KRÖNIKA | Varför planeras inte trädgårdsstäder och låga hus i trä i någon omfattning att tala om idag? Varför har den planeringsform som varit mest populär inte har använts i någon större omfattning sedan dess storhetstid i början på 1900-talet? Det undrar Monica Andersson, fil dr, statsvetare som forskar om politik och stadsbyggande ur ett historiskt perspektiv.
Gustaf Edgren, TMF, hävdade i Bostadspolitik.se den 29 september att kommunernas planmonopol styr byggandet bort från medborgarnas önskemål. Han pekade på undersökningar som visar att 70 procentenheter vill bo i småhus med trädgård, medan det endast utgör 20 procent av byggandet. Svaret är snarare att byggandet styrs av planeringstrender och föråldrade föreställningar om vad som är miljösmart.
Vi bygger sedan ett par decennier tillbaka täta städer med höga hus vid trånga gårdar. Det är 1800-talets rutnätsstad som kommit tillbaka, men i en ännu mer storskalig variant. Det är ett planeringsideal som vände sig mot modernismens trafikleder under efterkrigstiden och bilberoendet som följde på dem. Tanken bakom var att vi skulle planera en stad där alla kan cykla och gå till jobbet. Landsbygden pekades ut som tärande och livet på landet och i förorten som en miljöbov.
Tanken bakom var att vi skulle planera en stad där alla kan cykla och gå till jobbet.
Regionplanen för Stockholms län bygger på trenden om de höga och täta städerna, och de flesta kommuner i länet bygger efter det idealet idag. Men klimatförändringarna där temperaturerna stadigt har stigit ända sedan mätningarna började på 1800-talet har lett till allt varmare klimat. 2020 är det varmaste året som uppmätts på jorden.
Ny forskning visar att när klimatet blir varmare så behövs träd som kyler ned temperaturerna. De täta städerna är istället flera grader varmare än städernas omland. Trädplanterade luftiga gator och gårdar, parker och grönområden som kyler ned kommer att behövas för att göra livet drägligt varma somrar som 2018. De tar också hand om skyfall och översvämningar, som också kommer att bli vanligt, på ett bra sätt. Träd, parker, grönområden och skogar fungerar dessutom som kolsänkor.
Det är ett stort misstag att planeringen är så ensidigt inriktad på det storskaliga, det höga och täta. I tidigare regionplaner arbetade regionplanen med flera scenarier, där trädgårdsstäder pekades ut som en alternativ planeringsform. Trädgårdsstäder innehåller en blandning av olika hustyper och upplåtelseformer i en låg och tät skala i trä med låga flerfamiljshus, radhus, enfamiljshus, och blandat med verksamheter. Så byggdes Gamla Enskede och andra klassiska trädgårdsstäder över hela Sverige längs spårvagnslinjerna.
Coronan har också gjort det nödvändigt för många att arbeta hemma.
Coronan har i likhet med det varmare klimatet lyft problemet med de tätbefolkade städerna, där smittan sprids snabbt. Den ventilation som träd, parker, grönområden och skogar bidrar med sänker inte bara temperaturerna. Den behövs också för att motverka smittspridning.
Coronan har också gjort det nödvändigt för många att arbeta hemma. Det har ökat efterfrågan på rymligare bostäder. Barnfamiljerna söker sig till småhus och andra former av låg bebyggelse med trädgård. Egenodlat har vuxit starkt under coronan.
Varför planeras inte trädgårdsstäder och låga hus i trä i någon omfattning att tala om idag? Där folk kan bo med egen trädgård och åka kollektivt till arbetet. Där det blir lättare att ordna arbetsplatser hemma i bostaden samtidigt som lokaler för distansarbete också underlättas. Där byggkostnaderna är lägst. Varför har den planeringsform som varit mest populär inte har använts i någon större omfattning sedan dess storhetstid i början på 1900-talet?
”Människan i centrum när hela kommunen utvecklas.”
Det är märkligt att kommunerna i regionen har låst sig så vid den storskaliga planeringsformen, när det är alternativet med trädgårdsstäder och låga hus i trä som bäst svarar mot de problem vi har idag. Det finns ett och annat projekt här och där. Men jag har bara sett en kommun där en planering med låg bebyggelse i trä diskuteras på allvar. Det är Socialdemokraterna i Nynäshamn som har tagit fram ett samhällsbyggnadsprogram utifrån den idén under rubriken ”Människan i centrum när hela kommunen utvecklas.”
De går igenom hela kommunen och redovisar hur de vill se en kombination av småstaden, trädgårdsstaden och villastaden i de olika kommundelarna i Nynäshamn utifrån förutsättningarna på respektive plats. De vill också knyta samman kommundelarna med busslinjer som ska gå som ringlinjer mellan pendeltågsstationerna och passera bostadsområdena på vägen. Som spårvagnarna men på väg. Socialdemokraternas samhällsbyggnadsprogram har väckt ett brett intresse i Nynäshamn. Ett välkommet initiativ som fler borde ta efter.