SOMMARKRÖNIKA | Det som byggs kan inspireras av klassisk arkitektur, funktionalism eller det som ibland kallas lådarkitektur, så länge det passar in i omgivningen och finns en acceptans hos medborgarna i stort. För om vi ska kunna bygga så mycket som behövs krävs en acceptans för det som byggs och det är politikens uppgift att säkerställa det, skriver Linda Jonsson, fritidspolitiker (M).
När jag som student började fundera kring bostadspolitiken kom jag ganska fort fram till slutsatsen att politikens klåfingrighet generellt sett behöver minska. Det är en uppfattning jag fortfarande har men på en punkt har jag ändrat mig. För att kunna bygga krävs medborgarnas acceptans och det är politikens uppgift att säkerställa det.
En av marknadsliberalismens grundprinciper är att marknaden justerar sig själv. Att byggherrarna kommer att bygga det som konsumenterna efterfrågar och att det som byggs därmed kan förväntas få en arkitektur som marknaden i stort finner attraktiv. En fin tanke. Men när det kommer till bostadsmarknaden är det inte riktigt så enkelt.
För det första råder det idag brist på bostäder i många kommuner vilket gör att konsumenternas värdering av arkitekturen inte ger fullt utslag, det är helt enkelt för många inte möjligt att välja bort ett boende bara för att man inte gillar arkitekturen.
För att kunna bygga krävs medborgarnas acceptans och det är politikens uppgift att säkerställa det.
För det andra, även om marknaden vore i balans så krävs stadsplanering. En grundläggande samordning för att säkerställa att olika funktioner samexisterar på ett bra sätt. Att det görs plats för infrastruktur, bostäder, arbetsplatser och service på ett sätt som skapar trygga och funktionella städer, idag och i framtiden. Därmed måste politiken ta en aktiv roll, vare sig den vill det eller inte.
Att som politiker ta ställning i arkitekturfrågor kan vara kontroversiellt och en last när förtroendet prövas vart fjärde år men också motsatsen har ett pris. Min uppfattning är att politiken har backat för mycket. Arkitekter och tjänstemän har fått ett allt större inflytande och i takt med det upplever jag också att det generella motståndet mot byggande ökat. Med fördyringar och förseningar som följd.
Inte så märkligt kanske. Av Sveriges arkitekters vision framgår till exempel att de eftersträvar att arkitektens arbete ska värderas högt av beställare, arbetsgivare och branschen i stort (…) men ingenstans att det ska uppskattas också av de som flyttar in eller de som rör sig i stadsrummet.
Min uppfattning är att politiken har backat för mycket.
Som fritidspolitiker blir jag ofta kontaktad av medborgare och de är generellt sett inte emot att det byggs utan hur det som planeras att byggas ser ut. Genom att vara mer lyhörd tror jag därför att det är möjligt att skapa en större acceptans för byggandet. Det skulle kunna leda till att fler projekt kan genomföras men också till en effektivare planprocess med färre överklaganden.
Upplands Väsby är ett exempel på en kommun där de arbetar aktivt med just detta. Inför ett utvecklingsprojekt lät de kommuninvånarna komma till tals. I en enkätundersökning fick de ta ställning till olika typer av arkitektur och hur de uppfattade den. Baserat på det tog kommunen fram en markanvisningstävling. Därefter har en digital omröstning skett, där invånarna fått möjlighet att tycka till om de inkomna förslagen och inom kort kommer avtal att slutas med de aktörer vars projekt var mest uppskattade. Ett tillvägagångssätt att inspireras av.
Det som byggs kan inspireras av klassisk arkitektur, funktionalism eller det som ibland kallas lådarkitektur, så länge det passar in i omgivningen och finns en acceptans hos medborgarna i stort. Vi behöver fler bostäder och för att kunna fortsätta bygga och bygga mer krävs en acceptans för det som byggs. Och det är politikens uppgift att säkerställa det.
För att ge en medborgares åsikt – ge mer inflytande till arkitekter och eftersträv finare byggnader, tack! Känner att Sverige blir mindre vackert så som det byggs idag och jag tror att vi kan både bygga mycket och fint på samma gång. Då krävs att de professionella (alltså arkitekterna) får mer inflytande tillsammans med medborgarna, inte politikerna.