KRÖNIKA | Sverige har nu fått sin sjunde bostadsminister sedan 2014 och den 31 mars presenteras den statliga utredningen om startlån för förstagångsköpare. Det är dags att erkänna generationssveket och ge förstagångsköpare ett startlån. Det menar Dina Oetterli, förbundsordförande jagvillhabostad.nu.
Politikerna och samhället vill få oss att tro att det är ungas individuella ansvar att skaffa en bostad, och lyckas vi inte med det så är vi losers, rent ut sagt. Men för att skaffa en bostad behöver jag hjälp från någon, jag behöver få ett arv, ha en förälder som kan gå i borgen för bolån, en anhörig som kan föra över köpoäng eller föräldrar som kan belåna en realtillgång. Det här tycker inte jag går ihop med Sverige som välfärdsstat och Sverige som land där det ska löna sig att kämpa. Vi må födas som ojämlikar men den som kämpar ska kunna förändra sin situation, göra en klassresa om man så vill. Dagens svenska bostadsmarknad cementerar inte bara, utan ökar också på klassklyftorna.
Sveriges genomsnittliga kvadratmeterpris på bostadsrätter var 8 314 kr/kvm år 2000, vilket motsvarar 10 944 kr/kvm i dagens penningvärde. År 2010 var det genomsnittliga kvadratmeterpriset 22 795 kr/kvm, vilket motsvarar 25 777 kr/kvm i dagens penningvärde. Idag är det genomsnittliga kvadratmeterpriset för bostadsrätter uppe i hela 44 502 kr/kvm.
Den som var ung, säg 20 år gammal, och köpte en bostad år 2000 har alltså åtnjutit en genomsnittlig värdeökning på 435%. Säg att lägenheten var 30 kvadratmeter och alltså kostade 249 420 kr. Samma lägenheten är nu värd 1 335 060 kr. Den här personen, som idag är i 40-årsåldern, har alltså tjänat över en miljon kronor, bara på att bo. Vi kör samma veva igen. Den som var 20 år gammal år 2010 och köpte en 30 kvadratmeter stor lägenhet då, betalade alltså 683 850 kr. Den personen har idag tjänat in alla pengar och fått lika mycket över, bostaden är nu värd 1 335 060 kr. Personen är drygt 30 år gammal idag och har tjänat 651 210 kr sedan år 2010, bara på att bo. Summan motsvarar ca 5000 kr per månad. Lägg sedan till att det ägda boendet subventioneras av staten. Den svenska staten betalar 30% av dem här personernas räntekostnader, varje månad. Om 40-åringen eller 30-åringen skulle vilja renovera sina bostäder, ja då står staten för 30% av kostnaden med. Varför då? Politiken har antagligen förts på detta vis för att vi ska bli fler som äger vårt boende, staten uppmuntrar det. Men vem är det egentligen som får vara med i leken?
Vem är det egentligen som får vara med i leken?
En majoritet av Sveriges unga vill äga sin bostad, men hela 34 procent av oss har varken vänner eller familj som kan gå i borgen för bolån. Numera är det endast 24 procent i åldersgruppen 25–34 år som äger sin bostad, i början på 1980-talet var den siffran 43 procent. Andelen av oss unga som kunnat etablera sig i hyresrätt har fallit kraftigt i storstadsregionerna och vi har inte kunnat väga upp detta genom att etablera oss i bostadsrätt. Istället har vi förpassats till en osäker andrahandsmarknad eller fastnat hemma hos föräldrarna. Unga vuxna ser bostadsbristen som en av samhällets största utmaningar kopplat till att vara ung idag. Detta anses till och med vara en ännu större utmaning än såväl arbetslöshet som integration. Politiken vill uppmuntra oss att äga vårt boende, men har misslyckats totalt. Sedan införandet av skärpta kreditrestriktioner är vi i princip chanslösa. Behöver jag tillägga att bara en av fyra unga tycker att Sverige har en bra bostadspolitik?
Sverige har nu fått sin sjunde bostadsminister sedan 2014, Johan Danielsson, och den 31 mars presenteras den statliga utredningen om startlån för förstagångsköpare. Med grund i ovan givna argument och utmålad lägesbeskrivning anser vi i Jagvillhabostad.nu att det är hög tid att staten satsar på oss som inte har bostad. Erkänn generationssveket och eliminera det; inför ett statligt startlån för förstagångsköpare nu!