Vi kan bygga lägenheter som fler har råd med

 

KRÖNIKA | Låt oss bygga bostäder som fler har råd med. Att stat och kommun tar kostnaderna för mark och exploatering skulle få en direkt konsekvens på köpeskilling eller hyresavin för en ny bostad och revolutionera tillgängligheten på bostadsmarknaden. Håller du inte med? Kom då med dina bästa förslag för att svara på en fråga som skriker efter en lösning. Marie Thelander Dellhag efterlyser en debatt om hur vi kan möta en av våra mest akuta frågor just nu.

Hur ska vi kunna bygga bostäder som fler har råd med? Frågan är minst lika angelägen idag som innan pandemin. Trots detta är de politiska förslagen tunnsådda. Det är välkommet att regeringen tillsatt en utredning om social bostadspolitik, men den stora knäckfrågan är ändå hur vi ska kunna låta bostadsutbudet växa genom nya bostäder till rimlig kostnad. Nyligen presenterade Stockholms Handelskammares uppmärksammade Omstartskommission sina förslag på hur vi ska få en mer hållbar bostadsmarknad. Dessvärre blev det mest en sammanfattning av mer eller mindre framgångsrika förslag som lagts fram de senaste åren, och som för det mesta bara gjort skillnad på marginalen.

Det räcker inte. Så länge vi har en bostadsmarknad där familjer inte lyckas få en fast bostad och alldeles för många lever i tillfälliga bostadslösningar har vi ett samhälle som slits isär. Idag ser vi ett stort glapp mellan det verkliga bostadsbehovet och människors ekonomiska möjlighet att efterfråga en ny bostad. Därför behöver staten ta ett större finansiellt ansvar för bostadspolitiken. I ett Miljonprogram 2.0, där det offentliga tar kostnader för mark och exploatering, skulle prislappen kunna sänkas rejält.

Upplägget är träffsäkert och skulle gälla allt bostadsbyggande – både ägt och hyrt boende. När jag tittar på våra byggkalkyler kan jag konstatera att omkring 25 procent av kostnaderna handlar om mark och exploatering. Skulle stat och kommun gå in och ta de kostnaderna skulle vi kunna kapa köpeskilling och hyra på motsvarande vis. I Malmö skulle det innebära att upp till 80 procent av hushållen skulle kunna efterfråga en nybyggd bostad. Det vore revolutionerande.

I Malmö skulle det innebära att upp till 80 procent av hushållen skulle kunna efterfråga en nybyggd bostad.

Och nej, ett Miljonprogram 2.0 handlar inte om att rulla ut gråa höghus i förortsområden. Det som åsyftas är att staten igen behöver ta fram en finansieringsmodell som verkligen stimulerar byggandet av prisvärda bostäder. Idag ser vi, till skillnad från under miljonprogrammets dagar, vikten av blandade bostadsområden där det finns bostäder i både ägd och hyrd form. Därför vill vi att hela bostadsmarknaden ska stimuleras, vilket också blir konsekvensen eftersom bostadsbyggande oavsett upplåtelseform bär kostnader för mark och exploatering.

Men vari ligger logiken att stat och kommun ska subventionera kostnader för bolag som erbjuder en vara på marknaden, undrar en del? Då vill jag för det första påminna om att en bostad inte är en vara som andra och kommuner har ett lagstadgat bostadsförsörjningsansvar. Men det finns också en tydlig ekonomisk logik eftersom bostadsbristen årligen kostar enorma summor. Ju tidigare vi kan bemöta problem som bostadsbristen innebär, desto mer minskas kostnader för tillfälliga boenden, bostadsbidrag och försörjningsstöd som ökar när de enda tillgängliga bostäderna är dyra nybyggda lägenheter. För att inte tala om vinsten av att fler får en hållbar bostadssituation och därmed klarar sig bättre i både arbetsliv och samhälle. Bostaden är en grundläggande förutsättning för ett gott liv.

Bostadsbristen kostar enorma summor årligen.

Börjar vi också titta på kostnader för utebliven tillväxt och uteblivna skatteintäkter i städer dit människor inte flyttar på grund av bostadsbristen blir den enorma prislappen ännu högre.

Dessutom finns det en logik i att just mark- och exploateringskostnader bärs upp av det offentliga. Ofta gäller de kostnaderna sådant som är till för det allmänna; som ny infrastruktur, nya lekplatser och allmänna mötesplatser. Likaså medför det högre kostnader när vi vill förtäta i städerna istället för att ta värdefull åkermark i anspråk. Saneringar och omläggning av gamla ledningar blir fördyrande när vi ska bygga på mark där annan verksamhet funnits tidigare.

Jag är säker på att många skruvar på sig i stolen och har åsikter om det här förslaget, som liksom allt har både fördelar och nackdelar. Håller du inte med? Vilka är då dina bästa förslag och argument? Vi behöver få igång en ordentlig debatt i denna fråga som skriker efter en lösning – och vi har inte råd att vänta mycket längre.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.