LEDARE | Unizon uppmärksammar i en kampanj betydelsen av att ha en fungerande bostadspolitik för att våldsutsatta kvinnor och barn inte ska behöva välja mellan hemlöshet och våld. Det är ett viktigt perspektiv, menar redaktör Annika Miscevic.
Det är namnet på den mycket viktiga kampanj som Unizon nyligen sjösatt med syfte att belysa bostadspolitikens betydelse för att våldsutsatta kvinnor och barn inte ska behöva välja mellan hemlöshet och våld.
Den farligaste platsen för kvinnor är det egna hemmet. Här är risken att utsättas för våld som störst och den vanligaste mordplatsen är sängen. Var tredje vecka mördas en kvinna av en man i Sverige och 2020 anmäldes fler än 39 000 misshandelsbrott mot en kvinna. Brå uppskattar att 80 procent av våldet mot kvinnor aldrig anmäls.
Varje år söker sig tusentals kvinnor och barn till landets kvinnojourer för skydd och hjälp. Men det är en tillfällig lösning och speglar heller inte behovet hos det mörkertal som väljer att bo kvar med sin förövare eller hittar andra lösningar.
I dagsläget är det bara 46 av 290 kommuner som erbjuder förtur i bostadskön till kvinnor som utsatts för våld. De allra flesta kommunerna saknar dessutom strategier och samarbeten med andra kommuner vid eventuella skyddsbehov. Möjligheten att köpa en bostad är väldigt begränsad för flertalet kvinnor som vill separera, något som vi tidigare uppmärksammat här på ledarplats.
I en debattartikel (Dagens Samhälle 9/2) skriven av ordförande Olga Persson och generalsekreterare Rebecka Andersson föreslår Unizon följande åtgärder:
- Förtur åt våldsutsatta kvinnor: Både kommuner och privata bostadsaktörer behöver ta ett större samhällsansvar och erbjuda särskilda villkor, som förtur, till våldsutsatta kvinnor som flytt sina hem.
- Sänkta inkomstkrav och fler lägenheter: Kommuner och privata bostadsaktörer måste sänka inkomstkraven så att våldsutsatta kvinnor enklare kan få en ny bostad. Och bygga fler lägenheter som våldsutsatta kvinnor har råd att bo i.
- Både tillfälliga och fasta lösningar: För att bedriva ett effektivt kvinnofridsarbete måste kommunerna samarbeta med och bevilja placeringar på kvinnojourernas skyddade boenden, samt erbjuda utslussningsboenden, förturslägenheter och hyresgarantier för våldsutsatta kvinnor.
- Mer samarbete över gränserna: I många fall kan det vara farligt att stanna kvar i samma kommun som förövaren. Kommunerna behöver samarbeta mer om bostadsutbyten över kommungränserna och ta fram snabba, flexibla lösningar så att barn och kvinnor kan få en ny trygg punkt i tillvaron.
- Överseende med skulder: Ta bort kravet på att vara skuldfri för att få en lägenhet, om den som söker har varit utsatt för våld. I många fall har kvinnorna utsatts även för ekonomiskt våld, vilket gjort att de har skulder som de själva inte orsakat.
- Nationell samordning: Bostadspolitiken och samhällsplaneringen är i stor utsträckning kommunernas ansvar, men här behöver staten ta ett nationellt ansvar med skarpare riktlinjer och bättre verktyg.
I slutet av mars presenteras utredningen En socialt hållbar bostadsförsörjning. Enligt direktiven ska den ge förslag på hur uppgiftsfördelningen mellan kommun och stat ska se ut och hur vi kan garantera bostadsförsörjningen för de som står längst ifrån bostadsmarknaden. Låt oss hoppas att den innehåller förslag som ger våldsutsatta kvinnor ett oslagbart läge.