KRÖNIKA | Till år 2030 ska bygget av en halv miljon nya bostäder påbörjas. Det löftet lanserar nu Socialdemokraterna. Är detta ett rimligt och realistiskt mål? Och finns det en politik som leder dit? Det undrar Stefan Attefall, strategisk rådgivare.
500 000 bostäder på nio år är 55 000 påbörjade bostäder per år – varje år. Utifrån rådande bostadsbrist, de demografiska förändringarna, slitage och flyttmönster som sker i vårt land, så är det ett nödvändigt men ambitiöst mål. Inga lågkonjunkturer får dock störa.
Är det bra med sådana här mål? Fördelen är att de kan fungera som styråra för politiken och bidra till den kraftsamling som behövs, särskilt på detta område som berör så många olika samhällsnivåer och sektorer. Men då krävs att målet verkligen blir centralt för politiken. Lyssnar man på Socialdemokraternas nye partiledare Magdalena Andersson i sitt installationstal så är knappast detta ett centralt politiskt mål. Helt andra frågor lyfts fram som prioriterade, och därmed riskerar detta mål att bli ett smycke i valrörelsen, men sedan gömmas i en låda.
Anvisas då en politik för att uppnå detta mål? I artikeln i Aftonbladet (1/11) där målet lanseras anges bara två metoder. Dels att investeringsstödet ska ”utvecklas och bidra till att ännu fler billigare hyresrätter byggs”. Dels att ” lånetak och amorteringskrav inte (får) vara utformade så att de i onödan utestänger låg- och medelinkomsttagare från att köpa lägenhet eller småhus”.
Det människor i alla undersökningar efterfrågar mer av är småhus.
Investeringsstödet kostar statskassan idag ca fyra miljarder kronor per år och används främst i mindre och medelstora städer, där bostadsbristen knappast är störst. Det går också oftast till de som redan har en bostad, dvs stått länge i bostadskön, och inte till den som är i störst behov. Dessutom förvrids konkurrensen, hyressättningssystemet och hyresrätter byggs mer för att passa stödet än vad det egentliga behovet är. Men trots detta ska stödet tydligen ”utvecklas”, och bli mer omfattande, får man förmoda.
Dessutom vet vi att det människor i alla undersökningar efterfrågar mer av är småhus. Och det är den boendeformen som vi byggt alldeles för få av under många år. Det hoppfulla finns därför i det andra förslaget om ”lånetak och amorteringskrav”. Formuleringen om att dessa inte får utestänga låg- och medelinkomsttagare ”i onödan” är hoppfull. Kan vi få se den rigide finansministern Magdalena Andersson förändras till en mer pragmatisk statsminister i denna fråga? Det skulle göra skillnad!