Flyttglädje – endast för insiders?

 

LEDARE | Hur mycket flyttglädje kan man egentligen känna när man flyttat 18 gånger på två och ett halvt år? Det undrar Annika Miscevic, public affairs Veidekke, när hon tar del av Flyttbarometern som presenterades i veckan. 

I går släppte Svensk Fastighetsförmedling en intressant undersökning som visar att vi blir lyckligare och lugnare av att flytta. Bland annat visar undersökningen att 79 procent av de utfrågade upplever sig lyckligare efter sin flytt och att 62 procent planerade in någon typ av förändring i livet i samband med flytten. Dessutom kan drygt var tredje person tänka sig att flytta vart som helst i världen för kärleken.

Personligen studsar jag till när jag läser detta och blir givetvis väldigt nyfiken på hur frågorna ställts och vilka människor som har svarat. Visserligen förstår jag att man är lycklig efter en flytt, men det beror väl mest på att man precis har överlevt ett mindre helvete? Däremot undrar jag verkligen om 32 procent kan tänka sig att flytta till exempelvis Mali eller Afghanistan för kärleken? (Motbevisa mig gärna.)

I dagsläget vet vi följande om undersökningen: “Flyttbarometern” har genomförts i YouGov-panel på uppdrag av Svensk Fastighetsförmedling för att undersöka allmänhetens inställning till flytten. Målgruppen var den svenska allmänheten i åldrarna 18–74 år, dataunderlaget har riksrepresentativ fördelning på kön, åldersgrupper och boendeform. Totalt genomfördes 1 060 webbintervjuer under perioden 24 mars–1 april 2021.

Undersökningen från Svensk Fastighetsförmedling speglar i första hand insiders verklighet.

Det är det där med boendeform som väcker mest intresse hos mig och låt mig göra en kvalificerad killgissning. Undersökningen från Svensk Fastighetsförmedling speglar i första hand insiders verklighet. Outsiders, som inte lyckats ta sig in på bostadsmarknaden på grund av brist på kapital eller kötid kan knappast utgöra en större andel av slutsatserna.

Låt mig ta ett exempel. Fastighetstidningen intervjuade nyligen Dina Oetterli, ny ordförande i organisationen Jagvillhabostad.nu, där hon berättar om sin väg till egen bostad. Innan Dinas mamma bytte sin hyresrätt till två mindre för att dottern skulle få eget kontrakt, så hade Dina flyttat 18 gånger på två och ett halvt år. Jag undrar hur mycket flyttglädje hon kände varje gång hon var tvungen att packa ett antal resväskor och IKEA-kassar? Ett annat exempel är den nyskilda mamman med sina två små barn som ville hyra min lägenhet på 31 kvm i ett par månader för drygt tre år sedan när jag skulle ut och resa?

Exemplet med Dina Oetterli visar att det här med begreppet mamma-pappa-banken kan handla om såväl kapital som kötid, något som vi faktiskt sällan lyfter i bostadsdebatten. Oavsett så har nog generationsskillnaderna aldrig varit större än de är i dag och den politiska viljan att jämna ut dem är mindre än någonsin. Med dagens politiska läge, är det dessutom väldigt lite som talar för att några avgörande reformer överhuvudtaget kommer i närtid.

Flyttglädje kommer således vara insiders förbehållet även framöver.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.