DEBATT | De senaste 20 åren har det varit en minst sagt god affär att köpa sig en bostadsrätt i någon av de större städerna och sedan invänta en bostadskarriär, men trösklarna har blivit högre och andelen unga som ställs utanför blir allt fler. Det menar Shoka Åhrman ekonom och författare.
De senaste 20 åren har det varit en minst sagt god affär att köpa sig en bostadsrätt i någon av de större städerna och sedan invänta en bostadskarriär. Det senaste året har priserna stigit med 15–20 procent och det låga ränteläget påverkar prisnivån även kommande åren. I takt med att priserna stiger blir också trösklarna högre för att ta sig in på bostadsmarknaden och möjligheten att tjäna pengar på sin bostad minskar. Kombinationen pågående pandemi, ekonomisk kris, historiska arbetslöshetssiffror (särskilt i branscher som till stor del sysselsätter unga) och en bostadsmarknad som noterar rekordpriser höjer minst sagt dessa trösklar ytterligare.
Situationen bidrar till att öka en ojämlikhet mellan generationer, där en äldre generation kan tjäna stora pengar på sin bostadskarriär samtidigt som den yngre generationen har svårt att påbörja sin. Utöver den uppenbara problematiken i att unga får svårt att skaffa ett eget boende uppstår en vidare problematik för dem som faktiskt lyckas köpa en bostadsrätt. Den kommer med det ofrivilliga sparande som amorteringskraven innebär, och som ökar för hushåll med lägre egen förmögenhet och högre belåningsgrad.
Det ofrivilliga sparande som amorteringskravet innebär är varken förmånligt eller rättvist.
Sparande bör uppmuntras, särskilt bland unga som har mycket att tjäna på ett långsiktigt sparande, men det ofrivilliga sparande som amorteringskravet innebär är varken förmånligt eller rättvist. Orättvisan uppstår främst i regleringar kopplade till belåningsgraden av bostaden. De hushåll som har en låg belåningsgrad, under 50 procent, har idag inget krav på sig att amortera. Hushåll med en belåningsgrad över 50 procent måste varje månad avsätta 1–3 procent av lånesumman i månaden till en olönsam sparform som de själv inte har något inflytande över, en kostnad som kommer utöver de fasta boendekostnader som en bostadsrätt innebär.
Ungas svårigheter att komma in på bostadsmarknaden är ingen nyhet och det är något som även politiken länge identifierat. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning som ska föreslå ett statligt startlån till unga med syftet att göra det lättare att köpa sin första bostad. Det är en lovvärd insats som kan motverka ett av alla hinder som finns, men det är långt ifrån tillräckligt för att motverka de ojämlikheter som just nu växer på bostadsmarknaden. En ytterligare åtgärd vore att se över amorteringskraven och skapa attraktiva alternativ för sparande, som inte är tvingande och som man själv kan råda över. I Norge finns ett bosparsystem som genom subventionerat sparande stärker ungas möjlighet att ta sig in på bostadsmarknaden. Med inspiration från vår nordiska granne skulle Sverige till exempel kunna erbjuda högräntekonton för unga eller sparande för unga som gynnas ur skattesynpunkt givet att detta sparande används till bostadsköp.
I Norge finns ett bosparsystem som genom subventionerat sparande stärker ungas möjlighet att ta sig in på bostadsmarknaden.
Samtidigt är det tydligt att subventionerat bosparande inte löser alla problem i Norge, utan det krävs en kombination av flera regleringar utöver stimulanser för att inte ytterligare öka skillnaden mellan socioekonomiskt svaga och starka grupper. Bland annat finns det mycket att göra på hyresmarknaden som med dagens hyresreglering inte bidrar till ett ökat bostadsbestånd. Det behöver komma till fler ungdomsbostäder och kommunerna behöver dels se över sina egna bestånd, samt dels bli bättre på att ställa krav i sina markanvisningar. Unga som flyttar runt kan med fördel hyra sin bostad – och gärna spara under tiden. Men när de slår ner sina bopålar tjänar de långsiktigt på att äga sitt boende.
Alla insatser som kan leda till att unga lättare får tillträde till bostadsmarknaden är välkomna, men att uppmuntra eget sparande i tid – istället för att tvinga fram det efter bostadsköp – får långsiktigt positiva effekter för både bostadsmarknad och individ.