Planera inte morgondagens städer för gårdagens trafik

 

KRÖNIKA | Politiker och kommunala tjänstemän planerar medvetet för ett underskott på den typ av bostäder som flest efterfrågar. I framtiden kommer villaboende att vara ännu mer av en exklusivitet, till följd av politiska beslut. Det skriver Lars Anders Johansson, författare och journalist.

Det finns en klyfta mellan de som planerar våra städer och dem som ska bo och verka i dem. De som planerar framtidens städer tycker inte att människor ska bo i villor. Villor tar för mycket plats, tycker de. De tycker inte heller att människor ska äga och köra egna bilar. Bilarna tar för mycket plats, tycker de.

Istället är det spårbunden kollektivtrafik som gäller. Den är framtidens trafikslag, tycker de. Därför ska framtidens bostäder planeras i närheten av den spårbundna kollektivtrafikens linjesträckningar. Eftersom mark i närheten av rälsen är begränsad blir det då rationellt att argumentera för att bygga flerbostadshus, gärna höga, och att bygga tätt.

Visionen om en framtid där alla, eller nästan alla, bor i lägenheter och cyklar eller åker pendeltåg till jobbet kolporteras från myndigheter och organisationer som ser det som sitt uppdrag att forma vår bild av verkligheten. Boverkets “Vision 2025” från 2012 finns att se på Youtube. I filmen berättar två fiktiva framtidsmänniskor om utopin de lever i: ett “urbant stationssamhälle”, där man bor “resurssnålt” och “tätt” och där stadskärnan givetvis är tömd på bilar.

Problemet är att få tycks omfamna dessa framtidsvisioner.

I år beräknas drygt 50 000 nya bostäder påbörjas i Sverige, enligt Boverkets siffror. Det är ungefär lika många som förra året och ungefär hälften av antalet bostäder som byggdes per år under miljonprogrammets dagar. En femtedel av de nyproducerade bostäderna utgörs av småhus. Det är en betydligt lägre andel än under miljonprogrammet, då nästan var tredje bostad som byggdes var ett enfamiljshus.

Problemet är att få tycks omfamna dessa framtidsvisioner. Andelen som vill bo i ett eget hus med trädgårdstäppa är ungefär lika stor i dag som för femtio år sedan, även bland de unga. 75–80 procent vill bo i småhus. Människors egna framtidsvisioner utgörs med andra ord oftast av villadrömmar. Med tanke att denna önskan har sett likartad ut i ett århundrade finns få skäl att misstänka att det kommer att ändras radikalt framöver.

Trots detta utgör småhusen endast en liten del av de bostäder som produceras i dag. Politiker och kommunala tjänstemän planerar alltså medvetet för ett underskott på den typ av bostäder som flest efterfrågar. I framtiden kommer villaboende att vara ännu mer av en exklusivitet för ett krympande fåtal, inte till följd av marknadsmekanismerna, utan till följd av politiska beslut.

Politiker och kommunala tjänstemän planerar alltså medvetet för ett underskott på den typ av bostäder som flest efterfrågar.

Inte heller verkar människor mindre intresserade av att äga och köra bil. Inflyttningen till storstadsområdena har inte gjort att efterfrågan på bil har minskat. Tvärtom så har privatbilismen skjutit i höjden i takt med urbaniseringen. Antalet bilar per capita är visserligen lägre i storstadskommunerna än på landsbygden, eftersom människor på landsbygden inte har några andra trafikslag att välja på.

För många i storstadsområdena är dock bilen lika nödvändig som den är för de som bor på landsbygden. Avståndet mellan hemmet och arbetet är oftast längre i en större stad än på en mindre ort, och kollektivtrafikens linjesträckningar inte alltid tillfredsställande. Oavsett vilka bevekelsegrunderna är så är det uppenbart att en stor grupp stadsbor fortfarande upplever ett behov av en egen bil.

Likväl begår de som planerar nya stadsdelar gång på gång samma misstag, och underlåter medvetet att planera för tillräckligt många garage- och parkeringsplatser. Inte sällan är väginfrastrukturen underdimensionerad. Ofta måste dessa problem åtgärdas i efterhand, till högre kostnad än om de hade tagits med i beräkningen från början.

Det är som om framtidens städer planeras för en annan typ av människa än de som lever i våra städer i dag. En människa med helt andra önskemål och behov än vad människor de senaste hundra åren har uppvisat. Det är nästan så att man misstänker att tanken är att de nya städerna ska forma den nya människan, lite som de funktionalistiska pionjärerna på 1930-talet som kallade sitt manifest för acceptera!

Det är som om framtidens städer planeras för en annan typ av människa än de som lever i våra städer i dag.

Spårbunden kollektivtrafik är effektiv i extremt tätbefolkade områden, annars är den dyr och ineffektiv jämfört med alternativen. För den som betraktar spårbunden kollektivtrafik som ett självändamål snarare än ett medel blir det logiskt att verka för att bygga fler extremt tättbefolkade områden, som kan motivera den spårbundna kollektivtrafiken.

Skulle man tillgodose människors efterfrågan på fler storstadsnära småhusområden skulle det tala till den spårbundna kollektivtrafikens nackdel. Men detta kan inte vara ett argument mot att bygga fler villaområden, om det är vad medborgarna efterfrågar. Om nya villaområden underlättar för fler att ha egen bil är det inte nödvändigtvis något negativt, med tanke på hur många som alltjämt efterfrågar denna möjlighet.

