som hamnar i beslutande församlingar efter valet. Här är tre frågor ni särskilt ska ha ögonen på:
Moms på hyresrätter
Allt fler röster höjs för att införa en begränsad moms på hyresrätter i syfte att få avdragsrätt för hela momsen för fastighetens kostnader. Förslaget låter ju vällovligt vid en första läsning men tittar man närmare på effekterna träder en mer bekymmersam bild fram. Först och främst kommer det kosta statskassan närmare 40 miljarder mer om året med en momssats på 6 procent på ingående och 25 procent på utgående moms. Det ska jämföras med Försvarsmaktens budget som efter de senaste riksdagsbesluten uppgår till dryga 70 mdr om året.
Det kan rimligen inte vara av intresse för lagstiftaren att skapa spelregler som missgynnar de som skapar kundvärde och gynnar dem vars hus är bortom räddning.
De här 40 miljarderna kommer huvudsakligen de aktörer till del som har låga hyror (svaga marknader) och ett betydande underhållsbehov (bristande förvaltning). Samma aktörer gynnas även vid lika momssatser. Den som arbetar med att öka attraktiviteten för sina bostäder genom att hålla sina fastigheter i gott skick drabbas i praktiken av ett minskat driftnetto över tid. Det kan rimligen inte vara av intresse för lagstiftaren att skapa spelregler som missgynnar de som skapar kundvärde och gynnar dem vars hus är bortom räddning. Se till allmänintresset och inte särintresset (igen).
Trygghet i våra bostadsområden
Brott och straff står högt upp på agendan i årets valrörelse. Vi som arbetar med fastigheter i allmänhet och bostäder i synnerhet kommer regelbundet i kontakt med människor som befinner sig på fel sida av vad våra lagar och regler föreskriver om hur vi inte ska uppträda mot varandra. I de värsta situationerna handlar det om skjutningar, sprängningar, misshandel och skadegörelse. Men bara hoten om att något av det ovan angivna kommer att drabba dig är illa nog för att skapa oro, fruktan och rädsla för omgivningen.
De långa ledtiderna från det att ett brott begås tills någon lagförs är det enskilt största hotet mot ett rättssamhälle som vi medborgare har tilltro till.
Visst finns det en del lagstiftning som det kan behöva skruvas på för att återställa den trygghet som går förlorad för våra hyresgäster när en granne blir en oroshärd. Men den nuvarande brottsbalken och hyreslagstiftning räcker en bra bit om den bara tillämpas och tillåtna åtgärder verkställs snabbt. Otaliga är de fall vi idogt arbetar med som drar ut alldeles för länge på tiden innan vi har ett domstolsavgörande i tingsrätt eller hyresnämnd. De långa ledtiderna från det att ett brott begås tills någon lagförs är det enskilt största hotet mot ett rättssamhälle som vi medborgare har tilltro till.
- Det får inte vara 100 minuters väntetid på 114 14 när man ska anmäla ett brott eller lämna vittnesuppgifter.
- Det får inte ta fyra månader från det att en person som mordhotar sin omgivning och vandaliserar sitt trapphus sägs upp till dess att ett vräkningsbeslut fastställs i hyresnämnd, som först därefter drar i gång psykvård och sociala myndigheter för ett omhändertagande.
- Det får inte ta två år från det att en bedrägerikedja har kartlagts till dess att en åklagare driver fallet i en tingsrätt.
- Det får inte gå månader, ja till och med år innan en brottsdömd person får avtjäna sitt fängelsestraff.
Det måste bli verkstad hos våra rättsvårdande myndigheter. Varför ska vi medborgare ens bry oss om att vända oss till dem och inte till andra som kan få ordning på torpet? Gud förbjude att vi hamnar i den sistnämnda situationen. Fokusera på att få de rättsvårdande instanserna vi har att fungera. Det kommer att göra störst skillnad.
När du trodde att behovet av marknadshyror försvunnit
Bara för att förslaget om nyproduktionshyror (helt enligt förväntningarna) stoppades av Vänsterpartiet betyder inte det att behovet av en reformerad hyreslagstiftning har upphört. Tvärtom är det mer angeläget än någonsin. I tider av ekonomisk oro behöver vi en fungerande hyresmarknad som kan erbjuda det som den ägda bostaden saknar: förutbestämda boendekostnader över en längre period, för alla. Men för att åstadkomma det behöver dagens hyreslagstiftning reformeras.
Hyresrätten är för väldigt många förknippad med social bostadspolitik för de svagaste hushållen på bostadsmarknaden. Hyresrätterna utgör en tredjedel av alla bostäder i Sverige, närmare bestämt 1,4 av 4,8 miljoner hushåll. Tack och lov är det bara en mindre del av dessa hushåll som inte kan bära sina boendekostnader med egna medel. Cirka 200 000 hushåll får bostadsbidrag och 300 000 pensionärer får bostadstillägg. När Boverket 2020 djupdök i hur många hushåll som både var trångbodda och ekonomisk svaga stannade siffran vid 56 000.
Den sociala bostadspolitiken måste fokuseras på de som har de svårast på bostadsmarknaden.
Den sociala bostadspolitiken måste fokuseras på de som har de svårast på bostadsmarknaden, de som saknar en inkomst att leva på, är ekonomiskt svaga och trångbodda. Dit behöver det riktas större resurser än vad det görs idag.
Däremot är det helt nödvändigt att vi får till en fungerande hyresmarknad för landets övriga 4,3 miljoner hushåll där den enskildes betalningsvilja för varje enskild bostad styr hyran och inte trubbiga teorier som bestäms av några få. Dagens modell driver byggkostnader och skapar en svart marknad för olaglig andrahandsuthyrning och lägenhetsbyten.
Den nödvändiga reformeringen av hyresmarknaden för de som kan leva på sin inkomst kan inte genomföras utan en reform för de som saknar sådana resurser. Då finns de politiska förutsättningarna – inte annars.