Dags för ny stadsbyggnadsvision!

 

KRÖNIKA | Hur ska vi planera så att alla ska känna att planerare och politiker bryr sig om dem? Svaret är i grunden enkelt. Allt möjligt ska byggas – enkelt och lyxigt, högt och lågt, det som många tycker är vackert och det som många tycker är fult. Det menar Hans Lind, professor i fastighetsekonomi.

För mig kännetecknas en stad av mångfald. I staden finns alla sorters människor. Här finns subkulturer, här finns rika och fattiga, här finns de som vill bo i en tät stadsdel med restauranger runt hörnet och här finns de som vill koppla av i sin trädgård eller snickra på sitt hus. Åker man runt i staden ser man en mångfald av olika stadsdelar – från de rikas villakvarter till nedgångna industriområden.

Tar vi Stockholm som exempel är villakvarteren i Enskede eller Stuvsta lika mycket stad som flerfamiljshusen på Södermalm. Vällingby och Farsta med sin blandning av höga och låga hus och sin blandning mellan radhus och flerfamiljshus är lika mycket stad som Hammarby Sjöstad och Norra Djurgårdsstaden. Högdalens industriområde är lika mycket stad som bank- och finanskvarteren mellan Sergels Torg och Stureplan.

Hur ska vi planera så att alla dessa olika grupper?

Ur detta perspektiv bör stadsplaneringens och politikens mål vara att skapa möjligheter för de människor som finns i staden och de som av olika skäl vill flytta dit. Hur ska vi planera så att alla dessa olika grupper – med olika inkomster och olika uppfattningar om hur de vill bo – ska känna att planerare och politiker bryr sig om dem? Svaret är i grunden enkelt. Allt möjligt ska byggas – enkelt och lyxigt, högt och lågt, det som många tycker är vackert och det som många tycker är fult.

Under senare år har ”bygga stad” och ”bygga stadsmässigt” tolkats som att vi ska bygga tätt och bygga flerfamiljshus – och helst med affärer och andra verksamheter i husens gatuplan. Men är det någon som sett en stad som ser ut på det sättet? Är det inte så att alla städer kännetecknas just av blandningen av allt från finanskvarterens höghus till de renodlade bostadsområdenas radhus och villor?

Tanken att den täta delen av staden är själva staden, och att det är den delen vi ska efterlikna verkar ha uppstått som en ohelig allians mellan kortsiktiga vinstintressen och inskränkta miljöintressen. Det är klart att en kommun som äger mycket mark tjänar på att det byggs tätt och högt och tjänar på att bygga igen lucka efter lucka innanför den egna kommungränsen. Ju högre prisnivån är desto större vinst kan markägare, byggherre och andra inblandade dela på. Men det behövs också en ideologi för att dölja de rena ekonomiska intressena och delar av miljörörelsen har av någon anledning gärna hjälpt till med den ideologin.

Ju högre prisnivån är desto större vinst kan markägare, byggherre och andra inblandade dela på.

En kärna i denna ideologi tycks vara att den hållbara staden är den som minskar bilanvändningen mest. En stad där mycket finns inom promenad och cykelavstånd, och där spårbunden trafik tar hand om resten av persontransporterna. En anti-bilism som naturligtvis passar de ekonomiska intressena perfekt eftersom mer ytor då kan bebyggas.

Det som byggs idag kommer dock att stå i hundra år och vi kan räkna med att de flesta bilar kommer att drivas av annat än fossila bränslen om 20 år. En stad ska byggas efter hur människor vill bo och inte utifrån hur mycket fossila bränslen som fordon använder idag. Dessutom verkar de som prisar den täta stadens miljövänlighet ha glömt att de som bor i den täta staden och cyklar till arbetet inte sällan har en sommarstuga som de tar bilen till.

Klimatpolitik handlar för mig om höjda koldioxidskatter och sänkta tak i systemen med utsläppsrättigheter. Jag tycker också att det är helt OK att på alla områden förbjuda de 10 procent av produkterna som är sämst för klimatet – både när det gäller bilar av olika storlekar och byggmaterial. Men staden ska planeras efter hur människor med olika värderingar och olika tjocka plånböcker vill bo – och så att mångfalden av verksamheter som pågår i en stad kan fortgå.

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ok, men man kan inte bara se de olika typerna av stadens delar var och en; det är ju också samspelen och sambanden mellan de olika delarna som ska ge en naturlig känsla av samhörighet i en gemensam stad.

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.