LEDARE | Stigande bostadspriser och ökad försäljning av bostadsrätter mitt under pandemin bidrar till att ytterligare synliggöra skillnderna mellan dem som är inne på den ägda bostadsmarknaden och de som står utanför, menar Annika Miscevic, public affairs manager Veidekke.
I veckan kom ny mäklarstatistik som visar att bostadspriserna fortsätter att stiga trots rådande pandemi. Bostadspriserna har stigit med två procent i genomsnitt över hela landet och i Stockholm har antalet sålda bostadsrätter ökat med 27 procent jämfört med september förra året.
Det kan tyckas märkligt att så sker, samtidigt som vi står mitt i en kris där arbetslösheten spås närma sig 10 procent innan årets slut, av dem som är mest pessimistiska. Samtidigt har just hemarbetet ökat under året och många behöver anpassa sina hem till att även fungera som arbetsplatser.
Trots att siffrorna pekar uppåt, så är det en viktig information som vi saknar än så länge och det är frågan om hur många av dessa köp som görs av förstagångsköpare. Min absoluta killgissning i nuläget är nämligen att det här rör sig om människor som redan befinner sig på den ägda marknaden och som byter bostäder med varandra.
Industrin går på för fullt.
De ekonomiska konsekvenserna av pandemin liknar inte andra ekonomiska kriser. Industrin går på för fullt och det har visat sig vara många branscher som fortsatt kan hålla en hög produktion, trots att medarbetarna genomför jobbet hemifrån.
Det finns således en hög andel människor som inte ser några framtida risker med arbetslöshet eller personlig ekonomisk kris. Sparandet har för dessa grupper ökat, till följd av att semestrar, restaurangbesök och att konserter ställts in. Sparandet läggs i aktier på en börsmarknad som går bra.
Om det här är människor som bor i ägt boende, så har deras förmögenhetsbildning redan startat och nu har deras möjligheter att fortsätta sin boendekarriär bara blivit bättre. Och då har jag inte ens pekat på andra faktorer som de låga räntorna eller möjligheten att pausa sina amorteringar under krisen.
Om det här är människor som bor i ägt boende, så har deras förmögenhetsbildning redan startat och nu har deras möjligheter att fortsätta sin boendekarriär bara blivit bättre.
Sedan har vi en annan stor grupp människor, som inte äger sitt boende och som de senaste åren mött allt fler kreditrestriktioner som gör det svårare att ens hålla drömmen om eget ägt boende vid liv. Om man tillhör den här gruppen saknar man kombinationen eget kapital och höga inkomster. Det är med stor sannolikhet även i den här gruppen som arbetslösheten slagit hårdast. Här har det egna sparandet gått till att överleva långa väntetider på a-kassa och man är fortfarande bunden till köpoäng eller kontakter för att fortsätta sin boendekarriär.
Om jag vore socialist skulle jag rasa mot det faktum att pandemin bidrar till att synliggöra och öka klassklyftorna. Som parti till vänster skulle jag lägga krut på att väcka den gamla folkhemsdrömmen om eget hem och se över människors möjligheter att göra boendekarriär.
Som mer liberalt lagd, så menar jag att den här krisen både synliggör och begränsar människors frihet. Det borde få alla partier till höger att vilja återinföra idén om att ”äga är frihet” till toppen av sina prioriteringar.
Oavsett vad som är drivkraften, så måste de bostadspolitiska frågorna få högre prioritet i Sverige. Om två år är det val. Ska det valet handla om oss människor och våra hem, så måste vi kräva det.