Får jag be om största möjliga tystnad!

Motsättningar mellan människor som bor i städer och nattlivet finns överallt – även i Sverige. Har vi helt enkelt glömt bort att staden är en organism med flera viktiga funktioner och varför vi ville bo där från början? Det frågar sig Björn Siesjö, stadsarkitekt i Göteborgs stad.

Vad är det som lockar oss till staden? Är det lugn, ro och tystnad vi söker? Knappast! Det är troligen närhet till service, kultur och nöjesliv som drar oss hit. Hur kan då några få av de mest känsliga boende i staden tvinga oss att montera ner stora delar av det som gör staden till den smältdegel den ska vara? Är inte stadens själva fundament just friktionen mellan människor och våra olikheter?

Motsättningar mellan boende och nattliv

De gångna åren har ett flertal musikkrogar i Sveriges större städer fått stänga på grund av att det klagas på att de spelar just musik. Detta är inte en unikt svensk utveckling, Sydney införde en lag om kortade öppettider som resulterade i att 178 musikkrogar fick stänga. Motsättningen mellan boende och nattliv finns i alla städer.

I Stockholm når nu detta epidemiska proportioner, där nattlivet sågas ner med motorsåg. Men även här i Göteborg har flera krogar stängt efter decennier av verksamhet, efter någon eller några få grannars inlagor till myndigheterna. Vad beror detta på?

Varför är det sådan uppenbar obalans i mellan olika intressens tyngd i staden?

Bostaden har ju intagit en särställning i svensk politik under 1900-talet. Ingenting får störa i det allra heligaste – bostaden. Ironiskt nog så är vi, samtidigt som vi värnar de som redan har en bostad, inte så pigga att ge alla samma möjlighet. Vi är ensamma i EU om att inte alls vilja ha en social bostadspolitik; vi har inte som alla de andra medlemmarna begärt undantag från en lag om marknadsmässighet i bostadssektorn. Detta innebär ju att bostaden, åtminstone i centrala lägen, inte är inom räckhåll för alla.

Störande doft av kaffe och bulle

Politiker och myndigheter tävlar om att ytterligare spetsa till situationen och göra bostaden till ett än mera avlägset mål för den vanlige göteborgaren. I Göteborg avstyrker nu Miljöförvaltningen en stor detaljplan på grund av att platsen skulle vara olämplig för bostadsändamål. Detta på grund av lukten från verksamheterna som finns kvar i området. Kahls Kaffe och Pågens bageri skapar nämligen en helt olämplig doftkombination av kaffe och bulle, som kan vara till stort men för medborgarens hälsa och välbefinnande. Att Sverige inte har någon lagstiftning om just doft är oviktigt, man hänvisar till grannländernas lagar.

Så sammantaget har vi en motsägelsefull inställning i frågan. Man kan vinna val på att lova fler bostäder, men belastar samtidigt boendet med fler och fler pålagor. Det ska finansiera parkering genom parkeringsnormer och fylla stadens kassa genom höga markpriser. De som efter denna process har råd att bo i staden är ofta välbärgade och medelålders, ungefär som jag.

Att flytta in från villamattan till staden är populärt, med gångavstånd till kultur och nattliv.

Varför skulle det vara ett problem att boendet prioriteras gentemot andra intressen i staden? Är det inte bara att acceptera att många verksamheter trängs ut och att innerstaden blir mer av ett bostadsreservat? Och nattlivet är väl ändå bara en massa fulla ungdomar som borde bruka allvar i livet istället? Njaee, det kanske som vanligt inte är en så bra idé att se saker enbart från ett håll.

Värdeskapande betydelse

Orsaken till att städer växte fram var till stor del för att vara platser för utbyte av varor, tjänster och idéer. Det har inte upphört att vara städernas grundidé och är anledningen att en bostad betingar overkliga priser på Manhattan. Fortfarande är det sociala och ekonomiska värdeskapandet i städerna drivkraften i de globala ekonomierna, och stora städer blir idag allt viktigare aktörer i den globala utvecklingen.

I många städer i Europa har man konstaterat att nattlivet och den ekonomi som drivs den tiden på dygnet, är av avgörande betydelse för en stads framgång. Förutom att det utgör en betydelse för stadens ekonomi och arbetsmarknad, så är det en viktig faktor i en stads attraktivitet, tillsammans med andra tillgångar, som till exempel handel och service, tillgång till bostad, närhet till natur, kulturliv, bra kommunikationer och vänligt bemötande. Detta sammantaget avgör ju om folk vill bosätta sig där och stanna kvar.

Nattborgmästare

Amsterdam är inte det första, men nog det mest kända exemplet på ett nytt sätt att ta sig an problemet: en nattborgmästare. Paris och London är några av städerna som följer efter och skapar en funktion för att medla mellan olika anspråk på staden. Det har fungerat väl, som en metod att väga mellan intressen och hitta vägen fram förbi konfrontation och myndighetsingripanden.

Detta blir på lång sikt helt avgörande för städernas fortsatta funktion som mötesplatser, utbytesplatser och människomagneter. Det begränsade utrymmet, de kontrasterande intressena, konflikterna mellan olika grupper måste lösas i balans, om vi ska kunna fortsätta bygga städer. Motsatsen till detta är döda och otrygga platser där vaktbolag, kameror och stängsel förgäves försöker rätta till misstagen som begåtts då man inte förstod att staden är en organism med flera viktiga funktioner.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.