DEBATT | Sedan 2017 har vi kunnat följa regeringens svårigheter att träffa rätt med det svenska investeringsstödet. ”Tror någon verkligen att träffsäkerheten skulle bli bättre om fler av våra nödvändiga reformer började utformas i Bryssel?”, skriver Larry Söder, bostadspolitisk talesperson (KD) och Hampus Hagman, ersättare i EU-nämnden (KD).
Svensk bostadsmarknad riskerar utsättas för EU-initiativ som gör redan krångliga regelverk ännu krångligare. Det är nu av stor vikt att Sverige säger ifrån.
För drygt tre år sedan uttalade sig statsminister Stefan Löfven (S) positivt till den så kallade sociala pelaren. Pelaren är en samling principer kring bland annat utbildningspolitik, arbetsvillkor och socialt skydd, och inrymmer därför mycket politik som traditionellt är angelägenheter för det enskilda EU-landet. Men dessa principer används nu gång på gång av EU-kommissionen för att motivera EU-intrång i frågor som bättre sköts av medlemsländerna själva.
Vi Kristdemokrater varnade för detta i samband med att den sociala pelaren antogs, men detta varningar avfärdades av Socialdemokraterna.
Sedan kom direktivet om balans mellan arbete och privatliv – som plötsligt gjorde antalet pappamånader till en EU-fråga. I höstas släppte EU-kommissionen sitt förslag till lagstiftning om EU-centraliserade minimilöner; att EU sätter de lägsta lönerna – och inte den svenska partsmodellen. Detta var dock något som Socialdemokraterna tvärsäkert lovade att den sociala pelaren aldrig skulle leda till.
De som avfärdar farhågan som orealistisk och utan stöd i EU-fördragen bör komma ihåg de farhågor som redan besannats.
Nu riskerar svensk bostadspolitik att bli nästa område för EU-kommissionens regleringsiver. De som avfärdar farhågan som orealistisk och utan stöd i EU-fördragen bör komma ihåg de farhågor som redan besannats.
Redan före EU-valet våren 2019 konstaterade statliga Boverket att den sociala pelaren ”kan ge mandat till framtida initiativ på området”. Det socialdemokratiska Europapartiet PES, där bland annat svenska Socialdemokraterna ingår, krävde vid samma tid att det antogs en EU-plan ”för bostäder till ett överkomligt pris”.
Europaparlamentets majoritet ligger nu på i frågan och vill att EU-kommissionen går vidare med konkreta lagförslag utifrån den sociala pelarens bostadspolitiska skrivningar. Nyligen efterlyste Europaparlamentet en rad olika EU-initiativ på området; till exempel subventioner för byggande av hyresrätter på EU-nivå till olika typer av EU-stöd till det som på engelska kallas ”social housing”.
Det fanns till och med en idé om att uppmana EU-kommissionen att förbjuda bostadsköp i ekonomiskt vinstsyfte, men detta röstades lyckligtvis ner. De som röstade för detta vill alltså att EU antar lagstiftning som börjar reglera enskildas bevekelsegrunder till bostadsaffärer. Parlamentet antog senare en uppmaning till medlemsländerna att ”vidta lämpliga åtgärder mot investeringar i spekulationssyfte”.
Bland skrivningarna som röstades igenom märks vidare att Europaparlamentet efterlyser att kommissionen ska göra bostäder ”till en av hörnstenarna i handlingsplanen för den sociala pelaren”.
Bland skrivningarna som röstades igenom märks vidare att Europaparlamentet efterlyser att kommissionen ska göra bostäder ”till en av hörnstenarna i handlingsplanen för den sociala pelaren” samt ”skyndsamt utveckla en integrerad strategi på EU-nivå” och därmed staka ut en väg där bostadspolitiken i stort blir föremål för EU-reglering. Bland de svenska partierna fick detta stöd av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Vi har sedan 2017 kunnat följa regeringens svårigheter att träffa rätt med dess största bostadspolitiska reform, det svenska investeringsstödet för byggande av hyresbostäder. Tror någon verkligen att träffsäkerheten skulle bli bättre om fler av våra nödvändiga reformer började utformas i Bryssel?
De lösningar som passar Sverige och den svenska bostadsbristen bäst – en förenklad planprocess för fler och snabbare byggnation, reformer för både ökad villaproduktion och bättre tillgång till villor, och sänkta trösklar för att fler ska kunna äga sina egna hem – når vi bäst utan ny inblandning från EU:s håll.
Det ekonomiska stödet till boendet är oerhört träffsäkert. Det träffar precis de grupper som har den politiska makten i Sverige – den vita medelklassen i ägt boende. Ränteavdrag, undantag från skatt på avkastningen på kapitalplaceringar, avdrag för delar av underhållskostnaderna. Det rör sig om tiotals miljarder. Det stöd som går till hyresrätten är nålpengar i jämförelse. Obalansen driver på segregationen och innebär att den upplåtelseform där de fattiga bor får minst stöd. Och ändå gnäller dom.