Jävlas inte med landsbygdens folk

LEDARE | Till sin kärna handlar den politiska strukturomvandlingen som nu sker om att stora delar av Sveriges, Europas och USA:s eftersatta bygder känner sig övergivna av den ekonomiska, politiska och kulturella eliten i våra växande städer. Och när sådana känslor slår rot får även mörkare tankar näring, skriver Lennart Weiss, kommersiell direktör Veidekke.

På Gotland utspelar sig just nu en het strid med allt bittrare undertoner. Debattsidorna i öns två dagliga tidningar fylls av insändare som uttrycker ilska, förtvivlan och inte minst djup misstro mot den styrande borgerliga majoritetens planer på att lägga ned ett stort antal av öns byskolor.

Striden som sakpolitiskt handlar om möjligheten att kunna leva och bo på landsbygden har flera intressanta inslag som motiverar en vidare uppmärksamhet. Utgångspunkten är ett utredningsförslag som med ett snävt tjänstemannaperspektiv vill centralisera och koncentrera skolverksamheten på ön. Motivet sägs vara att främja en likvärdig skola för alla elever och underlätta framtida lärarrekrytering. Detta trots att byskolorna uppvisar goda elevresultat, fullt i klass med jämförbara i Visby och att de erbjuder en lugn och attraktiv miljö för skolpersonalen.

På ytan handlar det alltså om skolpolitik och krass ekonomi. Men – det borde faktiskt handla om något annat.

Politiskt är det Centerpartiet, d v s landsbygdens traditionella intresseparti med dess starke kvinna Eva Nypelius, tillika regionstyrelsens ordförande som driver frågan. Här finns ju 16 miljoner kr att spara om man centraliserar verksamheten vilket givetvis spelar roll en landsände med en hårt pressad ekonomi. På ytan handlar det alltså om skolpolitik och krass ekonomi. Men – det borde faktiskt handla om något annat.

För att sätta saken i perspektiv återkallar jag minnet av ett samtal med chefsekonomen på Svenskt Näringsliv, i samband med att jag (1987) precis påbörjat min anställning som sekreterare i Glesbygdsdelegationen. Den stora landsbygdskampanjen hade precis fått sin slitstarka slogan Hela Sverige ska leva! (en slogan som jag personligen råkar vara upphovsman till) och jag börjat missionera för kampanjens syften genom att besöka olika möjliga samarbetspartners. Chefsekonomen lyssnade artigt men när det var dags att summera bet han av med att torrt konstatera: ”vad det hela egentligen handlar om Lennart är inte att utveckla utan att i kontrollerade former avveckla landsbygden”.

Sett till den faktiska historiska utvecklingen hade han naturligtvis rätt. Men vad man redan på 1980-talet kunde skönja var en utveckling mot vidgade kulturella, sociala och politiska klyftor mellan stad och land som riskerade att skapa djupa sår samhället. Jag minns dåvarande ordföranden för delegationen, Åke Edins (S) profetiska ord att ”det finns en grogrund för ett relativt stort reaktionärt parti med förankring i på landsbygden.” Och så rätt han har fått.

”… det finns en grogrund för ett relativt stort reaktionärt parti med förankring i på landsbygden.”

Den som idag studerar Sverige politiska karta ser att det är Sverigedemokraterna som tar Socialdemokraternas forna positioner i industriorterna och Centerpartiets på landsbygden. Är det för att de har så särskilt genomarbetade program för dessa bygder? Knappast. I Sverige liksom i över hela Europa och nu senast i USA ser vi en utveckling där ett allt mer tudelat samhälle ger grogrund för konservativa eller reaktionära partier vars främsta kännetecken är att man distanserar sig från det som städernas partier men också dess människor uppfattas stå för.

Någon skulle kanske invända att det snarast handlar om synen på invandringen. Ja, till en del är detta sant men sannolikt mer som ett symboliskt svar på något större. Till sin kärna handlar den politiska strukturomvandlingen som nu sker om att stora delar av Sveriges, Europas och USA:s eftersatta bygder känner sig övergivna av den ekonomiska, politiska och kulturella eliten i våra växande städer. Och när sådana känslor slår rot får även mörkare tankar näring. Signalen är alltså väldigt tydlig: jävlas inte med landsbygdens folk för då slår det tillbaka.

Gotland råkar vara det län i Sverige där lantbruket och turismen dominerar den lokala ekonomin. Dessa basnäringar mår knappast bra av att mörkret lägrar sig över ön 10 månader om året. Alltså är det dags att sätta saker i sitt större sammanhang och forma en politik där stad och land utvecklas i god balans med varandra. Att säkra öns byskolor är en helt nödvändig start.