KRÖNIKA | I undersökningar av OECD svarar 80 procent av respondenterna rätt på frågan vad inflation är, men bara 60 procent kan svara på hur inflation påverkar pengars värde över tid. Är det ett problem, undrar Emma Persson, privatekonom Länsförsäkringar.
Temat inflation har fram tills idag knappast hört till tio-i-topp-listan över samtalsämnen om människor själva fått välja. Men sen den högsta inflationssiffran sedan 90-talet trillade in har detta ändrats. Nu pratas det i stället överallt om inflation och hur den påverkas oss. Frågan är bara om vi verkligen fullt ut förstår inflationens konsekvenser? Nja, bara delvis, skulle jag säga.
I de undersökningar som OECD regelbundet gör om finansiell förmåga bland sina medlemsländer svarar förvisso 80 procent av respondenterna rätt på frågan vad inflation är, men bara 60 procent klarar att svara på hur inflation påverkar pengars värde över tid. I Finansinspektionens motsvarande undersökning 2017 svarar bara 62 procent av svenskarna rätt på frågan om vad som händer med pengarna på ett bankkonto om räntan är 1 procent och inflationen 2 procent.
Värdet på pengar är ju egentligen något egentligen ganska luddigt som vi bara en gång kom överens om och som nu är en sanning.
Åtskilliga studier har också visat att vi har lättare att tänka i nominella snarare än reala termer. Kanske är det inte så konstigt. Värdet på pengar är ju egentligen något egentligen ganska luddigt som vi bara en gång kom överens om och som nu är en sanning. Inte så konstigt kanske att det kan vara svårt att omsätta i praktiska tankegångar. Det är förstås betydligt lättare att reagera och agera på de praktiska konsekvenserna, som att tomaterna och bensinen är dyr, än att tänka på något som faktiskt också är sant – att inflationen amorterar på våra lån. Låt mig illustrera med ett exempel:
Om vi antar en person som har en månadslön på 35 000 kr och ett bolån på 1 miljon kronor. Om inflationen ett år blir 6 procent och löneökningen bara blir 2, så kommer personens köpkraft att minska med 15 849 kronor. Men inflationen minskar samtidigt värdet av lånet. På ett år sänks värdet av skulden med 56 604 kronor. Samtidigt ökar också räntekostnaderna realt med 6 604 kronor för varje procentenhet räntan ökar på lånet, så visst finns det samtidigt en kassaflödesmässig baksida.
Och det finns andra baksidor med prisökningarna. Att fastighetsägarnas kostnader ökar kommer troligtvis att spilla över på hyresgästerna i form av hyreshöjningar. Alla löntagare som inte får löneförhöjningar i paritet med inflationen kommer i praktiken att få en reallönesänkning. Och även om sparräntorna på våra bankkonton kan stiga något så kommer inflationen att knapra även på de pengarna.
Alla löntagare som inte får löneförhöjningar i paritet med inflationen kommer i praktiken att få en reallönesänkning.
Men är det då ett problem att så många av oss inte förstår inflationen och dess konsekvenser? Nej, det skulle jag inte säga. I det Sverige vi hade för några årtionden sen, med tvåsiffrig inflation, då fick beslut som fattades ”nominellt” snarare än ”realt” större konsekvenser. Men på grund av den penningpolitik som nu förs med ett inflationsmål på två procent så behöver det inte betyda så mycket för den enskilde. Att försöka skydda sig så gott det går mot inflationen över tid genom investeringar av olika slag kan visserligen vara bra att göra, men om Riksbanken lyckas hålla inflationen kring målet så är det inte avgörande att vi tar hänsyn till den.
De flesta av oss fattar heller inte de stora ekonomiska besluten, som att köpa boende, enbart ur ett investeringsperspektiv och framför allt inte ur ett inflationsperspektiv. Att spara på börsen handlar för de flesta mer om att få pengarna att växa till pensionen eller för att barnen ska få en bra start i livet, snarare än att det historiskt visat sig vara ett skydd mot inflationen.
Och jag inser att jag skriver detta i en tid när inflationen är högre än vad den varit på decennier. Men låt oss utgå från att mycket av det som drivit inflationen trots allt är övergående och att den så småningom återgår till sin normala nivå. I det korta perspektivet lär vårt fokus ännu en tid ligga på att vår köpkraft minskar och att saker och ting blir dyrare. För att ha råd med det nödvändigaste kommer en hel del människor att behöva prioritera om i sin ekonomi. Kanske gör många en del vardagliga förändringar, som att åka mindre bil eller köpa billigare kaffe. Men utöver det, lev livet som vanligt. Köp bostad om du behöver, fortsätt investera på börsen och låt inflationen halka nedåt på listan över samtalsämnen. Det finns mycket annat som är viktigare.
Att folk i allmänhet har en dålig förståelse för inflation, nominella och reella siffror blev riktigt uppenbart när jag vid covids början (då när QE och ”pengaprintarna” satte fart och börsmarknaderna drog iväg på allvar) började prata med mina kollegor och bekanta om ämnet och att vi med största sannolikhet kommer få se en hög inflation komma, och att alla de där nytryckta pengarna är det vi och framtida generationer som får betala. dom flesta tittade bara på mig som om jag va dum i huvudet, för det va ju ingenting dom hade läst om i aftonbladet.. Det spelade liksom ingen roll vilka grafer eller förklaringar jag kom med så gick det ändå inte in.
Ja, nu står vi här och folk ser fortfarande lika förundrade ut..
Nu försöker jag förklara att våran fackligt framförhandlade ”löneförhöjning” på 2,3% är en reallönesönkning med flera procent så tittar dom ännu en gång på mig som om jag vore dum i huvudet..
Det borde ingå en grundläggande obligatorisk utbildning inom nationalekonomi redan i skolan, helst på gymnsienivå för alla, oavsett vald linje.. det är nog mer förberedande för det verkliga livet år 2022 än slöjd eller religionskunskap tex..