DEBATT | Fler kollektivhus skulle minska ensamheten bland de äldre och bidra till ett mer hållbart och effektivt utnyttjande av resurser och bostäder. Det skriver författarna till rapporten Kollektivhus och tanter, Birgit Assarson, fd departementstjänsteman och boende i kollektivhuset Sockenstugan och Kerstin Kärnekull, arkitekt SAR/MSA, medlem i forskargruppen Bo i Gemenskap (BIG) och boende i kollektivhuset Färdknäppen.
Det finns just nu ett växande intresse för att bo kollektivt i Sverige. I en ny rapport för tankesmedjan Arena idé visar vi hur intresset för kollektivboende ökar. Ett exempel är att det runt om i Sverige finns minst 50 startargrupper som planerar nya kollektivhus. Ett annat att Bostadsförmedlingen i Stockholm häromåret frågade sina kunder om deras bostadsplaner och att 40 procent svarade att de kunde tänka sig att bo i kollektivhus. Ett tredje att regeringen förra året utlyste ett stöd på sammanlagt tre miljoner kronor för att tillfälligt underlätta för byggemenskaper, det vill säga privatpersoner som själva planerar, låter bygga och äga en bogemenskap. Men trots statligt stöd och ambitiösa initiativ är kollektivhus en försvinnande liten del av bostadsmarknaden; idag finns endast drygt femtio kollektivhus i Sverige. Vi visar också att det ofta tar mycket lång tid för ett nytt kollektivhus att komma på plats, att det kan ta sex till åtta år från idé till genomförande är för många en alldeles för lång väntetid.
Trots statligt stöd och ambitiösa initiativ är kollektivhus en försvinnande liten del av bostadsmarknaden.
I skriften Vi gjorde ett undantag (1994) som skildrar arbetet med kollektivhuset Färdknäppen, för ”andra halvan av livet”, beskriver Monica William-Olsson, eldsjälen bakom huset, hur en handfull 50–60-åringar år 1987 sitter kring ett köksbord, oroliga för sin framtid, sitt åldrande, och sitt boende på gamla dar. Monica William-Olsson och de andra kring köksbordet frågade sig hur medelålders människor och äldre skulle kunna hjälpa varandra till bättre livskvalitet och mindre beroende av kommunal service. De frågade sig även hur den familjegemenskap och arbetsgemenskap som minskar med åren, kunde ersättas av en bogemenskap och hur en bostad kunde utformas som förmår medelålders människor att lämna ’det tomma redet’ när barnen flugit ut, så att större bostäder kan komma nya barnfamiljer till godo.
I rapporten Ensamhet dödar – ofrivillig ensamhet i Sverige publicerad av Arena för ett år sedan går det att läsa att 10 procent av de äldre (75 till 84 år) upplever ofrivillig ensamhet. Äldre kvinnor är mer isolerade än äldre män. En tänkbar förklaring till detta är att många kvinnor lever längre än sin partner. Att gemenskap och omsorg om varandra har en skyddande effekt på vår hälsa har inspirerat byggandet av nya kollektivhus för äldre i Danmark. Där har intresset för att bygga bofællesskaber för seniorer de senaste åren exploderat, mycket tack vare föreningen Realdanias satsning på tio pilotprojekt med kollektivhus av olika slag. Realdania satsade på att förändra attityderna i bostadssektorn och snabbstartade byggandet av nya seniorbogemenskaper tillsammans med privata och allmännyttiga bostadsföretag. En insats som nu verkar ha burit frukt. I Danmark säger nu en tredjedel av seniorer, som går i flyttankar, att de helst vill flytta till en bogemenskap.
Äldre kvinnor är mer isolerade än äldre män.
Vår rapport Kollektivhus och tanter visar att det är kvinnor kring 60–65 år eller åren före pension, som är särskilt intresserade av idén att bo kollektivt. Dessa tanter är många och de blir allt fler. De delar säkert samma frågeställningar och oro som Monica William-Olsson hade på 1980 talet. De vill liksom gruppen som skapade Färdknäppen, ha ett kollektivhus att bo och leva i. I vår kartläggning utgår vi ifrån att de föredrar att hyra sin bostad, inte äga den. De vill alltså ha hjälp av en intresserad och kunnig bostadsförvaltare. Deras efterfrågan på nya kollektivhus växer. Att få politiker, kommuner och aktörer på bostadsmarknaden att lyssna på tanterna och möta deras efterfrågan är syftet med vår rapport.
I rapporten föreslås en rad åtgärder:
- Boverket måste få i uppdrag att ta fram en handledning i hur kollektivhus och bogemenskaper kan stödjas i den kommunala planeringen, samt hur kommunerna kan underlätta för boendeföreningar och startargrupper som vill arbeta med nya kollektivhusprojekt.
- Ett statligt innovationsprogram bör startas inriktat på tjugo pilotprojekt med kollektivhus och bogemenskaper i hyresrätt. Det behövs också ett permanent statligt stöd till grupper som vill starta kollektivhus, även sådana som vill samarbeta med bygg- och bostadsföretag.
- Kommunala satsningar på att göra kollektivhus och bogemenskaper till en del av den kommunala bostadsförsörjningen måste uppmuntras. Ett första steg är att kommunerna kartlägger vilka fastigheter som skulle kunna byggas om till kollektivboende.
- Se till att finansiering av nya kollektivhusprojekt och statliga regler medger finansiering av högre konsultkostnader för brukarmedverkan i utformningen av husen med minst 10 procent gemensamma lokaler och till utrustning av dessa.
Eftersom viljan redan finns tror vi att med rätt förutsättningar så skulle Sverige precis som Danmark kunna göra en ordentlig satsning på kollektivboende. Fler kollektivhus skulle minska ensamheten bland de äldre och bidra till ett mer hållbart och effektivt utnyttjande av resurser och bostäder.