Marie Linder gör en Dadgostar

 

LEDARE | Rallarsvingar, överdrifter och illa underbyggda schlabang-argument. ”Marie Linder borde nog ta sig en funderare på vilka strider hon bör ta och var hon har sina vänner”, skriver Lennart Weiss, kommersiell direktör Veidekke angående veckans debatt mellan HSB och Hyresgästföreningen.   

I veckans som gått publicerade HSB med dess nyvalde förbundsordförande Johan Nyhus en rapport på DN debatt (24/8) med rubriken ”Det är en myt att hyresrätten ger det billigaste boendet”. Med stöd av analysföretaget Prognoscentret kunde man visa att ”månadskostnaden är minst dubbelt så hög för en nyproducerad hyresrätt, jämfört med en nyproducerad bostadsrätt i landets tre storstadsregioner och i större kommuner.” Och den skillnaden ökar givetvis med tiden, i takt med att den som äger sitt boende amorterar, samtidigt som hyresgäster kan räkna med stigande hyror, minst i takt med stigande inflation.

I sak var det som HSB presenterade inga stora nyheter. Sedan de generella bostadssubventionerna avskaffades i början av 1990-talet har ägt boende varit klart mer fördelaktigt för den enskilde, helt enkelt för att det alltid är billigare att bo till självkostnad än att med sin hyra betala för fastighetsägaren pris på eget kapital (läs, riskpåslag). Detta simpla konstaterande är skälet till att det alltid är billigare att äga än att hyra bil, TV, båt med mera.

Under samma period har också räntorna sjunkit kraftigt, något som lett till att hushåll som äger sina bostäder kunnat tillgodogöra sig en kraftig värdeökning. Vart samma värdeökning tagit vägen för de som hyr behöver knappast kommenteras. Dessa enkla samband är skälet till att så gott som alla länder i västvärlden har program för att göra det möjligt för unga och de som har hyggliga inkomster men saknar kapital att ta sig in på ägarmarknaden.

Även om villkoren var annorlunda för cirka 100 år sedan var det likartade tankegångar som 1923 låg bakom Hyresgästföreningens och Byggnads initiativ att bilda kooperativa HSB (Hyresgästernas Sparkasse- och byggnadsförening). Utifrån tanken om gemensamt sparande ville man erbjuda den strävsamme arbetaren möjlighet till ett gott boende. Den kooperativa tanken utgör på det sättet en mellanväg mellan traditionellt privat och offentligt ägande. Idag utgör bostadsrätten nära 25 procent av beståndet.

Utifrån tanken om gemensamt sparande ville man erbjuda den strävsamme arbetaren möjlighet till ett gott boende.

Det var på detta HSB som såväl jag själv som Hyresgästföreningens Marie Linder fick våra grundläggande insikter om byggande, kollektiv självorganisering, kapitalbildning och förvaltning. Så sent som i juni 2018 levererade också undertecknad tillsammans med Marie Linder en bostadspolitisk rapport med namnet ”En ny social bostadspolitik” till det socialdemokratiska partiet där förslag nr 12 (sid 44) handlar om startlån, subventionerat bosparande med mera som syftar till att stötta unga hushåll in på den tuffa bostadsmarknaden.

Det var därför med viss förvåning som jag och många med mig tog del av Marie Linders replik i onsdagens DN på Johan Nyhus debattinlägg. Med rallarsvingar och överdrifter, fullt i klass med de svepande påståenden som V-ledaren Nooshi Dadgostar gjorde sig skyldig till i debatten om marknadshyror i nyproduktionen, ifrågasätter nu Marie Linder förslag om startlån och subventionerat bosparande. Argumentet är att sådana stödåtgärder skulle vara prisdrivande. Vidare hävdar Linder att skillnaden i boendekostnad mellan hyrt och ägt i grunden handlar om att ägt boende är gynnat via avdragsrätten för skuldräntor. Den argumentation som Linder driver liknar i allt väsentligt den som hennes chefsekonom, Martin Hofverberg, presenterat i offentliga sammanhang, bland annat på SvD Brännpunkt 26 dec 2019, baserat på rapporten ”Sänkta trösklar eller höjda priser” från Tyréns.

Firma Linder/Hofverberg tvingas dock filtrera hårt för att bevisa sina teser. Trots att Tyréns rapport gör sitt bästa för att hitta enskilda forskare som ger stöd åt beställarens utsagor konstaterar Tyréns, apropå Australiens system för startlån, att: ”På det stora hela går det att påstå att startbidraget har bidragit till att förbättra överkomligheten av bostäder för förstagångsköpare. Till följd av denna policy har det skett en ökning i antalet bostadsköp, bostadslån till förstagångsköpare samt tillståndsgivning till byggandet av nya bostäder.”

Och när det gäller en liknande utvärdering av Storbritannien skriver Tyréns: ”En utvärdering av Help to buy (som) utfördes år 2017 av departementet Ministry of Housing, Communities and Local Government visar att startlånet har öppnat upp bostadsmarknaden för unga samt bidragit till att fler människor generellt har möjlighet att investera i ägt boende. Programmet har även bidragit till att fler bostäder har byggts.”

Visst är det möjligt att startlån på marginalen är något prisdrivande men vilken relevans har det?

Visst är det möjligt att startlån på marginalen är något prisdrivande men vilken relevans har det? De senaste 20 åren har bland annat sjunkande räntor medfört att priserna ökat med cirka 400 procent. Vad spelar då några procent ytterligare för roll när åtgärden påtagligt gynnar den grupp som själva stödet är ägnat för? Det är ju liksom det som är själva poängen med fördelningspolitik.

Linder/ Hofverbergs skatteargumentation brottas med samma problem. Trots tre statliga utredningar och rader av andra rapporter saknas idag ett entydigt sätt att jämföra effekterna av inkomst-, kapital- och fastighetsbeskattningssystemet för hyresgäster respektive bostadsägare. Närmast kommer kanske Fredrik Kopsch och Ingemar Bengtsson som utrett saken i uppsatsen ”Missgynnas hyresrätten av skattesystemet?”.

Kopsch/ Bengtssons jämförelser visar att av en ackumulerad differens på cirka 3 150 kr per månad till bostadsrättens fördel svarar avdragsrätten för skuldräntor för cirka 400 kr. ROT, ett annan argument som ofta framförs, för några tior.

Marie Linder borde nog ta sig en funderare på vilka strider hon bör ta och var hon har sina vänner. När Hyresgästföreningen nu vunnit en viktig strategisk seger i och med att förslaget om marknadshyror i nyproduktionen (tillfälligt?) avskrivits från dagordningen har det uppstått en tidslucka för åtgärder som skulle kunna få det befintliga förhandlings- och bruksvärdessystemet att fungera. Vore jag Marie Linder skulle jag fokusera på den saken i stället för att med illa underbyggda schlabang-argument sprätta jord på sina vänner.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.