LEDARE | Onsdagens bygg- och bostadssamtal med statsminister Lövfen och flertalet andra ministrar gav Lennart Weiss känslan av allvar och uppriktigt menade ambitioner – även om viktiga frågor kvarstår.
(VARNING! Välvillig text)
Som en person skrev till mig i ett direkt-tweet: ”alla är glada när de får träffa statsministern”. Alltså finns risk för psykologiskt betingade överreaktioner. Och så är det naturligtvis. Lika lite som en svala gör en sommar ska ett enstaka rundabordssamtal övertolkas. Men som två branschkollegor skämtade burleskt med varandra efteråt; ”om de bara fejkade gjorde de det väldigt trovärdigt”.
Jag talar alltså om onsdagens bygg- och bostadssamtal som statsministern kallat till. Vid sin sida hade Stefan Löfven, bostads- och finansmarknadsminister Per Bolund, högskoleminister Matilda Ernkrans samt arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. I tillägg närvarade en hord av statssekreterare, sakkunniga samt departementstjänsteman. En respektabel laguppställning med andra ord, väl rustade att ta sig an bostadsfrågan, kompetensförsörjningen samt klimatutmaningen.
Gavs några besked? Ja faktiskt. Även med ett tvådagarsperspektiv på mötet finns en kvardröjande känsla av allvar och uppriktigt menade ambitioner. I bostadsfrågan klargjorde statsministern att det finns en ”byggskuld” som behöver mötas av mer aktiva insatser de kommande tio åren. I en stickreplik menade Löfven att ”alla ungdomar ska kunna komma in på bostadsmarknaden före 30.” (Noteras.) För att komma dit pekade han på behovet av särskilda lösningar för unga, men också på vikten av en kraftsamling mellan politik och bransch när det gäller produktivitet, byggfel, infrastruktur samt hållbarhet med mera.
Ett slående intryck var den rådande samsynen från branschen. På tvärs emot Finansinspektionens verklighetsbeskrivning gavs rader av exempel på konkreta konsekvenser av införda kreditrestriktioner, där nya åtgärder nu planeras mot hyresbostadssektorn. Såväl stats- som bostadsministern bekräftade att man ser den rådande målkonflikten mellan finansiell stabilitet och bostadssociala effekter och att den endast kan lösas genom en fördjupad analys av balansen mellan politik och marknad, samt bostadsfrågans finansiella frågeställningar.
Rundabordsmötet visade att politik och bransch tydligt drar åt samma håll när det gäller hållbarhet, kompetensförsörjning, vikten av sund konkurrens och schyssta villkor. I bostadsfrågan kvarstår dock en rad frågor. Bolund sammanfattade med att dialogen behöver fortsätta, kanske med en ny omgång samtal i höst. Bolund är flitig på den fronten. Det är bra och signalerar ett äkta engagemang. Men kanske också ett behov av draghjälp. På detta område finns som bekant många kraftfält. Ett av dessa – Magdalena Andersson – deltog inte vid mötet. Men nu har statsministern höjt insatserna. Så låt oss applådera ambitionerna och dansa med så länge musiken spelar.
Fint att man hjälper ungdomar att flytta hemifrån och att rika ska få bo fint för att täcka bostadskulden. Men vi andra….var ska vi bo????
Har socialtkontrakt som går ut i årsskiftet. Jag har inte råd att flytta in i nya lägenheter då de också kräver en stor och stark inkomst. Kommunala lgh kräver också att man inte har skulder, betalningsarmärkningar. Livet blir inte alltid vad man tänkt sig och gör att man hamnar där man är. Men jag vill inte straffas för det och bo på gatan.