Den eviga debatten om byggkostnader

 

LEDARE | Att bygga hus är alltså inte som att bygga bilar. Även om det idag finns företag som gör seriösa försök att åstadkomma tekniksprång, så talar det mesta för att det under lång tid framöver handlar om att tålmodigt skruva på de verktyg som vi redan har, skriver Lennart Weiss, kommersiell direktör, Veidekke. 

Nya bostäder har en uppenbar egenskap. De är dyra. De blir dessutom dyrare för varje ny årgång. Det är i sig ganska naturligt eftersom succesivt ökande löne- och materialkostnader ger högre byggkostnader än för bostäder som byggdes för några år sedan. Detta leder i sin tur till att nyare bostäder (allt annat lika) får högre hyror/priser än något äldre. Allt detta är väl känt och kallades förr ”paritetsproblemet”.

Under den sociala bostadspolitikens storhetstid försökte man lösa problemet än med räntesubventioner, än med så kallade paritetslån, det vill säga lån som hade till syfte att skapa jämförbara kostnader mellan äldre och nyare hus genom att omfördela kostnaderna för de senast byggda husen över tid. Alla dessa försök skapade dock nya problem, något som Jan Jörnmark pedagogiskt belyser i rapporten Vem ska finansiera framtidens bostäder? (Veidekke 2018).

Trots att saken är tämligen grundligt utredd har dock byggkostnaderna en tendens att med pendelns regelbundenhet återkomma som ett outgrundligt spöke i debatten. Senast var det LO som i en färsk rapport menade att byggkostnaderna måste pressas ned för att göra det möjligt för hushåll med tunnare plånböcker att kunna efterfråga nya bostäder. Så fort ämnet väcks till liv är det någon som drar fram ett diagram från SCB som visar att Sverige har de högsta byggkostnaderna i EU. Och kort därefter dyker någon annan ”expert” upp som pekar ut det ”svenska byggmonopolet” som orsaken till sakernas tillstånd. Så låt oss bena lite i frågan.

I Sverige har de fyra största byggföretagen tillsammans knappt hälften av Telias och ICA:s marknadsandelar.

Den som jämför byggsektorn med andra mogna branscher upptäcker snart att de fyra, fem största företagen i andra branscher har betydligt högre marknadsandelar. ICA har närmare 50 procent av detaljhandeln. Telia ca 45 procent av operatörsmarknaden, bara för att ta två exempel. I Sverige har de fyra största byggföretagen tillsammans knappt hälften av Telias och ICA:s marknadsandelar.

Jämför man byggkostnader mellan olika länder upptäcker man att de nordiska länderna har i princip samma byggkostnader och lutningen på kurvorna är närmast identiska. Dock finns en skillnad mot övriga EU-länder. Således finns vissa nordiska egenskaper som särskiljer oss från Europa men möjligen också vissa orsaker till att Sverige avviker marginellt från övriga grannländer.

Bygg- och produktionskostnader:

Källa: SCB och Byggföretagen

Diagrammet ovan ger en samlad helhetsbild. Till att börja med är det skillnad på bygg- och produktionskostnader. Av den samlade produktionskostnaden utgör den rena byggkostnaden lite drygt 50 procent. Och tittar man närmare på byggkostnaden dominerar två kostnadsposter; löner och material. Här finns en viktig förklaring till att Norden och Sverige har högre byggkostnader. Ja, vi har ett något högre löneläge (gäller även andra branscher) men framförallt har vi högre material- och installationskostnader till följd av vårt klimat samt klart högre miljöambitioner än övriga Europa. Och här har Sverige gått i spetsen. För 30 år sedan var energianvändningen i ett nybyggt hus ca 150 kwh/kvm/år. Idag ligger den runt 50 kwh, ett resultat av tjockare väggar med framförallt avancerade system för till- och frånluftventilation. Sådant kostar.

I Sverige har vi dessutom höga skatter. De utgör en väsentlig del av den samlade produktionskostnaden, men på senare år har också markkostnaderna ökat kraftigt, dels för att vi bygger på allt mer komplicerade platser som inte sällan kräver omfattande markarbeten eller miljöåtgärder, dels för att kommunerna av tvingande ekonomiska skäl tar marknadsmässigt betalt för marken.

I sanningens namn tar det sin tid.

Hopplöst läge…? Inte helt. Med typgodkännande av standardiserade hus som byggs i fabrik men slutmonteras på plats kan man komma en bit. Likaså med en ökad grad av digitalisering av byggkedjan samt en mer effektiv logistik. I alla dessa avseenden pågår en process som pekar i rätt riktning. Men i sanningens namn tar det sin tid. Och det beror i hög grad på byggindustrins grundläggande egenskap av en plats- och projektbaserad verksamhet, på en uppsplittrad värdekedja med många olika aktörer, att kommuner och myndigheter sinsemellan reser olika krav som både försvårar försök till industrialisering och fördröjer och fördyrar processer.

Att bygga hus är alltså inte som att bygga bilar. Även om det idag finns företag som gör seriösa försök att åstadkomma tekniksprång (googla gärna på Katerra) så talar det mesta för att det för lång tid framåt främst handlar om att tålmodigt skruva med de verktyg som vi redan har. Och därmed får vi nog också acceptera att morgondagens hus kommer att bli dyrare att producera än dagens.

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Det finns många konkurrenter, arbetskraften är välutbildad, maskiner och andra hjälpmedel är i världsklass – så varför blir det så dyrt? Alltmer pekar mot planmonopolistens roll i processen………

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.