LEDARE | I den bostadspolitiska debatten hävdas ofta att införandet av marknadshyror för nyproducerade hyresrätter, succesivt skulle leda till högre hyror i hela hyresbeståndet och att den billiga hyresrätten endast kan skyddas av hyresregleringar. Men kommer den billiga hyresrätten att överleva trots det? Det skriver Annika Miscevic, public affairs manager Veidekke.
När regeringen tidigare i år presenterade direktiven till utredningen om fri hyressättning i nyproduktion av hyreslägenheter, kom debatten om marknadshyror att få ny fart.
Att det råder problem på svensk hyresmarknad, är de flesta överens om, liksom att problemen är störst för unga, nyanlända och äldre. Vi har långa kötider till det befintliga beståndet, vilket styr över människor till en dyr andrahandsmarknad, trångboddhet och rent av kriminella handlingar som att köpa svarta förstahandskontrakt.
De nybyggda hyreslägenheterna är dyra och kan till och med kräva en lika hög inkomst som behövs för att köpa en bostadsrätt, bortsett från att det sistnämnda kräver en insats – som många löser genom blancolån eller genom att låna från föräldrar.
Nu när det luktar marknadshyror – så drar debatten igång på högsta växel.
Nu när det luktar marknadshyror genom den tillsatta utredningen som alltså endast rör hyressättningen av nyproducerade hyresrätter och på inget sätt handlar om befintliga bostäder – så drar debatten ändå igång på högsta växel. Och det är en ganska svår och komplex debatt.
På ena sidan finns det röster som argumenterar för att den hårt reglerade hyresmarknaden skulle må bra av att avregleras för att skapa stabilitet och komma till rätta med fördelningen i bostadsköerna, de dyra andrahandskontrakten, den svarta marknaden och hyresprivilegierna.
På andra sidan står förespråkare av den generella bostadspolitiken som pekar ut problemen på hyresmarknaden som ett resultat av att det byggs för lite och att det som byggs är för dyrt att efterfråga. För dem handlar det om att utveckla den svenska modellen – inte att avveckla den.
Hur länge kommer det att finnas billiga hyresrätter i Sverige?
Personligen tycker jag att det finns bra argument från båda håll och jag önskar att debatten inte var så starkt polariserad – eller snarare politiserad och ideologisk – för de bästa lösningarna tycks ligga någonstans mittemellan. Däremot finns det en fråga som ständigt förblir obesvarad i debatten och det stör mig. Här kanske det finns någon som kan hjälpa mig att förstå.
Jag pratar om ”den billiga hyresrätten”. I debatten om marknadshyror hörs både säkra och osäkra röster från båda håll som påpekar att ökade marknadsinslag troligtvis innebär att alla hyresrätter succesivt kommer att bli dyrare. Det är absolut en relevant fråga och bör beaktas, men den obesvarade frågan är:
Hur länge kommer det att finnas billiga hyresrätter i Sverige, även om den reglerade hyresmarknaden består? Vi vet ju trots allt att det befintliga beståndet, till stor del är eftersatt i underhåll och står inför omfattande renoveringar med hyreshöjningar till följd.
Med andra ord. Oavsett vilken väg vi går, hur länge kan vi prata om ”den billiga hyresrätten”?
I den debatt som var förra året i delar av Stockholm kring det erbjudande att ombilda kom just frågan om den billiga hyresrätten upp som ett argument.
Fascinerande var hur motståndarna till ombildningar lyfte fram det bristande underhållet som en tickande bomb – om man ombildar. Däremot gick man aldrig in på hur det skulle bekostas om ingen ombildning sker.
Det känns som det är en omfattande kapitalförstöring som pågår och det är tveksamt om det finns andra vägar att lösa situationen på än en kombination av:
– höjda hyror (hyresgästen betalar)
– ägartillskott (hyresgästen och kommuninvånarna betalar)
Inget roligt att nämna så jag är inte förvånad att V och HGF duckar.