Bostadsbristen minskar på bred front

 

SOMMARKRÖNIKA | Bostadsbristen kan mätas på en mängd olika sätt, men den goda nyheten är att bostadsbeståndet ökar snabbare än befolkningen. Det menar Tor Borg, analyschef på Citymark Analys/Byggfakta.

Jag blev minst sagt förvånad när min snart tjugoåriga son för ett par månader sedan fick ett förstahandskontrakt på en hyreslägenhet via Stockholms bostadsförmedling. Visserligen en liten etta på 18 kvm som han kommer att dela med flickvän. Men ändå – en egen lägenhet med överkomlig hyra (3 000 kronor i månaden) i bra läge, åtta stationer från T-centralen.

Kanske det var ett enstaka lyckoskott eller en pandemi-glitch i kösystemet för det är väl inte så här bostadsmarknaden fungerar? Den som följer medias rapportering kring utvecklingen på bostadsmarknaden möts ju av ständiga artiklar och inslag om galopperande priser, ökande trångboddhet, olaglig handel med kontrakt, hutlösa andrahandshyror, ökad hemlöshet, lågt byggande och andra tråkigheter. Välorganiserade och resursrika intressenter eldar på rapporteringen i syfte att vrida politiken åt det håll som passar dem. De fall där något positivt hänt drunknar i mängden larmrapporter. Låt mig därför bjuda på en positiv nyhet angående den så ofta diskuterade bostadsbristen.

Välorganiserade och resursrika intressenter eldar på rapporteringen i syfte att vrida politiken åt det håll som passar dem.

Bostadsbrist kan naturligtvis mätas på en mängd olika sätt. Antalet lediga lägenheter, kötider hos bostadsförmedlingarna, antalet trångbodda hushåll, pris- och hyresnivåer i förhållande till inkomstnivåer och svar i olika enkätundersökningar är bara några exempel på indikatorer som brukar refereras. Ett av de enklare sätten att följa utvecklingen av bostadsbristen är att jämföra befolkningstillväxten med hur antalet bostäder utvecklas. Under antagandet att behov och efterfrågan på individnivå ser ungefär likadan ut över tid och att de nytillkomna bostäderna har ungefär samma egenskaper som de som redan finns på marknaden så ger denna jämförelse en hyfsad bild av hur bostadsbristen utvecklas.

Och här kommer den goda nyheten: bostadsbeståndet ökar snabbare än befolkningen. De senaste fem åren (2015–2020) har bostadsbeståndet ökat med i genomsnitt 1,3 procent om året medan befolkningen ökat med 1,1 procent. Små skillnader kan tyckas men de har inneburit att bostadsbeståndet har ökat med 68 000 fler bostäder än vad som hade krävts för att hålla jämn takt med befolkningsutvecklingen. Om utvecklingen under 2021 blir som prognosmakarna tror, med en befolkningsökning på 49 000 personer samtidigt som 54 000 bostäder färdigställs så har det sedan 2015 byggts 98 000 fler bostäder än vad befolkningsutvecklingen motiverar. Det kan jämföras med det underskott på 82 000 bostäder som ”byggdes upp” under 2005–2015. Vi har alltså med råge byggt i kapp det vi förlorat tidigare. Faktum är att vi i slutet av detta år kommer att ha fler bostäder per capita än någonsin tidigare.

Bland de 25 kommuner som haft den högsta procentuella befolkningstillväxten under perioden har mer än hälften lyckats bygga bostäder i en ännu snabbare takt.

Och bostadsbristen, mätt på detta sätt, minskar på bred front. I samtliga 25 län och i 239 av 290 kommuner har bostadsbeståndet ökat snabbare än befolkningen under 2015–2020. Bland de 25 befolkningsmässigt största kommunerna är det bara sex (Göteborg, Uppsala, Helsingborg, Borås, Eskilstuna och Södertälje) som inte orkat bygga i snabbare takt än befolkningstillväxten. Bland de 25 kommuner som haft den högsta procentuella befolkningstillväxten under perioden har mer än hälften lyckats bygga bostäder i en ännu snabbare takt. Även bland de kommuner där trångboddheten är hög har bostadsbeståndet i stor utsträckning ökat snabbare än befolkningen.

Mycket talar för att bostadsbyggandet kommer att fortsätta i relativt hög takt även under de närmsta åren samtidigt som befolkningstillväxten blir långsammare än vad vi vande oss vid under åren innan pandemin. Förhoppningsvis leder detta till att pristrycket på småhus- och bostadsrättsmarknaden lättar och att köerna till hyreslägenheterna blir kortare. Någonstans i förlängningen finns det dock en risk för ett framtida bostadsöverskott, inte minst i de län och kommuner där befolkningen kommer att minska. Men låt oss i dessa sommartider glädjas åt den positiva utvecklingen och hoppas att det dröjer ett tag till innan vi får se krigsrubriker om det (för) höga bostadsbyggandet och det kommande bostadsöverskottet.

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Det var väldigt optimistiskt, och med fog, om vi räknar som Tor Borg gör: ”Det kan jämföras med det underskott på 82 000 bostäder som ”byggdes upp” under 2005–2015. Vi har alltså med råge byggt i kapp det vi förlorat tidigare”.
    Förvisso, om vi begränsar oss till de åren. Men om vi räknar med underskottet sedan 1990 kommer det att ta minst 50 år innan underskottet har åtgärdats i denna takt…

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.