Bostadspolitik Mini

 

KRÖNIKA | Det började för ganska många år sedan. Fler och fler ställde krav på en bred bostadspolitisk överenskommelse, hur naiv får man vara? Vi har inte bara fler partier som behöver komma överens, vi har också mycket delade meningar, skriver Hans Lind, professor i fastighetsekonomi.  

Det började för ganska många år sedan. Fler och fler ställde krav på en bred bostadspolitisk överenskommelse som tog itu med alla de problem som finns på bostadsmarknaden. Något behövde göras för att öka bostadsbyggandet och så att det byggdes för fler målgrupper. Beståndet behövde också nyttjas bättre. Hyressättningssystemet behövde reformeras. Skatteregler behövde ändras så att det blev större rättvisa mellan upplåtelseformerna och för att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Vissa debattörer menade att det inte räckte med en bred bostadspolitiska överenskommelse utan att en sådan måste kopplas till en ny bred skatteuppgörelse. Listor på konkreta förslag som kunde ingå i en sådan överenskommelse formulerades av arbetsgrupper inom politiska partier och av fristående debattörer.

Men hur naiv får man vara? Vi har inte bara fler och fler partier som i så fall skulle behöva komma överens – vi har också mycket delade meningar inom varje parti. Något förenklat kan man säga att det inom alla partier finns mer pragmatiska och mer fundamentalistiska falanger. Dessutom har många av partierna kopplingar till intresseorganisationer med begränsat intresse av kompromisser – och det gäller allt från hyresgästorganisationer till villaägarna och olika miljöorganisationer.

Det största och viktigaste problemet idag är att det är svårt för hushåll med lägre inkomster att hitta en bostad i många kommuner.

Låt oss därför glömma detta med breda överenskommelser som samtidigt behandlar ett stort antal knäckfrågor inom det bostadspolitiska området. Kanske är det bättre att fokusera på ett stort problem och i alla fall försöka åstadkomma en överenskommelse kring bara det? Och då hävdar jag att det största och viktigaste problemet idag är att det är svårt för hushåll med lägre inkomster att hitta en bostad i många kommuner. Detta handlar inte bara om bostadslöshet och trångboddhet, utan också om att småhusdrömmar kan vara svåra att förverkliga för ett hushåll med relativt låga inkomster. I och med att vi inte vill ha mer segregerade områden så handlar det om att det nya som byggs ska vara mer blandat. Det behöver vara blandat i tre dimensioner: Hyrt och ägt boende, flerfamiljshus och enfamiljshus samt både det som kan kallas ”basbostäder” och ”lyxbostäder”.[1] Det är lika viktigt att det byggs ”basbostäder” inom det ägda beståndet som inom hyreshusbeståndet.

Här är å andra sidan en lista på problem som vi tills vidare får lägga åt sidan. Ett bättre utnyttjande av beståndet är svårt att åstadkomma. Stora hyreshöjningar i centrala lägen vill inga politiker ha. Och vill ingen höja den vanliga fastighetsskatten är det knappast rimligt att sänka reavinstskatten och ytterligare gynna en redan gynnad grupp. För hyresmarknaden får det tills vidare räcka med att genomföra kommande förslag om friare hyressättning i nyproduktionen. På grund av de låga räntorna går det att bo relativt billigt även med dagens byggkostnader, så fler omfattande subventioner eller ändringar i regelverk kan vi också lägga åt sidan[2]. De låga räntorna gör att månadsutgifterna kan bli relativt låga även om priset inte är så lågt. De är möjligt att sätta en relativt låg hyra även om produktionskostnaden är relativt hög.

Vad kan då staten göra för att bidra till ett större och mer blandat bostadsbyggande? Det har ju sagts att ”kommunpartiet” är det största partiet i riksdagen så vi kan glömma piskor och tvång. Kanske ligger det i tiden med råd och rekommendationer utan sanktioner!

Det har ju sagts att ”kommunpartiet” är det största partiet i riksdagen så vi kan glömma piskor och tvång.

  • Ett första steg är rimligen att riksdagen klargör att det är ett ökat och mer blandat bostadsbyggande som man vill ha och att det är det som kommunerna bör planera för. Det som en gång var en delegation för nya städer, finns idag som en grupp för samordning av bostadsbyggande inom Regeringskansliet. Denna grupp bör fokusera mer på just hur blandade bostadsområden kan utformas och lyfta fram goda exempel. Idag är man del av ett nätverk av kommuner och detta kan också bli ett nätverk där kommuner som vill planera för mer blandat byggande.
  • Ett andra steg är att gynna de kommuner som vill planera för ett mer blandat bostadsbyggande. Detta kan ske genom en utveckling av de Stadsmiljöavtal som funnits under ett antal år. Genom avtal om planering för blandad bebyggelse kan staten åta sig att till exempel skjuta till pengar för infrastruktur som behövs för att kunna planera sådana områden på ett lämpligt sätt. Staten kan även stå för utvecklingskostnader och exempelvis inbjuda till idétävlingar om hur blandade bostadskvarter kan utformas eller hur det kan byggas både basbostäder och mer lyxiga bostäder inom samma byggnad.
  • För att minska risker för investerare och för banker kan staten utlova garantier av olika slag för byggande och bostadsköp inom blandade områden. Det kan handla om garantier för att minska risker för vakanskostnader under ett antal år för den som bygger hyreshus. Det kan också vara garantier till banker som lånar ut pengar till hushåll som köper (billigare) bostäder. Det gäller att komma runt onödigt höga krav på kontantinsats och amortering, och på onödigt höga ”kvar-att-leva-på-krav”.[3]

Tanken är att staten i hög grad arbetar med dialoger med kommuner och ser till att minska de hinder som staten själv lägger.

Tanken är att staten i hög grad arbetar med dialoger med kommuner och ser till att minska de hinder som staten själv lägger. Vad som konkret behöver ändras i lagstiftning och ekonomiska stödsystem får komma fram i dessa dialoger. Staten lovar att snabbt göra de mindre justeringar i regelverk som kan räcka för att göra det lättare för kommuner att genomföra planering för blandat byggande. Motsvarande dialoger kan föras med arkitekt-och byggföretag för att få fram bra modeller för blandad bebyggelse.

Om jag minns rätt berörde den bostadssociala utredningen i förbigående frågan om vad man skulle göra med kommuner som inte ville starta kommunala bostadsföretag och som inte ville engagera sig så mycket i bostadsfrågan. Jag tolkade deras svar som ”Vi skiter i dom – och fokuserar på dom som vill göra något!” Och det låter som en vettig ståndpunkt även idag.

[1] Se Kalbro, T & Lind, H. (2018), ”Socialt hållbar bostadsförsörjning i Stockholm Stad, Tänkbara
strategier. Underlagsrapport skriven åt Kommissionen för ett social hållbart Stockholm” för en mer ingående diskussion om blandat byggande och termen ”basbostad”. En sådan innebär enkelt uttryckt en bostad som uppfyller alla normer men som designats utifrån preferenserna hos de som vill lägga så lite pengar som möjligt på sin bostad.
[2] Se t ex rapporten ”Det finns nyproduktion som även hushåll med låga inkomster har
råd med!”( Berg, J & Lind, H. Fores, 2019).
[3] Även detta diskuteras i Berg & Lind (2019).

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.