Nu krävs politiskt mod att bryta gamla strukturer och system

Oavsett hur vår kommande regering kommer att se ut så kommer det att krävas ett helhetsperspektiv och departementsöverskridande samarbete samt kompetens att tänka nytt för att lösa bostadsfrågan. Det skriver Åsa Henninge, Wästbygg Projektutveckling.

Trots dramatik på bostadsmarknaden fick vi bevittna ett val utan att bostadsfrågan kom i fokus, detta samtidigt som vi summerar ett år utan bostadspolitiska åtgärder eller motgärder till de kreditrestriktioner som effektfullt har minskat efterfrågan.

Trots fortsatt relativt goda makroekonomiska förutsättningar, en kraftig befolkningstillväxt och urbanisering noterar vi återigen en kraftigt minskad nyproduktion. Möjligheten till ett eget boende och att kunna flytta dit jobb finns är en av de viktigaste grunderna för ekonomisk tillväxt och välfärd. Det har talats länge om vikten av en bred bostadspolitisk överenskommelse. Önskvärt är att det står högt upp på prioriteringslistan för Sveriges nästa regering.

Den senaste mandatperioden har i mångt och mycket handlat om nyproduktion och att bygga bort bostadsbristen. Vi noterade också ett rekordhögt byggande som till stora delar dock förklaras av en expansiv penningpolitik och flera år av eftersatt bostadsproduktion. Med facit från de senaste åren med investeringsstöd i handen och enkel matematik kan vi konstatera att vi inte kommer att kunna bygga bort bostadsbristen utan mycket kostsamma subventioner och särregler.
Mandatperioden dessförinnan innebar en viss uppluckring och förenkling av lagar och regler för att skapa nya bostäder men trots förändringar har regelverket inte hängt med samhällsutvecklingen. Plan- och Bygglagen från 1989 speglar den rådande tidsandan, inriktad på bevarandet av befintliga miljöer och med ett stort inflytande för de som redan bor och verkar i staden. Bevarandekrav och skyddsbestämmelser minskar möjligheterna att bygga nytt i staden. Detaljplaneprocessen och överklaganden ger långa genomförandetider och skapar stor osäkerhet och Länsstyrelsen blir ofta en bromskloss i processen.

Fram till 2040 beräknas befolkningen i storstadslänen öka med cirka 1,6 miljoner invånare. Ett ökat krav på finansiering av bostäder med eget kapital förtydligar dock att behov och efterfrågan är två helt olika saker. För att säkerställa de bostäder som behövs krävs en rad åtgärder för att förbättra förutsättningarna för fler att finansiera nybyggnadsprojekt och vilja prioritera utveckling och produktion av olika typer av bostäder och för människor med olika ekonomiska förutsättningar. Det är hög tid att sätta en agenda och samla expertis för reformering av svensk bostadspolitik. Så vad behöver då göras?

Ett oundvikligt steg är att se över hyressättningssystemet där varken presumtionshyressystemet, som med sin nuvarande utformning i själva verket driver på byggkostnadsutvecklingen, eller bruksvärdessystemet längre tjänar sitt syfte. Hyresregleringar kan vara bra i teorin, men i praktiken har vi skapat långa köer och svarta marknader. Istället för att motverka bostadsbrist och ekonomisk segregation har dagens hyressättningssystem blivit ett system som subventionerar bostäder i bästa läge och som gör det mycket svårt att flytta in i våra städer.

En omarbetning av Plan- och Bygglagen är lika nödvändig. Om vi menar allvar med hållbar stadsplanering måste vi tänka nytt i lagstiftningen. Att tillgänglig mark för bostadsproduktion till stor del är i kommunal ägo och det kommunala planmonopolet gör att kommunerna givetvis har en nyckelroll i att tillse ett utbud av bostadsbyggrätter med hög grad av genomförbarhet. Idag är blandstad ideal för stadsplanering och i många kommuner går blandstadsambitionen så långt att såväl den ekonomiska som sociala hållbarheten äventyras. Nuvarande regelverk innebär framförallt fördyrningar och tillsammans med kommunala särkrav och detaljstyrning försvårar det möjligheterna till återvinning och upprepning. De svårigheter att åstadkomma en storskalig produktion av bostäder som föreligger idag saknar sannolikt motsvarighet i svensk industri. Till följd av ett kostnadsdrivande regelverk blir en naturlig konsekvens ett tillskott som till största del hamnar i högnivåområden och i premiumsegmentet.

Särskilt fokus måste vara att hitta lösningar för de som ska etablera sig på bostadsmarknaden. Att skapa förutsättningar för att integrera morgondagens invånare utan att segregationen ökar i våra städer där dagens och morgondagens invånare får helt olika förutsättningar att skapa ett gott liv måste vara ett överordnat uppdrag för svensk politik. Det är hög tid att uppdatera spelreglerna på svensk bostadsmarknad och oavsett regering kommer det att krävas helhetsperspektiv och departementsöverskridande samarbete samt kompetens att tänka nytt. Framför allt kommer det att krävas mod att byta bort gamla strukturer och system.

Åsa Henninge, Wästbygg Projektutveckling.

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. För att en bostad skall byggas förutsätts att intäkten är större än kostnaden. Intäkten maximeras alltid utifrån platsens möjlighet. En lägre kostnad kommer aldrig den boende till del, den avgör endast bostadsutvecklarens vinst och därmed villighet att bygga.
    Det innebär att alla diskussioner om diverse kostnaders betydelse för att producera bostäder till ”överkomliga” priser är att vilseleda läsarna. En bostadsproduktion på marknadsmässiga villkor förutsätter riktade offentliga stödinsatser till svaga grupper – dvs politik.