KRÖNIKA | Transportpolitiken har kommit längre än bostadspolitiken i att utveckla stringenta forskningsbaserade principer för politiken och riktlinjer för hur myndigheter ska följa upp dessa. Det skriver Ulf Perbo, director på Kreab i veckans krönika.
I min förra krönika diskuterade jag om bygg- och fastighetsbranschen kan lära sig något av transportbranschen och vice versa. Båda kännetecknas av att vara kapitalintensiva och beståndsbaserade där de årliga förändringarna är små.
En intressant fråga som det länge forskats om i transportbranschen är principerna för när och hur stat och kommun ska styra marknaden. Flera myndigheter har också i uppdrag att analysera och rapportera kring detta. Jämfört med bostadspolitiken förfaller principerna genomtänkta, klara och grundade i forskning. Vad skulle hända om vi kopierade principerna till bostadsbyggandet?
För att marknadsekonomiska lösningar ska vara effektiva förutsätts att alla effekter av ett agerande återspeglas i priserna. Vanliga orsaker till att det inte är så kan vara förekomsten av så kallade positiva eller negativa externa effekter. Det kan också förekomma effekter som kategoriseras som bland annat stordriftsfördelar, lång sikt eller handlingsförmåga.
När man väl konstaterat att det är motiverat med offentlig styrning finns det olika typer av styrmedel – ekonomiska, administrativa eller information.
Ekonomiska styrmedel är olika skatter och avgifter som ska få aktörerna att fatta rätt beslut, administrativa styrmedel kan vara att förbjuda eller ransonera något och information är insatser för att ge aktörerna rätt beslutsunderlag om man tror att detta saknas.
Transportpolitikens övergripande mål är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet.
Inom transportpolitiken har detta lett till skapandet av transportpolitiska mål, principer, samt den så kallade fyrstegsprincipen för nyproduktion.
Transportpolitikens övergripande mål är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Därutöver finns ett funktionsmål om tillgänglighet och ett hänsynsmål om säkerhet, miljö och hälsa. Funktionsmålet innebär att transportsystemets utformning, funktion och användning ska medverka till att ge alla en grundläggande tillgänglighet med god kvalitet och användbarhet, samt bidra till utvecklingskraft i hela landet. Transportsystemet ska vara jämställt, det vill säga likvärdigt svara mot kvinnors respektive mäns transportbehov. Hänsynsmålet innebär att transportsystemets utformning, funktion och användning ska anpassas till att ingen ska dödas eller skadas allvarligt, bidra till att det övergripande generationsmålet för miljö och miljökvalitetsmålen nås, samt bidra till ökad hälsa.
De transportpolitiska principerna är följande:
- Kunderna ska ges stor valfrihet att bestämma hur de vill resa och hur en transport ska utföras.
- Beslut om transportproduktion bör ske i decentraliserade former.
- Samverkan inom och mellan olika trafikslag ska främjas.
- Konkurrensen mellan olika trafikutövare och transportalternativ ska främjas.
- Trafikens samhällsekonomiska kostnader ska vara en utgångspunkt när transportpolitiska styrmedel utformas.
En viktig utgångspunkt för utvecklingen av transportsystemet är sedan fyrstegsprincipen som riksdag och regering upprepade gånger uttalat stöd för. Fyrstegsprincipen innebär att möjliga förbättringar i transportsystemet ska prövas stegvis enligt följande.
- Det första steget innebär att överväga åtgärder som kan påverka transportefterfrågan och val av transportsätt.
- Det andra steget innebär att överväga åtgärder som medför ett mer effektivt utnyttjande av befintlig infrastruktur.
- Det tredje steget innebär att vid behov överväga begränsade ombyggnationer.
- Det fjärde steget innebär att, om behovet inte kan tillgodoses i de tre tidigare stegen, överväga nyinvesteringar eller större ombyggnadsåtgärder.
Om allt detta tillämpades på bostadspolitiken skulle resultatet bli ungefär följande:
Bostadspolitikens övergripande mål är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar bostadsförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Därutöver finns ett funktionsmål om bostadsstandard och bostadstillgång samt ett hänsynsmål om säkerhet, miljö och hälsa.
De bostadspolitiska principerna anger att kunderna ska ges stor valfrihet att bestämma hur de vill bo och besluten om bostadsproduktion bör ske i decentraliserade former. Minskat inflytande för PBL, Miljöbalken och kommunerna alltså. Markant ökad småhusproduktion.
Fyrstegsprincipen skulle innebära att nyproduktion inte ska ske innan vi provat med att avreglera hyresmarknaden, sänkt flyttskatten, avgiftsbelagt bostadsköerna och höjt fastighetsskatten.
Det förefaller som om vi kommit längre inom transportpolitiken än bostadspolitiken i att utveckla stringenta forskningsbaserade principer för politiken och riktlinjer för hur myndigheter ska följa upp dessa.