LEDARE | Regeringen motar eventuell nedgång i bostadsbyggandet och höjer investeringsstödet kommande tre år. Men i praktiken är stödet fortfarande dyrt och ineffektivt. Om regeringen bara hade accepterat att ägt boende ger lägre bostadskostnader, hade lösningarna sett annorlunda ut. Det menar Annika Miscevic, public affairs manager på Veidekke.
Den första februari återinfördes investeringsstödet med en riktad satsning på hyres- och studentbostäder. Som en del i en social bostadspolitik skulle nu en av sju lägenheter tilldelas kommunen som i sin tur ska kunna använda dem för sociala kontrakt eller för att kunna ge unga människor en möjlighet att komma in på bostadsmarknaden.
Nu i höstbudgeten slår Per Bolund på stora trumman och höjer investeringsstödet med 1,8 miljarder 2021 från 7,5 till 9,3 miljarder för att ta höjd för fler ansökningar. Därefter tillförs 1,1 miljarder 2022 och 1,7 miljarder 2023.
Så vad är då problemet? Här kommer några exempel:
1. Redan hösten 2019 visade en studie av analysföretaget Evidens, beställd av Sveriges kommuner och regioner, följande:
- De flesta bostäder som byggdes med hjälp av investeringsstödet, skulle ha byggts ändå.
- De som flyttade in i nyproducerade och subventionerade bostäder hade inte lägre inkomster jämfört med dem som flyttade in i nyproducerade och osubventionerade lägenheter.
- Därtill fanns inga spår på att stödet betalats ut där bristen på bostäder är som störst. (Något som förvisso kan ha förändrats sedan februari 2020 då en fördelning mellan storstäder och landsbygd infördes.)
2. Investeringsstödet premierar byggandet av små lägenheter, trots att efterfrågan på större lägenheter har ökat markant de senast åren i takt med att villapriserna har stigit och kreditrestriktionerna gjort det mycket svårare för unga familjebildande par att skaffa sig en större bostad på den köpta marknaden. Det leder helt enkelt till ökad trångboddhet i en upplåtelseform som inte är önskvärd av målgruppen.
3. Bostadsbolagen får inte sina kalkyler att gå ihop när de bygger enligt den efterfrågan som finns och när det ligger krav på låga normhyror för samtliga lägenheter i bostadshuset. Fullt investeringsstöd ges bara för små ettor under 35 kvm och sedan utgår halvt stöd för bostäder upp till 70 kvm. För övriga lägenheter finns inget investeringsstöd, trots att bostadsföretaget förbinder sig att ha låg hyra på alla lägenheter i huset.
Låga hyror riskerar att leda till att marknadsvärdet på hyresfastigheten sjunker.
4. Nyproducerade och subventionerade lägenheter är fortfarande dyra. I Stockholmsregionen får exempelvis hyran vid tillträdet inte överstiga 1 550 kronor per kvadratmeter och år. Det ger oss följande beräkning: 1 550 x 70/12 = 9 042 kronor i månaden för en normalstor trea. Det ska ställas mot att bland annat Stockholmshem, Familjebostäder och Svenska Bostäder kräver att du som kontraktshavare ska ha 5 002 kronor kvar att leva på efter betald hyra om du är ensamstående. Alla som behöver el, hemförsäkring, fack- och arbetslöshetskassa, resekostnader, mobiltelefon och samtidigt försöker spara lite varje månad, inser snabbt att det är ohållbart.
5. Låga hyror riskerar att leda till att marknadsvärdet på hyresfastigheten sjunker. Om detta sker och marknadsvärdet understiger produktionskostnaden, drabbas bostadsföretaget av nedskrivningar som ska räknas av i resultaträkningen. Risken för förluster är således stor.
Det här är bara några av problemen.
När det gäller det socialpolitiska perspektivet är det till och med tveksamt om satsningen verkligen är effektiv. Med detta stöd, kan exempelvis den ensamstående mamman i praktiken bara välja mellan dyrt eller trångt. Höjda bostadsbidrag och fler sociala kontrakt hade varit ett bättre alternativ.
Det enskilt bästa, hade däremot varit om regeringen valt att stimulera bostadsbyggandet genom att möjliggöra en större efterfrågan. Om regeringen hade accepterat att ägt boende ger lägre boendekostnader, skulle man ha varit tvungen att se över kreditrestriktionerna, kanske infört subventionerat bosparande och initierat ett startlån för förstagångsköpare, samt sänkt skatterna rejält för dem som har lägst löner.
Men, så blev det inte. Den här gången heller.