KRÖNIKA | Göteborgs stad ska inte ha någon stadsdel på polisens lista 2025. Hur det ska lyckas utan att nämna den grovt organiserade kriminaliteten förundrar oss som lever närmast problematiken, skriver Christina Heikel, näringspolitiskt ansvarig, Fastighetsägarna GFR och projektledare bakom rapporten Så skapar vi socialt välmående bostadsområden.
I efterhand är det som om vi konstaterade självklarheter, att det är kriminaliteten som skapar utsattheten för människorna i de utsatta områdena. Hur den lokalt förankrade organiserade brottslighetens kontroll, verksamhet och våld utgör den största trygghetsproblematiken. Med det sagt borde ett första mål för det gemensamma trygghetsskapande och brottsförebyggande arbete också vara att minska de kriminellas påverkan på boendemiljöerna samt förhindra att de kriminella nätverken sprider sig till nya stadsdelar. Med såväl ett medmänskligt hjärta som en rationalitet att säkra fastighetsvärden.
Härom veckan rapporterades om hur tryggheten i det särskilt utsatta området Bergsjön har ökat. Detta sedan polisen med hjälp av knäckta krypterade appar lyckats låsa in ett stort antal gängkriminella individer i området. Ett fönster för det goda samhällsbygget har öppnats när parallellsamhällets ledare fallit. Lokalpolisområdeschefen, som vi läst om också i Johanna Bäckström Lernebys bok Familjen, lyfte särskilt fram betydelsen av samverkan med fastighetsägare. Samtalsklimatet har förändrats och befriats. Vi kan nu tala mer öppet prata om att kriminaliteten de facto finns och bedrivs i och kring våra fastigheter.
I samtliga av Göteborgs utsatta områden gör allmännyttan och privata fastighetsägare i god samverkan stora insatser, för att med lärdomar från Gårdsten långsiktigt bygga välmående samhällen. Närvaro och grannskap, gränssättande och riktiga hyresförhållanden är viktiga nycklar. Stadsutveckling likaså. Det är i alla delar väldigt mycket en framtidsfråga. Nära en fjärdedel av befolkningen växer upp i ett av polisen benämnt utsatt eller särskilt utsatt område. Stefan Fölster beskriver i boken Den inkluderande staden med all tydlighet betydelsen av goda uppväxtmiljöer, ett gott grannskap och naturligtvis bra skolor.
Nära en fjärdedel av befolkningen växer upp i ett av polisen benämnt utsatt eller särskilt utsatt område.
Höga ambitioner räcker bara nästan hela vägen. Göteborgs stad ska enligt kommunfullmäktigebeslut till år 2025 inte ha någon stadsdel på polisens lista. Ingen del av staden ska vara under kriminell påverkan. Strukturella förändringar i stadsmiljön och socioekonomiska förutsättningar är oumbärliga i samhällsbygget men för att inom tre år vända utvecklingen krävs insatser som har effekt mot kriminella system. Hur Göteborg ska lyckas nå målet om inga utsatta områden med en plan som inte benämner grovt organiserade kriminalitet förundrar oss som lever närmast problematiken.
Tystnad är en del av problembilden mot den organiserade brottsligheten. Tystnaden från hot om våld som hindrar brottsanmälningar och det gränssättande arbetet men också föräldrars tystnad uppstånden av skam. Tystnadskulturen inom offentlig förvaltning som på inget sätt unik för Göteborgs stad men bekräftades i en rapport till kommunstyrelsen sommaren 2021. Författaren Anna Ekström pekade på att problematiken var särskilt stor i stadsförvaltningarna i utsatta områden. Larmet om tystnadskulturen hade kommit från en stadsanställd, tillika en av landets främsta experter på gängkriminalitet, Maria Wallin. Hon fick sedan avsluta sin anställning.
Retoriken har däremot börjat skifta. Det har länge funnits en tendens att diskutera de utsatta områdena enbart utifrån boendesociala perspektiv. Som om boendemiljön var orsaken till kriminaliteten och de väpnade konflikterna. När det snarare borde handla om att den organiserade kriminaliteten är orsaken till den negativa boendemiljön. Denna omvända logik har stått i vägen för ett riktat och systematiskt arbete mot den grova organiserade brottsligheten. Så låt oss tänka om.
Genom att arbeta gränssättande och relationsbyggande kan vi bygga upp en positiv social kontroll och resistens.
Fastighetsägares förmåga finns i dess närvaro och möjligheter att såväl motverka effekterna av den organiserade kriminaliteten som begränsa dess spridning. Genom att arbeta gränssättande och relationsbyggande kan vi bygga upp en positiv social kontroll och resistens. Ett samhällsbygge, gård för gård som skapar tillhörighet. Detta grundläggande arbete är viktigt i utsatta områden, likaså i områden som ännu inte är under kriminell påverkan.
Lagstiftningen hindrar oss i dagsläget från att såväl motarbeta som förhindra kriminell etablering. Den måste stärkas upp för att hålla takt med samhällsutvecklingen, såväl vad gäller riktiga hyresförhållanden i våra bostäder som i våra lokaler.
Varför vi vädjar till lagstiftarna att ge oss större möjligheter att kontrollera svartuthyrning och annan brottslig verksamhet. Men också att arbetet kan mötas upp av berörda myndigheter. Gör obligatoriskt för bostadshyresgäster att meddela hyresvärden om det finns inneboende. Förenkla hyresvärdars anmälan av folkbokföringsbrott. Lätta på begränsande sekretesshinder mellan myndigheter. Trygga att Socialtjänsten vid ekonomiskt bistånd kan kontrollera lagligt hyreskontrakt. Se över reglerna som berör brott i hyresbostäder och vidga grunderna för uppsägning.
Det behöver också bli enklare att säga upp kriminella lokalhyresgäster. Hyreslagen ställer idag orimliga beviskrav på fastighetsägaren och behöver anpassas till dagens situation med kriminella nätverk och brottslingar med stor ekonomisk förmåga och våldskapital.