Den bostadspolitiska debatten förtjänar bättre

 

REPLIK | Den svenska hyressättningsmodellen bygger på ansvarstagande och konstruktiv vilja. Dessvärre möter vi en Hyresgästförening som omöjliggör den modell som Lisbeth Pipping tar i försvar den 21/7. Den bostadspolitiska debatten förtjänar bättre än tomma anklagelser om faktafel och mytspridning, skriver Christina Heikel, näringspolitiskt ansvarig på Fastighetsägarna Göteborg.

Som konstruktiv part för en bättre fungerande bostadsmarknad ser Fastighetsägarna positivt på regeringens initiativ. Vi ser fram emot skarpa förslag gällande effektivare hyresförhandlingar, bättre nyttjande av befintligt hyresrättsbestånd, hyressättningen i nyproduktion och inom den sociala bostadspolitiken. Regeringen och dess samarbetspartierna gör ingen hemlighet av att de med goda intentioner vill liberalisera bostadsmarknaden. Om definitionen av idioti är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat, kan man konstatera att bostadspolitiska reformer är mer än nödvändiga.

Den svenska hyressättningsmodellen bygger på ansvarstagande och konstruktiv vilja. Dessvärre möter vi i Göteborg och på andra håll en Hyresgästförening som omöjliggör den modell som Lisbeth Pipping tar i försvar.

Den senaste kollektiva årsförhandlingen har stärkt vår uppfattning att lagstiftning måste till. Behovet av gemensamma grunder för vad den årliga hyresutvecklingen ska grundas på, tidsramar för förhandlingarna och en oberoende tvistelösning för när parterna inte lyckas komma överens, har visat sig vara akut. Vi vill att parterna ska veta vad vi förhandlar om och att vi håller oss till det. Drar förhandlingarna ut på tiden drabbas framförallt hyresgästerna, i och med att de riskerar retroaktivitet i sina hyresjusteringar. I de fall parterna inte kan komma överens, bör en oberoende tredje part få sista ordet i motsats till att Hyresgästföreningens bud eller oförändrad hyra ska gälla.

Den senaste kollektiva årsförhandlingen har stärkt vår uppfattning att lagstiftning måste till.

Vem kommer att vilja investera i nya hyresrätter om det är olönsamt eller inte går att räkna på? Fri hyressättning i nyproduktionen var en punkt i Januariöverenskommelsen redan innan Hyresgästföreningen drev mål mot Uppsalahem, som efter avgörande i hovrätten tvingades sänka egensatta hyror i en nyproduktion. Men det gör reformen än mer angelägen, i och med att hyran i nuläget riskerar att sänkas så att en hållbar avkastning i förhållande till produktionskostnad inte längre är möjlig. I en stad som Göteborg där byggrätter säljs på pristävling och de kostsamma kommunala särkraven är fortsatt höga, påverkar den rådande osäkerheten investeringsviljan. I Finland har det byggts mer än dubbelt så mycket bostäder än Sverige per invånare sedan införandet av fri hyressättning. Priserna har inte skenat utan hittat sin jämvikt där marknaden möter efterfrågan på bostäder. Finland har ingen bostadsbrist, inga bostadsköer och genom en väl utbyggd social bostadssektor heller ingen hemlöshet.

Nyproduktionen av hyresrätter kommer dock inte ensamt att lösa bostadsbristen eller de decennielånga köerna. Utnyttjandet av det befintliga beståndet måste bli bättre och det kräver en hyressättning och utveckling av densamma som speglar lägenheters läge, kvalitet och betalvilja.

Utnyttjandet av det befintliga beståndet måste bli bättre.

Hyresgästföreningen har som mål är att 51 procent av hyresgästhushållen i Sverige ska vara medlemmar år 2027, att jämföra med en knapp tredjedel idag. I uttalat syfte att attrahera nya medlemmar, nyttjas bland annat människors eventuella oro för fri hyressättning. Nya metoder testas och symbolpolitiska mediala vinster tycks vara en av dem.

Fastighetsägarna har under lång tid påtalat behovet av en ny nationell social bostadspolitik. Nya verktyg måste till när utslagningen och segregationen på bostadsmarknaden tar nya uttryck. Samtidigt som landets 290 kommuner idag ska hitta varsin lösning på problem som är rikspolitiska, bland annat till följd av den hyresreglering som det lagstadgade bruksvärdessystemet de facto är. De privata hyresvärdarna i Göteborg tar idag ett stort socialt ansvar i bostadsförsörjningen genom välfungerande samarbetsavtal med staden samt genom frivilliga åtaganden.

Den bostadspolitiska debatten förtjänar bättre än tomma anklagelser om faktafel och anklagelser om mytspridning.

I sin krönika Ett hem är grunden för vårt samhälle (15/7) kallar sig Daniel Carlenfors, förtroendevald hos Hyresgästföreningen i Göteborg och ansvarig för förhandlingar mot privata hyresvärdar, för bostadspolitisk aktivist. Carlenfors anser att bostaden oriktat bör vara en del av välfärden medan Fastighetsägarna förordar träffsäkra riktade insatser för hushåll med låga inkomster eller social problematik. Carlenfors skriver även att det privata ägande av hyresrätter bör övergå till det allmänna, eftersom hyror inte kan hållas generellt låga. Trots att hyrorna under åratal halkat efter den samhällsekonomiska utvecklingen och i reala termer sjunkit. Hur ska hyresrätten fortsatt vara en attraktiv boendeform om inte hyresutvecklingen gör det möjligt att förbättra bostäders kvaliteter och att bedriva en långsiktig och god förvaltning?

Den bostadspolitiska debatten förtjänar bättre än tomma anklagelser om faktafel och mytspridning. Med min mångåriga erfarenhet inom svensk politik, uppväxt i ofullständiga demokratier och demokratiarbete i diktaturer, ser jag Hyresgästföreningens ageranden lokalt som inget annat än arrogans mot det förtroende som lagstiftaren gett dem. Tonen i Pippings replik ger intryck av en Hyresgästförening som varken vill förstå fastighetsföretagandets förutsättningar eller bidra till bostadspolitiska framsteg.

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.