KRÖNIKA | Det är märkligt att vi kan göra breda blocköverskridande överenskommelser om försvar, energi och pensioner, men ingen verkar vara intresserad att göra en liknande långsiktig insats för en så grundläggande och viktig rättighet som en bostad att leva och bygga sitt liv ifrån, skriver Alexandra Hagen, vd White arkitekter.
Sveriges bostadspolitik fungerar inte. Stora grupper utestängs från bostadsmarknaden, i städerna ser vi en ökande bostadssegregation som driver på polarisering och otrygghet i staden. Dåliga och otrygga bostadsförhållanden påverkar människors hälsa och välbefinnande. I de stora städerna har vi svårt att attrahera talanger och kompetens på grund av brist på bostäder, det i sin tur påverkar vår produktivitet och ekonomi på ett nationellt plan. I val efter val hamnar bostadspolitiken långt ned på agendan trots att den har stor påverkan på många områden. Det behövs ett nationellt grepp för att lösa bostadskrisen. Då måste den splittrande partipolitiken läggas åt sidan på samma sätt som partierna gjort i försvarspolitiska blocköverskridande överenskommelser i decennier.
Inom loppet av ett par veckor har både Moderaterna och Socialdemokraterna haft nationella möten där de antagit respektive partis bostadspolitik inför nästa mandatperiod. Båda partierna betonar vikten av bostaden för att kunna studera, flytta och påbörja vuxenlivet.
Deras skrivningar och beslut förpliktigar. Särskilt som rätten till en bostad är lagstadgad i både svensk grundlag och FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Därför är det märkligt att vi kan göra breda blocköverskridande överenskommelser om försvar, energi och pensioner, men ingen verkar intresserad att göra en liknande långsiktig insats för en så grundläggande och viktig rättighet som en bostad att leva och bygga sitt liv ifrån.
Alla regioner behöver planera mer för framtidens bostadsbehov.
I Boverkets rapport Bostadsbyggnadsbehovet 2020–2029 beräknas det årligen behövas omkring 60 000 lägenheter. Sju av tio i storstadsområdena. Men därutöver har Sverige en åldrande befolkning där andelen 80 år och äldre kommer att öka, vilket kräver nya bostäder eller anpassningar av befintliga bostäder i hela landet. Det vill säga alla regioner behöver planera mer för framtidens bostadsbehov.
I regeringen har en minister från Miljöpartiet, just nu Märta Stenevi, haft ansvaret för bostadsfrågor de senaste sju åren. Och det har inte saknats förslag eller utredningar under denna period. Det finns färdiga förslag om allt från Samordning för bostadsbyggande till Ett nytt regelverk för bygglov, samt pågående utredningar om en socialt hållbar bostadsförsörjning samt om hur man ska underlätta för förstagångsköpare på bostadsmarknaden. Men än så länge har de långsiktigt varaktiga förändringarna lyst med sin frånvaro. Snarare har bostadsfrågorna lett till ökade konflikter och låsningar i politiken.
Än så länge har de långsiktigt varaktiga förändringarna lyst med sin frånvaro.
Anna Granath Hansson, bostadsforskare på KTH har jämfört Sverige med Hamburg och Berlin. Hon menar att Tyskland för en aktiv bostadspolitik som leds av borgmästarna och senatorerna för stadsutveckling. Där sätts målen för bostadsbyggandet på årsbasis tillsammans med byggbranschen. Uppföljning visar att de tyska städerna når sina byggmål i högre grad än svenska städer.
Det finns mycket kvar att göra. Inte minst Moderaterna betonade vid sin stämma att de vill ha en bred översyn av de nationella regelverken för att få snabbare beslutsprocesser. Socialdemokraterna vill i sina riktlinjer se att kommunerna tar ett större ansvar för byggande och planering. Frågan är då varför detta inte görs i praktiken? Både Boverket och flera forskare visar på att det är en komplex materia att få bostadsbyggandet att möta efterfrågan, inte bara med nyproduktion utan även med renovering av miljonprogrammen och genom att bygga om bostäder för den stora gruppen äldre över 80 år.
Ett svar skulle kunna vara en bostadskommission som likt Lindbeck-kommissionen efter 1990-talskrisen samlar klokskap och prioriterar bland befintliga förslag. Det skulle bädda för den bostadspolitiska uppgörelse som många med mig längtar efter. Oavsett regering skulle det ge marknaden, akademin, aktörerna och framför allt Sveriges medborgare en riktning för hur vi bättre bygger Sverige starkt och hållbart. Och inte minst bra bostäder för fler av oss.