KRÖNIKA | De som har resurser kan bo i vackra miljöer, medan de som inte kan välja tvingas bo i miljöer som andra har valt bort. Det är samhällets skyldighet att se till att alla får tillgång till skönhet i vardagen, skriver Monica Andersson, universitetslektor vid Statsvetenskapliga institutionen på Stockholms Universitet.
Det finns ett betydande folkligt missnöje med stadsbyggandet i Stockholm. Det beror på rivningar av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, okänsliga förtätningar med höga hus, trånga gator och gårdar där solen har svårt att tränga ned, samt på att parker och grönområden naggas i kanten. Spekulationsintressena är oerhört starka i Stockholm och när de tillåts breda ut sig så går det ut över stadsmiljön. I tidigare epoker har Stockholms stad i bred enighet över partigränserna försökt hålla emot. Så har till exempel marken subventionerats i syfte att hålla ner boendekostnaderna. Idag används marken istället för att finansiera såväl bostadsprojekt som infrastrukturinvesteringar. Om vi inte ser upp så kommer Stockholm att bli en hög och tät stad med mörka gator på vinterhalvåret när solen står lågt.
”Det behövs en alternativ förebild.”
Dagens stadsplanering är inspirerad av 1800-talets rutnätsstad. Men husen är högre och gårdarna trängre och barnens lekutrymmen har krympts till ett minimum. Det är kanske inte så förvånande att det kommer rapporter om att barnfamiljerna börjat välja bort Stockholm och i allt högre utsträckning bosätter sig i grannlänen.
Det behövs en alternativ förebild. Stockholm har byggt både mycket och bra i olika epoker och det har staden mycket att lära av. Samfundet S:t Erik har valt att lyfta fram arkitekten Per O. Hallman i sin årsbok 2019. Han verkade under 1900-talets tre första decennier och introducerade en konstnärlig stadsplanering i Stockholm med inspiration från William Morris och Camillo Sitte. Det var under Hallmans tid som det första arbetarbostadsbyggandet kom till med syftet att skapa goda och sunda bostäder i måttlig skala med mycket träd och grönska. Han hade politikernas stöd för att hålla tillbaka spekulationsintressena. Han introducerade konstnärliga stadsplaner med trädkantade krökta gator och skapade kvarter med planterade gröna gårdar utan gårdshus, storgårdskvarter och trädgårdsstäder utanför stenstaden. Då skapades högt uppskattade bostadsmiljöer som Röda Bergen, Helgalunden, Blecktornsparken, och trädgårdsstäder som Gamla Enskede.
”De offentliga rummen i Hallmans planer är väl omhändertagna.”
Hallman är märkligt bortglömd trots den stora betydelse han hade i sin samtid. Han har ritat stadsplaner i hela Sverige. Hans stadsplaner är en viktig kunskapskälla för arkitekter och stadsplanerare. Där Lindhagenplanen byggde på att gatorna med linjalens hjälp skulle sprängas ned i schakt genom bergiga delar, lät Hallman bergen vara kvar och gatorna slingra sig uppför dem. Hans stadsplaner är anpassade till platsen. Han skapade utomordentligt vackra gator, torg och parker och lät gårdarna vara öppna, ljusa och gröna. De offentliga rummen i Hallmans planer är väl omhändertagna.
Hallman utvidgade Stockholm och skapade nya attraktiva platser. De stadsdelar som byggdes under hans tid låg då i stadens utkant. När märkesbyggnader planeras idag så läggs de företrädesvis i stadskärnan där de inkräktar på kulturarvet. Lägg nya märkesbyggnader i eftersatta delar av staden och skapa nya attraktiva platser som Hallman gjorde. Skönhet för alla var ledordet under Hallmans tid. Det borde det vara även idag. De som har resurser och specialkunskaper kan alltid se till att de får bo i vackra miljöer, medan de som inte kan välja tvingas bo i miljöer som de som kan välja har valt bort. Det är samhället skyldighet att se till att alla får tillgång till skönhet i vardagen. Endast det bästa är gott nog åt folket.
Äntligen en självklar tanke!
Tro inte att jag bor i ”Jakan” för att jag vill, när jag ju tvingas blunda hela tiden!