KRÖNIKA | Det börjar alltid med människan när framtida bostadsprojekt ska utvecklas. Nästa nivå är kvarteret. Sedan handlar det om vår tids största fråga – klimatkrisen. Det skriver Harry McNeil, hållbarhets- och marknadschef på Sveafastigheter, i sin premiär som krönikör på Bostadspolitik.se
I över tjugo år har jag jobbat i gränslandet mellan hållbarhet och företagande, i privat och offentlig sektor. Som associerad forskare på Utrikespolitiska Institutet utforskade jag de stora globala utvecklingsfrågorna. Som vd för det sociala bemanningsbolaget Telge Tillväxt inom Södertälje kommun var det lokala perspektivet i fokus där ett förmedlat jobb till en arbetslös ungdom förändrade liv.
För fyra år sedan hamnade jag i bostadsbyggarbranschen. Till min stora glädje visade det sig vara en bransch där dessa två perspektiv möts – de stora globala frågorna och enskilda människors välmående. Kombinationen måste vara svaret på varför denna bransch är så meningsfull. Det går att göra skillnad. Genom samverkan mellan kommun, företag och ideella föreningar kan stadsdelar förändras.
På Sveafastigheter är jag hållbarhets- och marknadschef, samtidigt läggs merparten av min tid på att utveckla framtida bostadsprojekt utifrån en plats specifika förutsättningar. Förenklat utgår arbetet från tre nivåer:
Det börjar alltid med människan. Det är människor som bor i våra lägenheter, leker på gårdarna och umgås med sin familj och vänner. De lever sina liv i och omkring våra hus. Ett stort ansvar. Utformar vi kvarteren på rätt sätt kan vi bidra till att människor mår bättre, är tryggare, mindre ensamma och kanske till och med känner gemenskap. Vi kan rita husen så att människor inspireras av arkitekturen, ser kvaliteten i detaljerna och blir lugnare i sina sinnen tack vare naturens och grönskans närvaro. Vi kan också underlätta att göra klimatsmarta val i vardagen, som att ta cykeln framför bilen.
Utformar vi kvarteren på rätt sätt kan vi bidra till att människor mår bättre, är tryggare, mindre ensamma och kanske till och med känner gemenskap.
Nästa nivå är kvarteret. Vi bygger hyreshus, antingen i helt nya kvarter eller i anslutning till befintliga kvarter. Våra hus påverkar omgivningen. Samarbetet med stadsdelsförvaltning och kommun är en nyckelfaktor för god utveckling. Utgångspunkt bör vara att de nya husen ska ha en positiv påverkan på omgivningen. Vi vill att husen ska skapa trygghet, ljus och närvaro på gatan – inte anonyma förhöjda sockelvåningar. När nya bostäder tillskapas kan upplåtelseformer blandas och nya mötesplatser formas. På flera platser i Uppsala, Västerås, Nacka och Stockholm bygger vi husen vid de nya torgen. Ett exempel i Midsommarkransen är det lilla caféet på gaveln i vårt hus Flora, mittemot ikoniska Uppenbarelsekyrkan. Tidigare en anonym plats att passera fort, numer ett välutformat mötesrum.
Den sista nivån handlar om vår stora fråga: klimatkrisen och de planetära gränserna. Bill Gates sa nyligen i en intervju: ”Det är väldigt lätt för politiker i dag att lova att utsläppen ska vara noll år 2050. En person som säger så, måste få frågan: Kan du storleken på din forsknings- och utvecklingsbudget? Vad gör du åt stål? Vad gör du åt cement?”. Samma fråga måste alla vi i fastighetsbranschen ställa oss. Vad gör vi åt cementen och stålet? Vi vet att bygg och fastighetssektorn står för över 20 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Men gör vi tillräckligt? Inte på långa vägar.
Vi vet att bygg och fastighetssektorn står för över 20 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Men gör vi tillräckligt?
På Sveafastigheter utvecklade vi kvarteret Neptun i Västerås. Det är Sveriges första stora plusenergihus certifierad med miljöbyggnad Guld. De 1 210 kvm solcellerna producerade under 2020 hela 232 000 kWh och huset gav ett överskott på 84 000kWh, vilket motsvarar energiförbrukningen för ungefär 40 mindre lägenheter. Detta är fantastiskt och vi har tagit med oss erfarenheter och lärdomar i ett flertal nya projekt. Men inte heller detta är tillräckligt. Vår egen nyligen genomförda studie, i samarbete med bland andra WSP och med stöd från Boverket, visar att det med relativt enkla metoder går att halvera CO2-utsläppen från själva produktionsfasen.
Vi måste ställa om bostadsbyggandets konventioner, minska klimatpåverkan från byggskedet och påskynda klimatdeklarationsarbetet. Den här omställningen behöver ske omgående, och för att få till det måste kommuner och privata fastighetsutvecklare arbeta (mer) tillsammans.