Rapport från Grönköping

KRÖNIKA | Göteborg har under de gångna decennierna varit en tummelplats för krass och visionslös arkitektur och stadsplanering. Det är en stor uppgift att återskapa den anda av kunskap och omsorg som genomsyrade tiden då stadsdelar som Kortedala och Guldheden blev platser som omtalas som förebilder i hela världen än idag, men det är inte omöjligt, skriver Björn Siesjö, stadsarkitekt Göteborgs Stad.

Göteborg är, som jag tidigare nämnt i detta sammanhang, en stad där vi tidvis skapar goda bostäder, men inte lika ofta når upp till den nya nationella arkitekturpolitikens mål om goda gestaltade livsmiljöer. Staden är idag i stora delar skärvor av stad inpassade i hav av trafikinfrastruktur. Många processer i planeringen verkar snarare för att konservera denna modernistiska bilstad, än för att driva förändring mot en mer människovänlig, jämlik och hållbar stad.

Det politiska landskapet är splittrat, utan någon avgörande stadigvarande majoritet. Man får samla ihop en majoritet fråga för fråga, och populistiska partier med oklara syften inom stadsutvecklingen tar stor plats på scenen. De planerande nämnderna, förvaltningarna och de kommunala bolagen inom stadsbyggnadsområdet har inget samordnat ledarskap, alla jobbar i sitt stuprör och drar åt sitt håll, med olycklig kortsiktighet och brist på drivande visioner som resultat. I ett sådant sammanhang så är det ju mycket lättare att kasta käppar i hjulet än att bygga någonting varaktigt

Hur gör man som stadsarkitekt i ett sådant Grönköping?

Man får göra vad man kan, och det är ju ganska mycket… på stadsbyggnadskontoret har vi under ett antal år arbetat med kvaliteten i stadsbyggandet, vare sig det rör sig om parker, broar, gator eller hus. Vi har använt oss av arkitekttävlingar för ett stort antal nya märkesbyggnader och landmärken i staden. Vi har drivit frågor om hållbarhet och goda livsmiljöer i spetsprojekt som lockat till sig arkitekter från hela världen. Vi tror på det goda exemplets makt, och vill att de mest synliga byggnaderna i staden ska markera framtidstro såväl som omsorg om medborgaren.

Göteborg har under de gångna decennierna varit en tummelplats för krass och visionslös arkitektur.

Göteborg har under de gångna decennierna varit en tummelplats för krass och visionslös arkitektur och stadsplanering, där kortsiktiga ekonomiska argument alltför mycket fått påverka miljöer som påverkar oss alla finns kvar i hundra år. Under denna tid har staden sjunkit långt från nivån som en världsledande och innovativ stad inom stadsplanering, som skapade stadsdelar som Kortedala och Guldheden, som med den spetsigaste arkitekturen och de bästa landskapsarkitekterna blev platser som omtalas som förebilder i hela världen än idag.

Det är en stor uppgift att återskapa den anda av kunskap och omsorg som genomsyrade den tiden, men inte omöjligt. Göteborg är ju den sortens stad som rest sig ur askan många gånger förut, som gått från kris till framgång upprepade gånger i historien. Det handlar ju mycket om kunskap, och att väcka intresset för stadsbyggandet. Hur vi bygger våra livsmiljöer har en enorm påverkan på människors livskvalitet, och på Göteborgs möjligheter att vara framgångsrikt och lyckosamt in i framtiden.

För att bygga en framtidstad måste vi förstå att vi inte kan vara kortsiktiga. Rom byggdes inte på en dag, och gratis var det inte heller. Stadsutveckling kan inte räknas hem ekonomiskt om ledtiderna är korta, och dålig kvalitet och omsorg skapar stora sociala kostnader.

Rom byggdes inte på en dag, och gratis var det inte heller.

De kalkyler för kortsiktig lönsamhet som idag präglar staden, där vi rear ut vårt markinnehav mot snabba cash, och föröder framtidens möjligheter, måste ersättas av ett strategiskt perspektiv, där vi säljer färdigplanerad mark med villkor om kvalitet.

Den föråldrade synen på mobilitet som präglar stora delar av stadens trafikplanering, måste ersättas av en trafikplanering i balans med övriga kvaliteter och nyttor. Idag kan ett nyplanerat område kan visa sig bestå till hälften av asfalt, vilket är en omöjlighet både ekonomiskt och socialt.

Vi måste bejaka staden som en organism i ständig förändring, utan att för den skull radera ut historiens spår. Vi får inte vara rädda för förändring, men samtidigt vara tydliga med vad som är omistligt.

När nödvändiga offentliga rum och anläggningar för rekreation, parker och torg ses som en kostnad som kan kapas för att få ihop kalkylen, bygger vi in en röta i systemet, som vi kommer att få betala dyrt för många år in i framtiden.

Nu fyller staden 400 år och vi ställer till med fest förstås. Med början den 4 juni 2021, på stadens födelsedag, så firar vi med en stadstriennal i 115 dagar, där vi både ska visa upp oss för världen och bygga och kunskap om stadens planering och utveckling. Vi ska också problematisera och diskutera stadsutvecklingen med såväl långväga experter som den vanlige göteborgaren. Vårt mål är att väcka till liv den stolthet för staden som vi har känt, och kan känna, som Göteborgare.