LEDARE | Med en nästan kirurgisk precision lyckas man gång på gång lägga förslag eller införa finanspolitiska åtgärder som slår undan benen för unga och ekonomiskt svaga hushåll på bostadsmarknaden, utan att möta upp med bostadspolitiska förslag och åtgärder, skriver Annika Miscevic, public affairs manager på Veidekke.
Först kom bolånetak, sedan kom två amorteringskrav. Problemet med hushållens höga skulder skulle hanteras. Nu aktualiseras frågan om slopade ränteavdrag, något som riksbankschef Stefan Ingves efterfrågat länge. Problemet denna gång, är de höga bostadspriserna (som kreditrestriktionerna också skulle ha åtgärdat).
Med en nästan kirurgisk precision lyckas man gång på gång lägga förslag och införa finanspolitiska åtgärder som slår undan benen för unga och ekonomiskt svaga hushåll på bostadsmarknaden. Eventuella bostadspolitiska förslag och åtgärder för att hantera detta, lyser med fullständig frånvaro.
”Älskade, hatade ränteavdrag” var titeln på ett seminarium som Bostadsrätterna anordnade i Stockholm i onsdags. Flertalet experter gavs möjlighet att slå hål på argument, belysa orättvisor och presentera alternativa reformer som inte slår lika hårt mot unga och kapitalsvaga hushåll, som att exempelvis enbart slopa ränteavdragen på konsumtionslån och att diversifiera fastighetsavgifterna.
Bostadsrätterna presenterade även en undersökning där de frågat unga vuxna (18–35 år) om deras bostadslån, synen på ränteavdraget och eventuella räntehöjningar. 84% uppger att de skulle påverkas av ett avskaffat ränteavdrag och en höjd ränta. 11% skulle bli tvungna att flytta om det inte fanns ränteavdrag och räntan gick upp till normalläge (5%). Hälften vet inte eller tror inte att de ens hade kunnat köpa sin bostad utan ränteavdraget. Sämst förutsättningar har unga kvinnor. Någon som är förvånad?
Riksdagsledamöterna Niklas Wykman (M) och Patrik Lundqvist (S) avlöste experterna och fick börja med att svara på frågan: Vill ni avskaffa ränteavdraget? Båda svarade nej. Mer solklart från Wykman än från Lundqvist, men ändå. Socialdemokraterna har tidigare talat i termer av ett kanske, så visst var vi flera som lyfte förvånat på ögonbrynen.
När de fördjupade sina argument, framkom skiljelinjer dock. Moderaterna betonar vikten av att fatta politiska beslut som inte riskerar att drabba stabiliteten på marknaden, samma retorik som ofta hörs av Riksbanken och Finansinspektionen.
Socialdemokraterna verkar att ha svårare att beskriva vad de egentligen tänker om de ekonomiska frågorna och gör istället en ansats till att beröra bostadspolitiken genom att konstatera att det behövs ett större utbud av bostäder till rimliga priser (politiskt snömos för investeringsstöd till hyresrätter).
Ränteavdragens vara eller icke-vara kommer att fortsätta debatteras. Alldeles oavsett, så kommer bolånetagare utan sparkapital eller andra förmögenheter, allt annat lika, betala mer för sin bostad än den som har möjlighet att kapitalisera på andra tillgångar om ränteavdragen slopas.
Två skattepolitiska talespersoner för de största statsbärande partierna säger nej. Det är bra. Någon dag kommer en modig politiker föreslå ett återinförande av fastighetsskatten. Det är ännu bättre.