KRÖNIKA | Allt fler sparar i aktier och fonder, vilket också leder till att antalet framgångssagor i media ökar. Anledningarna till att vanliga människor vänder sig till börsen i hopp om att spara ihop till ett kapital är flera, skriver Emma Persson, privatekonom på Länsförsäkringar.
I de sociala medieforum jag dagligen rör mig, läggs det ibland upp skärmdumpar från kvällstidningarna. I rubrikerna står det saker som ”så blev miljonärsmamman rik på börsen” eller ”Kalle, 22, ger sina bästa aktietips”. Då skrockas det gott i forumet, ”höhö, säljsignal, eller vad säger ni?”. Teorin är enkel – när man börjar få aktietips av taxichauffören eller jobbarkompisen som aldrig intresserat sig för börsen tidigare – då står börsen högt och det börjar bli dags att sälja.
Men jag tror att det finns helt andra skäl till varför de här historierna dyker upp nu. Eller varför så många ”vanliga” människor vänder sig till börsen i hopp om att spara ihop till ett kapital. Och att de på sistone har blivit ganska många.
Idag kan vem som helst skaffa sig en fondrobot.
Dels har aktie- och fondsparande blivit folkligt tack vare pressade avgifter, digitalisering och utbildning. För inte alltför många år sedan var du tvungen att gå in på ett bankkontor eller ringa ”din” aktiemäklare för att göra aktieaffärer. Idag kan vem som helst skaffa sig en fondrobot som väljer ut ett par likaledes robothanterade fonder till låga priser. Du behöver helt enkelt vare sig vara rik, ha en bra bankkontakt eller förstå så mycket för att ge dig in i det. Dessutom får du tips på ”bästa” aktien i flera sociala medier. Om du nu bör lyssna på det eller inte.
För det andra finns det inte så många alternativ. Räntorna har varit låga i decennier och inte många tror att det kommer att hända något på den fronten under många år framöver. Det finns helt enkelt inga andra alternativ än att vända sig till börsen och hålla tummarna för att det inte är en bubbla.
För det tredje så finns det en ökande trend mot ett mer minimalistiskt förhållningssätt. Den s k FIRE-rörelsen, Financial Independence Retire Early, har spridit sig som en löpeld över världen. De övertygade sparar genom ett sparsamt leverne helt enkelt ihop ett så stort aktiekapital att de kan gå tidigt i pension. På så vis menar de att de slipper ställa väckarklockan för att sätta sig framför en skärm och göra ytterligare en meningslös Powerpoint-presentation. Även om alla inte går så långt så är det ändå något som satt sig i bakhuvudet hos många.
Räcker pensionspengarna till den åldrande befolkningen?
För det fjärde så litar många människor inte längre på systemet. Den tekniska utvecklingen har gått fruktansvärt fort och vågar man lita på att man inte så småningom blir ersatt av en robot? Räcker pensionspengarna till den åldrande befolkningen? Bostadspriserna har också stigit kraftigt de senaste åren och alla inser att för att kunna bo eller hjälpa barnen in på bostadsmarknaden behövs helt enkelt ett rejält kapital.
För det femte har vi råd. Hushållens disponibla inkomster har under den senare delen av 1900-talet stadigt ökat och särskilt mycket under de senaste 20 åren. Det innebär exempelvis att en genomsnittlig tvåbarnsfamiljs disponibla inkomst är 20 000 kr högre per månad jämfört med 1999 [SCB]. För tidigare generationer fanns kanske inte samma utrymme att spara. Det mesta gick helt enkelt åt till de vardagliga utgifterna och kanske en semester utomlands vid enstaka tillfällen. Sedan dess har bland annat skattesänkningar och reallöneökningar gjort att fler har fått mer pengar i plånboken. Och kanske därmed helt andra krav på sin tillvaro, t ex i termer av semestrar, större bilar och avkopplande weekends i Europas storstäder.
Jag menar alltså att det kan vara så att det helt enkelt finns både en större längtan efter och större behov av ett sparkapital idag jämfört med tidigare. Och eftersom jag vet att det ibland kan vara svårt att motivera människor till att spara på lång sikt, har jag svårt att se några större bekymmer med detta.