Teknikutvecklingen talar för privatbilismen. Många av de gamla invändningarna om ohälsosamma avgaser och bristande säkerhet är redan mer eller mindre obsoleta. Med förnybara drivmedel och elmotorer faller klimatargumentet. Med självkörande och halvautonoma bilar kommer de sista argumenten för andra, dyrare trafikslag att punkteras. Denna utveckling kommer att ställa fastighetsmarknaden på huvudet. Kollektivtrafiknära kommer inte längre att efterfrågas av de som har råd att välja, tvärtom.

Vi ser redan i dag hur områdena runt tunnelbane- och pendeltågsstationer tappat i attraktivitet, och att människor söker sig längre bort, från stadskärnor och spårtrafik. Det vore synd om en nostalgisk vurm för spårtrafik hos dagens samhällsplanerare ledde till att framtidens människor berövades möjligheten att bo i ett eget hus, med trädgårdstäppa och en egen bil på garageuppfarten.

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lars Anders Johansson, som har rätt i mycket annat när det kommer till stadsbyggnadsfrågor, är här helt fel ute. Det är som att Johansson någon gång tänkt fel och därpå yttrat sig i saken lite för många gånger för att någonsin kunna ändra sig. Hemskt tråkigt.

    Ja, spårbunden trafik är dyr. Det är en fördel. Låt mig förklara. Kostnaden, i tid och resurser, gör att när väl rälsen är lagd så är den så att säga lagd. Den ligger där den ligger. Det gör det oerhört förutsägbart för investerare att veta vart man ska investera: Bostäder, affärer, kontor etc. växer således upp i närheten av stationer och spårvagnshållplatser.

    Den koncentrationen ger i sig olika synergieffekter som fördelen av att ha ett stort utbud nära inpå, ofta inom gångavstånd och om inte inom gångavstånd så en kort och smidig tur med cykeln eller spårvagnen eller möjligen pendeltåget bort, och givetvis – med hyrbilen, färdtjänst, bussen eller, med fördel inte så ofta, den egna bilen. Att de rälsnära stadsmiljöer som i dag byggs ser ut som Satans förmak efter vårdslöst fencyklidinintag – med fula material och ohygglig utformning, är byggda alldeles för täta och för att stå i max trettio år – är inte rälsens, tågens eller ens lokförarnas fel. Tillskriv detta stadsbyggnadsmässiga moras de aktivistiska tjänstemännen på stadsbyggnadskontoren, arkitekturvetarkåren och de stora byggbolagen som tillkom och cementerades under miljonprogramsåren.

    Spårbunden trafik är inte bara dyr på ett fantastiskt positivt sätt, den är också oerhört effektiv (vilket Johansson är ärlig nog att erkänna). Till listan över fördelar med den effektiva mobilitet som den spårbundna trafiken är en förutsättning för kan räknas färre bilköer, mindre jakt efter lediga parkeringar, inte lika många enskilda som av mer eller mindre tvång behöver lägga tiotusentals kronor om året på egen bil (något som rätteligen skulle kunna benämnas ”bilskatt”, eller ”bilplikt” om man vill gå ännu längre tillbaka i historien (avseende ledung)), inga fler breddningar av gator och rivningar av hus som står i vägen, inga motorvägsbyggen för åtskilliga miljarder omkring städerna, ingen övermäktig snöröjning så fort det faller några mm nederbörd och temperaturen som en alltid lika överrumplande överraskning råkar ligga under noll i ett land som genomkorsas av polcirkeln, inga löpande kostnader för ständigt utslitna vägar av för mycket biltrafik, inga avgasnivåer långt över gränsvärdena, inga barn som nästan helt begränsas i sin rörlighet och körs i bil till skolor, kompisar och lekplatser på grund av att det är så mycket bilar på vägarna…

    Vidare denna totala övertro på att tekniken kommer lösa allting. Å ena sidan, enligt Johansson och många med honom, bidrar privatbilismen en himla massa till klimatförändringarna och dödar miljoner världen över varje år genom sina giftiga utsläpp och har så gjort i ett halvsekel, men! Men! Nu är det ordning. Ja, eller inte riktigt än, för det är fortfarande värre än någonsin, men snart. Alldeles, alldeles snart kommer allt bli så bra s¨å. Bilarna kommer nämligen gå på etano…elektricitet. Johohodå, alldeles snart. Eller om några år. Tio år? Kanske tjugo. Säg trettio för säkerhets skull. (2018 (det är fan omöjligt hitta en mer aktuell siffra) utgjordes bilflottan av 0,3 % rena elbilar. Andelen ”hybridbilar” är visserligen flera gånger högre, men det är också en nonsensterm eftersom till och med bilar som nyttjar el i stort sett bara till parkering, men i övrigt går på fossila bränslen, kallas för hybridbil.)

    Inga av de städer och den arkitektur som Johansson vurmar för i övrigt hade kommit till stånd med massbilismen. Det är faktiskt massbilismen som var en av de största drivande faktorerna till citysaneringarna och till de bilanpassade asteroidbälten av skräpbebyggelse som kretsar kring städerna. Vad tror Johansson händer om massbilismen fortsätter och förvärras?

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.