Tar du bussen ända fram?

 

KRÖNIKA | Allt fler verkar vilja peka på någon form av särlösning som ett sätt för fler att komma in på bostadsmarknaden, även om man använder andra termer. I sanningens namn är vi redan är på väg dit, men att fortsätta på den vägen vore ett stort misstag, skriver Marie Thelander Dellhag, vd MKB Fastighets AB.

I Malmö finns ett ganska centralt och trevligt litet område som heter Östra Sorgenfri. För några decennier sedan såg det inte alls ut som nu. De byggnader som vårt bolag MKB äger där idag var då så kallade barnrikehus – den tidens socialbostäder.

Malmöförfattaren Mary Andersson som växte upp i de husen berättar i sina böcker om erfarenheterna av tillvaron där. Hur stigmatiserande det var. En återkommande berättelse från andra som bott där är hur de alltid hoppade av bussen några hållplatser för tidigt för att inte behöva avslöja att det var i de husen de hade sina hem.

Området är blandat och attraktivt för många.

Idag ser det annorlunda ut. Området är blandat och attraktivt för många. Som ett monument över den tid som en gång var har en historisk lekplats byggts – inspirerad av Mary Anderssons berättelser. Det är en fin påminnelse om att trångboddheten, skammen och de många sjukdomarna som härjade då inte är verklighet där längre.

Jag tänker på Östra Sorgenfri när jag hör debatten om socialbostäder. Allt fler verkar vilja peka på någon form av denna särlösning som ett sätt för fler att komma in på bostadsmarknaden. Även om det uttrycks i andra termer som behovsbostäder eller att vilja slopa den generella bostadsmarknaden. I sanningens namn är det dit vi redan är på väg eftersom det i större utsträckning mest är de kommunala bostadsbolagen som accepterar ekonomiskt bistånd som inkomst vid uthyrning. Att fortsätta på den vägen fullt ut vore ett stort misstag.

Först och främst måste vi få till helhetslösningar på bostadsmarknaden. Fortsatt hävdar jag att vi måste bygga bostäder på ett sätt som tar oss ut ur bostadsbristen, inte bara genom att tillföra ett visst antal nya bostäder – men också på ett sätt som gör att fler av de som behöver en bostad har råd med det som byggs. Om vi inte kan lösa den frågan kan vi införa hur mycket särlösningar som helst utan att åstadkomma något annat än att bara precis avhjälpa symtomen. Och det är dyrt.

Fler aktörer behöver ta ansvar så att inte allmännyttan som idé körs i botten.

För det andra måste aktörer på hela bostadsmarknaden ta ett större gemensamt ansvar. Det finns många varianter av socialbostäder som diskuteras och föreslås, men gemensamt för de flesta versioner verkar vara att ansvaret främst ska bäras upp av allmännyttan. Eftersom det är de kommunala bostadsbolagen som är lättast att styra riktas de politiska förslagen oftast mot oss. Men fler aktörer behöver ta ansvar så att inte allmännyttan som idé körs i botten – det skulle få tråkiga ekonomiska konsekvenser.

Många av våra allmännyttor levererar bra resultat och gör en god vinst. Det gör att vi kan stå starka och fullfölja de uppdrag vi har från vår ägare och samtidigt bidra med en god utdelning till kommunen. Men det bygger på att vi är affärsmässiga och kan göra bra affärer. Vi bygger i olika delar av staden, i attraktiva lägen och till olika prisklasser. Skulle vårt uppdrag reduceras till att i större grad tillhandahålla socialbostäder skulle våra resultat se helt annorlunda ut.

Än värre är att ett brett införande av socialbostäder som allmännyttan ensam står för skulle öka segregationen kraftigt. I Malmö ser vi att MKB som bolag får en allt större koncentration av hushåll med låg köpkraft i beståndet. I privatägd hyresrätt och övriga upplåtelseformer går inkomstutvecklingen åt andra hållet. Det kämpar vi och många andra allmännyttor med att förändra. För vi vet vad det innebär för barn och unga som tvingas växa upp i områden där det inte är norm att gå till jobbet. Där en majoritet inte har en färdig utbildning och där chanserna att klara skolan är låga. Där inte de rätta förebilderna finns. Många undersökningar om så kallade grannskapseffekter visar att allt detta och den socioekonomiska sammansättningen i ett område spelar stor roll – främst för barns chans till utveckling. Att låta allmännyttan ensamt, eller i störst utsträckning, bära ett införande av socialbostäder vore förödande för det arbetet.

Ansvaret för hushåll som inte kan betala sitt eget boende måste delas av fler aktörer. Jag kommer fortsätta jobba för att vi inte ska tillbaka till en tid då hela områden utgjordes av bostäder för de som inte hade råd. I Malmö ska ingen behöva skämmas för att hoppa av på sin egen busshållplats igen.

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.