KRÖNIKA | Är det mest rättvist att fördela genom kö? Det undrade Fredrik Kopsch i en krönika här på bostadspolitik.se den 29 januari 2020. Johan Braw, vd på Sölvesborgshem har fattat pennan i en replik och följer upp diskussionen om behov och kötider.
Jag har för egen del ingen position om Sveriges nuvarande bruksvärdessystem, inte heller om marknadshyror. Däremot bidrar jag gärna till diskussion om effekter av dagens system, och i det sammanhanget tar jag gärna upp riskerna med att tolka bostadsköer som mått på samhällsskadlig bostadsbrist.
Och det är alltså något svårare att för mig dra slutsatser om det alternativ som kallas marknadshyror, för jag vet inte vad det är.
Däremot kan jag säga något om det alternativ för tilldelning av lägenheter, som ganska ofta lyfts fram i bostadspolitisk debatt: behov istället för kötid.
Därom kan jag ge besked, om herrn så vill, ty jag var med.
Sölvesborgshem är inte ett så stort bolag vilket i vissa avseenden är en fördel. Ibland har jag min mobila arbetsplats i kundtjänst, det ger mycket genom överhörning och inflikning, och dessutom stämmer vi av många förtursförfrågningar tillsammans. Därför kan jag också ge en bild av komplexiteten i metoden förtur för tilldelning av kontrakt för hyresbostäder.
Förtur inte ger automatisk rätt till kontrakt.
Ett elementärt klargörande är att förtur inte ger automatisk rätt till kontrakt. Sökanden måste alltså uppfylla samma krav vad gäller vandel och ekonomi som alla andra sökande. Det innebär till exempel att det inte får förekomma några tidigare obetalda skulder till Sölvesborgshem och att tidigare erfarenheter av hyresgästen såvitt gäller skötsamhet väger tungt.
Efter detta vill jag ta upp frågan om hur förturen ska förhållas till den sökandens passivitet och aktivitet. Om en person genom en olycka eller allvarlig sjukdom nyligen och plötsligen blivit rullstolsburen, är detta nog en omständighet som talar för att Sölvesborgshems krav på dokumenterade medicinska behov ska anses uppfyllda.
Men om personen drabbades av just detta funktionshinder för fem år sedan, men inte registrerade sig i kön förrän förra veckan? Nu blev förtursfrågan som jag ser det mer komplex. Jag skulle gärna se att ni läsare diskuterade med er granne i två minuter och att vi sedan kunde ha en öppen diskussion.
Låt oss gå vidare och ställa frågan om vilka lägenheter den förturssökande ska erbjudas? Är det en lägenhet som strikt motsvarar de medicinska behov som var dokumenterade eller ska sökanden också kunna välja mellan områden som den själv önskar utifrån andra preferenser? Diskutera med din granne i två minuter. Min om man får säga så kliniska erfarenhet är nämligen att förturssökande ibland inte vill använda sin förtur om det som de erbjuds inte motsvarar deras förväntningar bortom förtursgrunden.
Förtur på grund av arbete nämns ofta också, låt vara att jag menar att förtur på grund av etablering av företag också borde kunna vara lika självklart.
Enligt Riksrevisionens rapport från 2017 om bruksvärdessystemet, sägs detta system skapa ett värde på hyresrätt utöver själva konsumtionsvärdet, en värdeöverföring. Denna värdeöverföring tror jag är eftersträvansvärd för konsumenten och det kan i sin tur enligt min mening generera stora bostadsköer.
Sölvesborgshem är inte Försäkringskassan
Med förtur istället för tid kan konsumenten mycket snabbt komma åt denna värdeöverföring. Jag tror att det är rimligt att förvänta sig att detta kan locka till en del oönskade beteenden. Här borde en del analogier kunna göras med missbruk av de ekonomiska välfärdssystemen. Men Sölvesborgshem är inte Försäkringskassan och det är inte de största bolagen i allmännyttan heller. En ökad tilldelning baserad på behov innebär alltså ett ökat behov av kontroller och jag ställer frågan om bostadsbolagen har de ekonomiska förutsättningarna för att hantera detta kontrollbehov. Märk väl att bolagens hyresintäkter ska baseras på bruksvärdet och kontroller av förturssökande tror jag inte ingår i bruksvärdet. Huruvida kontrollerna skulle kompenseras av Hyresgästföreningen i årshyresförhandlingarna vet jag inte.
Det som alltså kan behöva kontrolleras är intyg. Kommer intyget verkligen från denna läkare eller är det förfalskat? Jag gissar att de flesta intyg kan behöva motringas.
Men det som också kan behöva kontrolleras är anställningsavtal, om nu arbete kan ge förtur. Jag vågar påstå att det med förtur på grund av arbete finns risk för handel med anställningsavtal och inte bara fusk. Det kan alltså finnas ett ekonomiskt värde av att betala för att bli anställd!
Om nu en korrekt anställning ger förtur, vad innebär det för den allmänna lönebildningen? Diskutera med din granne i två minuter.
Jag vill nu gå tillbaka till intygen. Vilken effekt ska ett korrekt utfärdat läkarintyg ha? Som jag ser det är det ändå uthyraren som självständigt ska behålla tolkningsföreträdet. Jag befarar annars att det blir ett alltför enkelt sätt att hjälpa en patient på, om ett intyg med automatik ger förtur. Men det behöver inte bara handla om att en läkare gör det enkelt för sig – det kan också vara så att läkaren utsätts för press att utfärda just ett sådant intyg.
En betydligt större fråga som förtursförespråkarna behöver kunna besvara, är i vilken utsträckning ökad förtur kommer att innebära pull-effekter till större städer och till Sverige.
Detta är alltså några frågor som jag menar behöver beaktas när förtur lyfts fram som angelägen. Jag ser fram emot fortsatta samtal.
Studera gärna hur det kommunala bolaget Bostadsförmedlingen i Stockholm hanterar sociala förturer och notera att finansieringen sker genom en avgift för det bostadssökande. Är det kanske dags för en gemensam bostadsförmedling för hela Sverige?