Det är dags för politiken att visa handlingskraft

 

LEDARE | Vi har i Sverige haft för lite fokus i debatten om hur vi kan stödja de mest utsatta grupperna med bostäder. Kanske för att problemet är för känsligt. Kanske för att lösningarna oftast är komplicerade och svåra att genomföra. Nu öppnas en möjlighet, menar Kent Persson, vd Bopol AB och samhällspolitisk chef Heimstaden.

Den svenska solidariteten för utsatta människor är i grunden stark. I tider av kris och oroligheter påminns vi om det. Och grunden för gemenskapen i samhället är ju just att vi ställer upp för varandra och hittar gemensamma lösningar på samhällsproblem. Extra viktigt är det för utsatta grupper. Så, där människan står svag där ska samhället stå stark.

Tittar vi då på den bostadspolitik vi har i landet så blir ju just detta problematiskt. För lite sker från politiken riktat till de som är i störst behov av politiskt stöd. Möjligen finns det ett litet ljus i tunneln till vändning. Häromdagen presenterade Karolina Skog sin utredning om en social hållbar bostadsförsörjning. Utredningen har fått både ris och ros, men kanske kan den ändå bli starten på en djupare och bredare debatt om behovet av en samlad social bostadspolitik.

När det redan från start är svårt att få en bostad så är det för utsatta grupper än värre.

Av utredningens många förslag finns ett om en förstärkning av hyresgarantin som ska omfatta barnfamiljer. Det i sig är kanske inte det intressantaste med detta förslag. Det intressanta är att två grupper till, våldsutsatta kvinnor samt ungdomar som lämnar samhällsvård, omnämns som grupper som skulle kunna omfattas av förslaget. Och här tänds hoppets ljus för mig.

När det redan från start är svårt att få en bostad så är det för utsatta grupper än värre. Vi vet att en av de största trösklarna för våldsutsatta kvinnor att ta sig ur ett förhållande där de misshandlas och kränks är just tillgång till bostad. Oftast får dessa kvinnor till slut fly akut ur en våldsam situation och kanske har de turen att få hjälp med ett akutboende. Har de ännu mer tur kan de få hjälp med en övergångslägenhet men efter det krävs det ofattbart mycket tur för att komma vidare till en egen lägenhet. Och när bostadsfrågan inte löses så är det till sist så att en del kvinnor hittar ingen annan utväg än att gå tillbaka till den som utsatt dem för våld. Ibland med döden som utgång. Att ett samhälle inte klarar av att ge våldsutsatta kvinnor stöd och hjälp med bostad är inget annat än ett totalt misslyckande.

Alla vi som är föräldrar vet vilket stort stöd våra ungdomar behöver när de lämnar sitt hem de växt upp i för att börja livet som vuxen i ett eget hem.

Ungdomar som lämnar samhällsvård är en grupp utsatt för risk. Dessa barn växer upp i annat hem utan sina biologiska föräldrar. Orsakerna är olika från fall till fall. Men gemensamt är att vi som samhälle tagit beslut att de inte ska växa upp med sina biologiska föräldrar. Den här gruppen omfattar cirka 30 000 barn och när de ska ta sig vidare till eget boende i åldern 18-20 år saknar de helt stöd. Samhällets stöd avslutas och de ska klara sig själva. Alla vi som är föräldrar vet vilket stort stöd våra ungdomar behöver när de lämnar sitt hem de växt upp i för att börja livet som vuxen i ett eget hem. Att som ungdom idag i Sverige skaffa sig ett eget boende utan stöd av vuxna är mycket svårt. Att vi som samhälle inte stödjer dessa ungdomar till sitt första egna boende är mycket märkligt då det är en riskgrupp som med strukturerat stöd sannolikt skulle kunna få en bra start i vuxenlivet. När samhället har aktivt tagit beslut att skilja barn från sina biologiska föräldrar har också samhället ett extra stort ansvar att se till att dessa barn klarar sig bra i övergången till vuxenlivet. Det ansvaret tas inte idag.

Vi har i Sverige haft för lite fokus i debatten om hur vi kan stödja de mest utsatta grupperna med bostäder. Kanske för att problemet är för känsligt. Kanske för att lösningarna oftast är komplicerade och svåra att genomföra. I det här fallet skulle förstärkta hyresgarantier för våldsutsatta kvinnor och ungdomar som lämnar samhällsvården vara enkelt att genomföra och vara en bit på vägen till lösning. Det är bara för politiken att förstärka Karolina Skogs förslag med dessa grupper. Inga fler utredningar krävs för det. Inget politiskt mod krävs heller. Det enda som krävs är politiskt agerande i riksdagen. Kan vi hoppas på att den politiska handlingskraften finns? Det vore ett steg framåt i ansvarstagande för utsatta grupper utan bostad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.