KRÖNIKA | Bostaden kan inte rymma allt. Goda gemensamma miljöer behövs för att motverka pandemins effekter på segregationen. Detta gäller både under och efter denna pandemi, skriver Alexandra Hagen, vd White Arkitekter.
Under pandemin har både skola, universitet och arbetsplats flyttat in i bostaden. Långt ifrån alla har utrymme att inrymma dessa funktioner i sin bostad. Glappet ökar mellan de som har tillgång till bra uppkoppling och en ostörd arbetsplats i hemmet jämfört med trångbodda hushåll utan uppkoppling. Pandemin skapar en ny typ av segregation. När offentliga mötesplatser dessutom stängs riskerar klyftorna i samhället och därmed även segregationen att öka ytterligare.
Delegationen mot segregation menar att Coronakrisen riskerar att fördjupa befintliga socioekonomiska skillnader. För även om den svenska skolan, till skillnad från i många andra länder, har hållits relativt öppen så har framför allt gymnasielever drabbats. När våra annars öppna miljöer såsom bibliotek och studierum i skolorna stängs minskar tillgången till lugna utrymmen där man kan studera eller jobba i fred. Detta drabbar särskilt de trångbodda. Distansundervisningen gör det därför svårt för skolan att leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag.
Enligt en enkätundersökning utförd av Lärarnas Riksförbund bedömde tre av fyra lärare att pandemin hade en negativ inverkan på elevernas kunskapsutveckling. De som drabbas värst av kunskapstappet är de elever som har svagare studieförutsättningar.
När våra annars öppna miljöer såsom bibliotek och studierum i skolorna stängs minskar tillgången till lugna utrymmen där man kan studera eller jobba i fred.
Skillnaderna mellan olika socioekonomiska grupper förstärks dessutom av att priserna på villor och bostadsrätter har stigit under pandemin. Detta samtidigt som efterfrågan på arbetskraft minskat i sektorer där personer som ofta är både utrikesfödda och trångbodda utgör en betydande del.
Bostaden kan inte rymma allt. Tillgången till de gemensamma miljöerna och hur de gestaltas spelar därför en avgörande och utjämnande roll i samhället. Detta gäller både under och efter denna pandemi. När vi nu kan skönja slutet på denna period måste vi förbereda oss för att ta igen det vi förlorat. Vi måste bygga för en framtid där vi har gemensamma och säkra miljöer. Våra kunskaper om hur vi bygger smittskyddssäkra sjukhus behöver vi sannolikt även använda för andra miljöer.
Som arkitekter och formgivare av framtiden kan vi med kunskaper om olika typer av arkitektur fylla funktioner som är viktiga för ett välfungerande samhälle. Låt oss börja med att skapa fler bostäder som bättre kan anpassas efter behoven och offentliga miljöer som säkert kan nyttjas av alla.