DEBATT | Att ha ett tak över huvudet är det mest fundamentala som finns och borde vara av högsta prioritet. De som inte äger sitt boende kan behöva anstånd med hyresbetalningar och en diskussion kring planerade hyreshöjningar. Hittills har denna grupp av hushåll inte prioriterats av krisåtgärderna från regeringen, skriver Shoka Åhrman, nationalekonom, föreläsare och författare och Sandra (Byggsandra) Mobaraki.
Den senaste tidens rubriker om rekordhöga arbetslöshetssiffror har nog inte undgått någon. Coronakrisen kom till oss i hast; även om det till en början var det en kris långt ifrån Europa och Sverige. Vi satt som åskådare på distans utan en aning om hur hårt vi skulle komma att drabbas och med historiska följder på den svenska ekonomin.
Pandemin och dess konsekvenser nådde oss snabbare än vi kunde ana och skapade turbulens på de finansiella marknaderna, ställde vården och dess resurser på sin spets och verkar leda till en högre arbetslöshet än vår senast upplevda kris, det vill säga finanskrisen 2008/2009. Vi ser prognoser om ett BNP-ras i svensk ekonomi på upp till 10 procent och andra långsiktiga ekonomiska konsekvenser av pandemin. Insatserna och de ekonomiska åtgärderna har varit många för att minska konsekvenserna för företagen och för individer som blivit av med eller kan komma att bli av med sina jobb samtidigt som situationen är så exceptionell och med risk för att återhämtningen kommer i en långsammare takt än vi trodde och hoppades på från början.
Vi vet med all säkerhet att vi kommer att ta oss igenom denna pandemi och kris.
Det sägs att vi alla är berörda till lika stor del och att vi står jämlika inför den här krisen. Ändå finns det en risk att utfallet på lång sikt inte blir så jämlikt. Vad som är känt hittills är att vi alla står lika inför hälsorisken om man inte tillhör riskgruppen. Samma gäller jobben; blir krisen tillräckligt långvarig finns risken att ännu fler blir permitterade eller uppsagda mer eller mindre oavsett yrkesområde. Med stängda samhällen och gränser samt en världsekonomi i recession kämpar alltifrån det lilla bageriet runt hörnet till bolagen på S&P 500 för sin överlevnad. Krisen är allas att ta sig igenom och en känsla av osäkerhet har blivit en större del av vardagen.
Vi vet med all säkerhet att vi kommer att ta oss igenom denna pandemi och kris. Min rädsla och oro är att det finns en risk att de individer som hade de jobben som försvann i första ledet av pandemins verkningar var de som redan innan hade svårt att komma in på arbetsmarknaden och saknar ett nätverk som kan användas för att hitta nya jobb. Utan planering och stöd riskerar denna grupp att bli kvar i statistiken över arbetslösa även långt efter att krisen är över.
Det finns också de som aldrig haft möjlighet att få lönen att räcka.
Den oro många känner idag kring sin privatekonomi och sina jobb är nog en känsla många av oss delar men även där finns det olikheter mellan hur väl och varje enskilt hushåll kan klara sig om de drabbas till exempel av uppsägning från sina jobb. Det finns de med buffert och därmed en lite större trygghet och stabilitet när deras privatekonomi likt hela världsekonomin stresstestas. Men det finns också de som aldrig haft möjlighet att få lönen/inkomsterna att räcka så långt som till ett buffertsparande.
Det har kommit lättnader och uppskov med hyresbetalningar för servicenäringen och Finansinspektionen har kommit med lättnader och tillfälliga undantag för amorteringskraven på bolån. Trots detta visar färska siffror en ökning av obetalda bostadsavgifter som skickas till inkasso av bostadsrättsföreningar.
Att ha ett tak över huvudet är det mest fundamentala som finns.
För dem som inte äger sitt boende utan bor i hyresrätter behövs nu därför både anstånd med hyresbetalningar och en diskussion kring planerade hyreshöjningar. Hittills har denna grupp av hushåll inte prioriterats av krisåtgärderna från regeringen. Att ha ett tak över huvudet är det mest fundamentala som finns. Att regeringen säkrar människors boenden och hem, borde vara av högsta prioritet. Att säkra att alla har ett tak över huvudet, att barn inte förlorar sitt barndomshem och att vi har möjligheten att återhämta oss från krisen med vår bostad som utgångspunkt. När pandemin är över kommer många av våra medmänniskor stå inför en lång uppförsbacke med en rad olika utmaningar. De välkomnar allt stöd som säkerställer att vräkningar inte sker, som annars riskerar öka på grund av coronakrisen, och att regeringen säkerställer att oskyldiga familjer inte står utan en bostad när man redan är rädd för sin hälsa eller kanske har förlorat sitt jobb.
Hela vårt samhälle är byggd på försörjningsförmåga, och arbetslöshet eller upplevd risk för arbetslöshet är en av de största faktorerna till psykisk ohälsa. Utan en plan och agerande redan idag finns det en risk att vi i pandemins eftereffekter får städa upp ett ännu större utanförskap, psykisk ohälsa och en ökad skuldsättning som i sin tur riskerar kosta samhället stora pengar.