KRÖNIKA | Det finns skäl att vara orolig för att Sverige sedan många år tillbaka har en inriktning på nyproduktionen som förstärker obalanserna. Framför allt är det svårt att förstå tankarna bakom fokuset på små hyreslägenheter i höghus när det finns många indikatorer som tyder på att detta är det enda vi egentligen har överskott av, skriver Ulf Perbo fd statssekreterare med ansvar för bostadspolitik. Idag bl a bostadspolitiker i Tyresö kommun och konsult inom public affairs.
Ett problem som är värd större uppmärksamhet, är behovet av att integrera kvantitativa bedömningar med kvalitativa analyser när bostadsmarknaden ska bedömas.
Boverket publicerade strax före årsskiftet sin bedömning av bostadsbyggandet och de behov som finns. De bedömer att det kommer att byggas ca 66 000 bostäder både 2021 och 2022, vilket ligger över det långsiktiga årliga bostadsbehovet (som enligt boverket är ca 60 000 bostäder per år fram till 2030) och innebär att det ackumulerade underskottet som byggts upp de senaste tio åren minskar.
Bostadsforskaren Ingemar Bengtsson beskriver i rapporten Bostadsbrist och kommunens roll i bostadsförsörjningen att ”Genom att studera på aggregerad nivå bortses lätt från frågorna om vilka bostäder som saknas och vilka hushåll som saknar bostäder … De problem som finns på bostadsmarknaden handlar väldigt mycket om just heterogeniteten hos både bostäder och hushåll … Bostadsbrist lämpar sig inte för att räknas i antal enheter bostäder eftersom man då inte kan fånga upp bostadsbristens alla specifika aspekter. Mer grundläggande är det fel att mäta bostadsbrist i antal enheter bostäder eftersom den typen av bostadsbrist inte är ett problem per se. Problemet med bostadsbrist är inte att det finns få bostäder utan att det finns hushåll som upplever brister i sitt boende.”
Det innebär att ca 500 000 hushåll i hyresrätter och totalt ca 700 000 hushåll vill flytta från boende i höghus till småhus om det kunde.
Mot denna bakgrund är det intressant att notera vad Boverket skriver om sin bedömning: ”I byggbehovsberäkningen beaktas inte bostäders heterogenitet, det vill säga att det kvantitativa byggbehovet beräknas utan hänsyn till att bostäder skiljer sig åt.” I flera Demoskopundersökningar om hushållens värderingar uppger ca en tredjedel av alla som bor i hyresrätt att de egentligen vill bo i en villa eller radhus. Även en ansenlig del av de boende i bostadsrätt uppgav att de hellre vill bo i småhus. Det innebär att ca 500 000 hushåll i hyresrätter och totalt ca 700 000 hushåll vill flytta från boende i höghus till småhus om det kunde. Nästan inga hushåll som bor i småhus vill däremot flytta till en lägenhet. Idag bor 2,3 miljoner hushåll i flerbostadshus, varav 1,4 miljoner i hyresrätt. Ca 2 miljoner hushåll bor i småhus. Detta indikerar att det finns många fler hyreslägenheter i flerbostadshus än vad hushållen önskar.
Men varför upplever då många – särskilt ungdomar, men även äldre – en brist på hyreslägenheter om det finns många fler än vad hushållen önskar? Det kan då bero på att det finns ungefär 500 000 hushåll i hyreslägenheter som med en normal boendekarriär – som de också önskar – borde ha flyttat till en större bostad med trädgård och lämnat hyreslägenheterna till nya hushåll.
Totalt förväntas Sveriges befolkning öka med cirka 775 000 personer 2019–2030.
Ett annat kvalitativt problem som kan komma att få ökande betydelse är lämpliga boenden för äldre. Enligt SCB:s befolkningsframskrivning kommer antalet invånare över 80 år att öka med över 50 procent mellan 2019 och 2030. Det motsvarar en ökning med mer än 270 000 personer, varav 130 000 kommer att vara över 85 år gamla. Totalt förväntas Sveriges befolkning öka med cirka 775 000 personer 2019–2030. Av den ökningen förväntas över 40 procent ligga på åldrarna över 65 år och mer än en tredjedel på åldersgruppen över 80 år. Många stora småhus skulle kunna frigöras för barnfamiljer i hyresrätt om det fanns attraktiva alternativ för äldre småhusägare. Frågan är om inte till exempel mindre gruppbyggda enplanare med en liten uteplats och gemensamma ytor baserade på eget ägande och serviceupplägg är vad som skulle kunna locka gamla småhusägare och skapa goda ekonomiska förutsättningar. En nyproducerad hyreslägenhet på tredje våningen torde för många framstå som ett orimligt nedköp vad gäller både ekonomi och boendekvalitet.
Det finns skäl att vara orolig för att Sverige sedan många år tillbaka har en inriktning på nyproduktionen som förstärker obalanserna. Framför allt är det svårt att förstå tankarna bakom fokuset på små hyreslägenheter i höghus när det finns många indikatorer som tyder på att detta är det enda vi egentligen har överskott av.
Boverket borde få i uppdrag att med hög prioritet redovisa utförligare underlag kring bostadsbehoven baserade på de resonemang som framgick av citaten av Bengtsson ovan. Den vanligaste bostadstypen som byggs enligt SCB:s senaste statistik var en liten hyreslägenhet. Kommer de att anses ha varit en klok inriktning på bostadsbyggandet om tio år?