LEDARE | Den bostadspolitiska debatten i Sverige är lika dysfunktionell som den svenska bostadsmarknaden. Enskilda förslag debatteras isolerat från helheten och de politiska partierna är sannerligen inga förebilder, menar Annika Miscevic, public affairs Veidekke.
Mycket väsen för lite ull. Så sammanfattade Stefan Attefall debatten och efterspelet av utredningen om fri hyressättning i nyproduktion i förra veckans ledare. Kan bara hålla med. För även om debatten just nu känns lika dysfunktionell som bostadsmarknaden, så kan de flesta ändå skriva under på att vi har problem oavsett om man är för fri hyressättning i nyproduktionen eller inte.
Den svenska bostadsmarknaden består av olika alternativ: hyresrätt, bostadsrätt och ägande. Just nu fungerar ingen av dem särskilt bra. Stora grupper (ironiskt nog helt vanliga samhällsbärande yrkesgrupper) kan inte ta sig in på bostadsmarknaden i brist på antingen kötid, kapital och/eller höga inkomster. Bostadsbrist och felfördelade bostäder säger vissa. Avsaknad av marknadsmekanismer eller fler statliga subventioner säger andra. Allt detta och brist på politiska ambitioner, säger jag.
Problem nr 1 – kreditrestriktionerna:
I slutet av maj presenterade Mäklarförbundet statistik och analys av verklighetens bostadsrättsmarknad i Stockholm. För att köpa en etta i centrala staden behöver man 485 000 kr till insatsen och 45 000 kr i månadslön. En tvåa i kommunen kräver en inkomst på 57 535 kronor. Insatsen är 15 procent av köpeskillingen och utgör det så kallade bolånetaket. Par i familjebildande ålder som behöver en trea eller fyra kan behöva så mycket som 155 808 kronor i gemensamma inkomster. Vem som helst förstår att detta kräver både mer kapital än exemplet för en etta och högre inkomster än de flesta besitter.
Problem nr 2 – den billiga hyresrätten:
Läget på den köpta marknaden skapar en god förståelse för varför så många värnar ”den billiga hyresrätten”. Problemet är bara att det inte finns några billiga hyresrätter tillgängliga, de som inte kräver långa kötider är dyra nyproducerade hyresrätter. De riktigt billiga bostäderna har ofta eftersatt underhåll. Det finns också hyresrätter med relativt låg hyra i centrala lägen, för att hyressättningssystemet inte tar tillräcklig hänsyn till lägenhetens läge och andra parametrar som vi hyresgäster faktiskt värdesätter. Parterna på bostadsmarknaden har nämligen inte lyckats enas om detta på decennier. Att bygga billiga hyreslägenheter är endast möjligt med kraftiga byggsubventioner som ska ställas mot andra offentliga utgifter.
Problem nr 3 – segregation:
Besöker man Bostad Stockholm för att söka en ledig lägenhet, stöter man på ett antal problem. Först och främst finns det inte helt oväntat särskilt många lediga bostäder. Därefter kommer inte heller överraskande brist på kötid, men på detta lägger många fastighetsägare till krav på höga årsinkomster.
Säg att du har kötiden som behövs för en viss lägenhet i ett område du själv väljer, så är det i dagsläget inte säkert att du uppfyller kraven som fastighetsägaren ställer. I Hammarby Sjöstad finns just nu exempelvis en ledig tvåa för 11 784 kronor i månaden som kräver att hyresgästen har en årsinkomst motsvarande tre gånger årshyran. Det innebär att man måste tjäna 35 352 kronor i månaden för att ens vara aktuell. Ibland krävs fyra gånger årshyran. Det är också ett sätt att sortera ut vissa hyresgäster.
När de politiska partierna inte tar sitt ansvar och för en samlad debatt, så är det alla andra som drabbas.
Fri hyressättning i nyproduktion syftar till att lösa en del av problemen vi har på bostadsmarknaden idag. Debatten som pågår är lika dysfunktionell som den marknad förslaget syftar till att förbättra. Varken förslaget eller debatten är positiv för människors behov. När de politiska partierna inte tar sitt ansvar och för en samlad debatt, så är det alla andra som drabbas. Därför plockar jag upp fotbollsstämningen som EM bidrar till och delar ut:
Rött kort: till Vänsterpartiet som den senaste veckan använt argument och retorik som inte bidrar till någon som helst konstruktiv debatt om bostadspolitikens behov. Skrämselpropaganda och faktafel leder till utvisning.
Gult kort: till Moderaterna som duckar debatten om en av sina stora frihetsreformer för att man tycker att det är viktigare att splittra Januariöverenskommelsen än att driva sina egna frågor. Det leder till en varning.