LEDARE | Hyresgästföreningens självbild skakar och varumärket är skadat. Det kräver ett viktigt förändringsarbete och det ”gör ont när knoppar brister”, skriver Annika Miscevic, public affairs manager på Veidekke.
Hyresgästföreningen har haft en tung vecka. Det har handlat om allt från miljonlöner och att alla nio regionchefer bor i villa, till mer häpnadsväckande berättelser om sektliknande förhållanden i region väst.
Personligen har jag svårt att häpnas över att Hyresgästföreningen erbjuder sina anställda marknadsmässiga löner. Det är snarare både självklart och viktigt. (Däremot kan man ju ha åsikter om hur stor en organisation ska vara.) Dessutom är det heller inte särskilt häpnadsväckande att människor som har möjlighet och ekonomiska förutsättningar, väljer att bo i eget hus, när otaliga undersökningar visar att majoriteten av svenskarna skulle föredra det. Mycket värre är däremot berättelserna om den interna kulturen och den skevande självbilden.
Många före mig har kommenterat veckans händelser, men jag vill personligen lyfta fram en bloggpost där forskaren Haymanot Baheru bland annat bidrar med följande fakta som definitivt förtjänar att diskuteras:
1. Hyresgästföreningens medlemsantal representerar cirka 30 procent av landets hyresgäster. Då är siffran uppskattad på premissen att samtliga medlemmar antas vara hyresgäster (något som inte är nödvändigt enligt organisationens stadgar).
2. Alla hyresgäster i Sverige betalar pengar till Hyresgästföreningen, på ett sätt eller annat. Som det ser ut idag så kan en hyresgäst betala medlemsavgift, hyressättningsavgift och boendeinflytandeavgift. Av dessa tre avgifter går det inte att undvika eller avsäga sig boendeinflytandeavgiften.
3. Hyressättningsavgiften inbringar cirka 200 miljoner kronor varje år och boendeinflytandeavgiften cirka 85 miljoner. Samtidigt uppger SVT att medlemsavgifterna ger en intäkt på cirka 530 miljoner kronor om året och att bara personalkostnaderna motsvarar cirka 570 miljoner om året.
För mig som hyresgäst (i en mycket välskött privatägd fastighet utanför tullarna i Stockholm, vill jag tillägga) så leder mer fakta om Hyresgästföreningen till fler frågor än svar. Bland annat så undrar jag:
– Varför är Hyresgästföreningen en medlemsorganisation för hyresgäster, men samtidigt öppna för att ha medlemmar som bor i andra boendeformer?
– Varför använder Hyresgästföreningen ofta en retorik som ställer olika boendeformer mot varandra, när deras förtroendevalda uppenbarligen föredrar andra boendeformer själva?
– Varför tar Hyresgästföreningen ut hyressättningsavgift och boendeinflytandeavgift ur min hyra, när boendeinflytandeavgiften uppenbart bara går till huvudorganisationen och aktiviteter för era medlemmar?
Sammantaget råder det inga tvivel om att organisationen står inför ett viktigt förändringsarbete. Självbilden är rejält skakad och varumärket är onekligen skadat. Min gamla partiordförande, Fredrik Reinfeldt, brukade under Moderaternas brytningsperiod upprepa mantrat ”Förändra er, eller dö” och sällan har väl det passat så bra på Hyresgästföreningen som nu.