KRÖNIKA | Bostadspolitiken har ett minimalistiskt förhållningssätt och en slående någonannanism. Det gäller inte minst i förhållandet mellan stat och kommun i det delade bosociala ansvaret, skriver Christina Heikel, näringspolitiskt ansvarig, Fastighetsägarna GFR.
Det mest banbrytande i Karolina Skogs sexhundranittiosexsidiga betänkande Sänk tröskeln till en god bostad är att den ger upp på idén om en generell bostadspolitik. För att bli socialt hållbar måste den kompletteras med selektiva åtgärder.
Skog adresserar tre så kallade utmaningar särskilt: de höga trösklarna på bostadsmarknaden med den strukturella hemlöshet som följer, utsattheten för barnfamiljer med svag köpkraft, ojämlikheten och de prisökningar som ställer insiders/outsiders allt längre ifrån varandra.
Om utredarens uppgift var att skruva på befintliga bostadspolitiska verktyg kan vi konstatera att en kommande regering måste titta djupare på nödvändiga strukturella reformer. För även om förslagen är praktiskt genomförbara så är de varken fullt ut träffsäkra eller tillräckliga för att det ska bli enklare att komma in eller tillbaka på bostadsmarknaden.
Skog släcker nu alla illusioner om att bostadsbyggandet är lösningen för människor som står långt från bostadsmarknaden.
Bygg bort bostadsbristen! Bygg billigt! Ja, så kan det låta. Skog släcker nu alla illusioner om att bostadsbyggandet är lösningen för människor som står långt från bostadsmarknaden. Det räcker inte att öka utbudet. Vi måste också ta vara på de bostäder som finns och tillse att människor kan efterfråga den bostad som de är i behov av. ”Bygg mer” har generellt varit ett enkelt budskap och samtidig avledningsmanöver från dem som försvarar den generella bostadspolitiken. Därtill råder en politisk övertro till att det går att bygga lika billigt som i gammalt bestånd. Ekologiskt hållbart i hög kvalitet, tack.
Renoveringsbehovet i landets befintliga hyresbestånd är en socialt tickande bomb. Samtidigt talande för att bostads-, skatte- och välfärdspolitiken är i vårdnadstvist om den sociala hållbarheten. Varsam renovering kan vara en hållbar väg till goda bostäder. Medan att hålla tillbaka nödvändiga renoveringar för att undvika hyreshöjningar skapar helt andra problem, i segregation och en minskad attraktivitet för hyresrätten. Hållbarhetsaspekterna måste kunna takta och de politiska systemen förmå att stödja en god samhällsutveckling.
Med förslaget om att lagstifta kring hyresvärdars tillträdeskrav illustrerar Skog att behovet av selektiva åtgärder är ännu större än det hon efterlyser i sitt betänkande. Bortsett från att förslaget utgör en oproportionerlig inskränkning av egendomsrätten riskerar det att bli uddlöst. Möjligheterna för grupper som av ekonomiska skäl väljs bort när många konkurrerar om samma bostäder i dag, kommer sannolikt inte att förbättras av att enskilda tillträdeskrav regleras. Konkurrensen om bostäderna förändras inte och bara hos hyresvärdar som förmedlar efter strikt kötid kan det få betydelse.
Bostadspolitiken har ett minimalistiskt förhållningssätt och en slående någonannanism.
Bostadspolitiken har ett minimalistiskt förhållningssätt och en slående någonannanism. Det gäller inte minst i förhållandet mellan stat och kommun i det delade bosociala ansvaret. Vet kommunerna hur köpkraften ser ut och hur förhåller de sig till analysen? Vem löser den strukturella hemlösheten, outsiderproblematiken och barnfamiljers utsatthet? Bostadsförsörjningsansvaret kan helt klart bli tydligare.
Förbisett är det växande sociala ansvar som många fastighetsägare men även byggherrar tar. Ofta tillsammans med idéburen sektor och i samverkansformer som värderar den ömsesidiga professionaliteten. Utanför privat-offentliga samverkansstrukturer eller förväntningar om kommunala motprestationer, vilka ibland uppfylls och ibland försvinner i byråkrati eller politisk ryckighet. Dessa privata initiativ är friare, mer snabbfotade och helt av hjärta.
I Göteborg har Stadsmissionen tillsammans med Fastighetsägarna skapat en samverkansmodell som ger varaktiga boendeösningar för våldsutsatta kvinnor och deras barn. Privata hyresvärdar sluter frivilliga samarbetsavtal och upplåter lägenheter med förstahandskontrakt. En god bostad är grunden för ett gott liv. Nyckeln som modellen heter har räddat liv. Det är ett exempel.
Social hållbarhet är att ha ett framtidsperspektiv. Inte bara för att vi måste utan för att vi kan.
a