DEBATT | När vi pratar om problem i bostadsområden går det inte att undvika att notera att en tredjedel av miljonprogrammet bestod av småhusområden. Inte något av dessa områden är idag ett så kallat utsatt område. Tvärtom beskrivs de i försäljningsannonser som tryggt, idylliskt och perfekt för barnfamiljer, skriver Larry Söder, riksdagsledamot och bostadspolitisk talesperson KD.
Ett av de stora bostadspolitiska problemen förutom för lite bostäder borde vara otrygga bostadsområden. Områden där medborgare inte känner de kan röra sig fritt eller kan säga och göra det de önskar blir både otrygga och svårsålda/uthyrda.
Borde inte tecken på att människor vill flytta från sitt område vara tillräckligt för åtgärder? En uppmärksammad rapport från The Global Village visade att varannan i utsatta områden vill flytta. Den främsta orsaken till att de vill flytta är hög kriminalitet.
Motiven för att vilja flytta i undersökningen från The Global Village var främst önskan om att bo i ett tryggare bostadsområde och få större bostadsyta. Och vem skulle inte tycka detta efter senaste tidens skjutningar, där oskyldiga blir drabbade.
Byggandet av småhus fallit till den lägsta nivån på 100 år.
Detta faktum väcker frågor om något gått allvarligt snett i svensk bostadsplanering. Byggtakten är hög för små, dyra lägenheter i flerbostadshus. Stockholms länsstyrelse pekar på att över hälften av allt som byggs är ettor och tvåor. Boverket varnar för att det byggs så mycket av denna bostadstyp att det nu kan uppstå problem med avsättningen för nyproduktion. Samtidigt har byggandet av småhus fallit till den lägsta nivån på 100 år och Sverige tillhör de länder i Europa som är sämst på att bygga småhus trots av vi har bättre tillgång på mark. När vi pratar om problem i bostadsområden går det inte att undvika att notera att en tredjedel av miljonprogrammet bestod av småhusområden. Inte något av dessa områden är idag ett så kallat utsatt område. Tvärtom beskrivs de i försäljningsannonser som tryggt, idylliskt och perfekt för barnfamiljer.
Att flera undersökningar under lång tid har visat att en stor majoritet helst vill bo i småhus med trädgård är därför inte så konstigt. Priserna ökar nu mycket kraftigt på sådana när efterfrågan stiger, bland annat till följd av pandemin, och byggandet är så lågt.
När bristerna i social hållbarhet i många bostadsområden diskuteras alltmer är det intressant att notera att mycket tyder på att småhusområden har sådana fördelar vad gäller social hållbarhet att det kan motivera att de prioriteras i samhällsplaneringen för att hantera de utmaningar vi står inför.
Småhusområden kännetecknas av just det som forskningen visar skapar social hållbarhet. Både det upplevda och det faktiska inflytandet över boendet är stort, vilket gagnar viktiga parametrar som engagemang, ansvar och medskapande. Detta skapar i sin tur förutsättningar för att identifiera sig med sitt bostadsområde. Det kan handla om alltifrån att skapa en känsla av samhörighet och tillhörighet, till att bygga upp förtroendefulla relationer i, och med, närområdet.
Vi uppmanar regeringen att återkomma med att se över kreditrestriktionerna.
Det finns dessutom vetenskapliga studier som visar på positiva effekter som småhusbebyggelsen och dess typiska karaktäristika har på människan. Barns kognitiva, sociala och fysiska utveckling främjas av regelbunden naturkontakt och utevistelse som naturligt finns i trädgårdsstäder.
Vi uppmanar regeringen att återkomma med att se över kreditrestriktionerna för att underlätta för främst ungdomar att kunna ta sig in på ägda bostadsmarknaden. Få fram förslag kring Startlån och bosparande. Men framför allt. Sätt press på kommunerna att planera för småhus efter behovet. Kommunerna gör inte sitt jobb idag när det gäller planering av småhusområden.
Vi kristdemokrater har försökt få regeringen att inse det faktum att det byggs för lite småhus. Dessa är bäst för medborgaren både socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Det är även ett faktum att 7 av 10 vill bo i småhus. Men regeringens politik utgår bara från ett storstadsperspektiv, där hyresrätt är det enda som är för ögonen. Regeringens svar på vår diskussion kring småhus är att skissa på en fastighetsskatt som kommer driva människor från hus och hem.
Personer som har råd kommer naturligtvis välja en villa med trädgård framför en grå och trist betongkuvös. Kvar i betongförorterna blir i mycket högre grad personer som ägnar sig åt kriminalitet, har drogproblem etc. De som har råd flyttar därifrån så fort de kan.
Betyder det att villor är lösningen? Nej. Villorna medför en mängd andra problem i form av massivt fördyrad infrastruktur, inte minst i form av matarvägar och motorvägar som villaområdenas bilar måste köra på för att nå arbete, service etc. Som exempel kostar den blott 21 km långa Förbifart Stockholm 37 miljarder kr och Östlig förbindelse 22 miljarder kr. Om de som bodde i villaområdena betalade infrastrukturen själva skulle väldigt få ha råd att bo i villor, men som det är nu tar samhället den kostnaden. Varför då? Exempelvis är dubbelspår längs Norrlandskusten betydligt viktigare och ger en garanterad vinst för samhället.
Vad är då lösningen? Jo, lösningen är så klart att bygga traditionell, beprövad kvartersstad med vackra hus, lummiga parker, välfungerande kollektivtrafik, bra utbud av service och handel och med en sund mix av människor ur olika ålderskategorier, etniciteter och samhällsklasser.
Logiken bakom städer är att folk ska ha nära till arbete och affärer. Ingetdera kräver idag fysisk närvaro. Det går för många utmärkt att arbeta hemifrån. Mee ökad automatiseringen kommer hemkörning bli lågpris alternativet för nästan all handel.
Logiken bakom kontor är att underlätta info flöden och dialoger. Ingetdera kräver idag fysisk närvaro. Tillverkning är idag inte personal intensivt.
Vi står på randen till klimat katastrof.
Ändå bygger vi städer och infrastruktur som om pendling vore nödvändigt för alla. Ändå tror tydligen stadsplanerare att de vet bättre hur folk ska bo och leva,trots att undersökningar, trender och teknik- och klimatutveckling säger något annat!
Vi bygger fortfarande 1900tals städer, trots att teknik och preferenser gått vidare.
Det är dags att bryta den ohållbara stadsutvecklingen.
I förlängningen kommer vi stå med lågt värderade lägenheter, stora kapitalförluster och en utflyttning av medelklass till villaområden som kommer att byggas när förnuftet segrat.