Cementkrisen kan inte lösas med plåster

 

KRÖNIKA | Cementkrisen visar hur allt hänger ihop. Skakar det i råvaruförsörjningen startar en tsunami som drabbar bygg- och anläggningssektorn, industrin, jobben och klimatet. Det menar Tanja Rasmusson, näringspolitisk chef på Byggföretagen.

Cementkrisen har inte undgått någon. Ett avslagsbeslut i Mark- och miljööverdomstolen i början av juli skakade byggsverige och satte sökarljuset på vår sårbarhet avseende råvaruförsörjningen. Domstolsprocessen är en sak och kommer inte att beröras här. Frågeställningen rör andra utmaningar. Cementkrisen visar nämligen hur allt hänger ihop: Skakar det i råvaruförsörjningen startar en tsunami som drabbar bygg- och anläggningssektorn, industrin, jobben och klimatet.

Att de olika sektorerna inom industri och näringsliv påverkar varandra förstår de flesta. Problemet är istället att de politiska besluten inte hänger ihop.

Byggföretagen gjorde i början av juli en konsekvensanalys kring hur ett stopp för kalkbrottet i Slite leder till byggstopp och varsel. Effekterna på sysselsättningen och den ekonomiska återhämtningen skulle bli allvarliga. Vår analys bekräftas av utomstående granskare, såsom Statens Geologiska Undersökning (SGU) och konsultföretaget Ramböll.

Problemet är istället att de politiska besluten inte hänger ihop.

Problemet är inte bara Slite, utan de långsiktiga förutsättningarna för råvaruförsörjning för svensk industri. För medan vi kämpar med att förklara vikten av inhemsk kalkbrytning pågår andra processer som sätter käppar i hjulet.

”Bygg mer i trä” var budskapet från politiken när Byggföretagen larmade om cementbrist. Att man som politiker inte förstår hållfasthetslära, eller vet att även trähus fordrar en grund i betong är en sak. Långt mer allvarligt är att man samtidigt är tyst när EU föreslår kraftiga ingrepp i möjligheten att avverka svensk skog. Utöver EU:s omdebatterade skogsstrategi föreslås en förstärkning av regelverket för markanvändning, där EU vill begränsa skogsavverkningen i Sverige. Sveriges uttag från skogen skulle tvingas minska med cirka 16 procent. Blir detta verklighet krymper våra möjligheter att bygga i trä.

Sverige, som tidigare var en stark gruvnation, har sjunkit från plats 8 till plats 36 sedan 2016.

Utöver detta pågår också ett lågintensivt krig mot industrin via kafkaliknande miljötillståndsprocesser. Företaget Kaunis Irons brytning av järnmalm i Pajala hotas av överklaganden från tre myndigheter som menar att miljöeffekterna inte är ”tillräckligt utredda”. Detta trots en miljökonsekvensbeskrivning på 8 000 sidor, till en kostnad av nära 50 miljoner kronor. Problemet är att det inte kostar någonting att invända, att invändningen kan inges när som helst i processen och att inga grunder eller bevis behöver anges. All bevisbörda ligger på det sökande företaget. Sedan 1999 har inte en enda ny gruva öppnats. Sverige, som tidigare var en stark gruvnation, har sjunkit från plats 8 till plats 36 sedan 2016.

Närings- och miljöministrarna Baylan & Bolund har inte löst cementkrisen, de har bara skjutit den framför sig. De har heller inte löst problemen med miljöbalken, bara utlovat ett plåster i form av undantagslagstiftning rörande kalkbrott. Oförmågan att fatta beslut drabbar också elförsörjningen: Regeringen fattade inget avgörande beslut om förvaringen av kärnavfall, vilket kommer att leda till en akut energikris. Ingen svarar på frågan om hur industrin ska överleva eller hur det påverkar sysselsättning och välfärd.

Anläggningsmassor i form av exempelvis berg från tunnelbyggen får inte återanvändas, eftersom dessa inte ses som naturmaterial utan som avfall.

Det ironiska är att även den nödvändiga klimatomställningen drabbas när industrin får stryk. I den mån cement kan importeras i tillräckliga volymer (vilket dementeras av bland annat SGU och Svensk Betong) måste det ske genom transporter med skyhögt klimatavtryck. Svensk gruvnäring släpper ut minst koldioxid i världen. Cementa planerade att göra fabriken i Slite till världens första klimatneutrala anläggning. Inom byggsektorn har man utvecklat betong där klimatpåverkan kan minskas med upp till 50 procent. Allt detta riskerar att omintetgöras om Sverige nu måste börja importera råvaror från länder med betydligt lägre ambitioner på klimatområdet.

Även cirkulärt byggande hindras av feltänkta regelverk. Anläggningsmassor i form av exempelvis berg från tunnelbyggen får inte återanvändas, eftersom dessa inte ses som naturmaterial utan som avfall. Konsekvensen blir miljontals tunga lastbilstransporter till deponianläggningar, miltals från byggarbetsplatsen.

Att ställa företagande i motsats till utveckling är hopplöst förlegat. Allt hänger ihop. Det måste till en helhetssyn på näringslivets och industrins villkor, så att vi gemensamt kan bidra till sysselsättning, välfärd och klimatomställning. Varför inte samla en Samhällsbyggnadskommission, med representanter från politiken, näringslivet, industrin och akademin, med ett gemensamt uppdrag att stötta regering och riksdag i nödvändiga beslut. Tillsammans kan vi bygga Sverige grönt och starkt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.