Journalister och ledarskribenter har en tendens att förenkla i den utsträckning att rena felaktigheter etablerar sig i debatten. Bostadsfrågorna må vara komplexa men antalet experter är också många. Vi behöver ta ett gemensamt ansvar för att höja kunskapsnivån och föra en saklig debatt. Det skriver Martin Lindvall, näringspolitisk chef på Fastighetsägarna, i veckans krönika.
Stora som små mediehus framhäver gärna sin betydelse för allmänbildning och främjandet av det demokratiska samtalet. Genom medarbetarnas engagemang för att sakligt och korrekt informera om händelser omkring oss har de också vunnit vårt förtroende. De flesta, inte alla.
Men liksom för politiken är förtroendet för journalistiken något som måste förvaltas och vinnas varje dag.
I den bästa av världar håller sig alla större nyhetsredaktioner med ämnesexperter inom flera områden och har de rutiner som krävs för att aldrig publicera några faktafel. Att ställa sådana krav är förstås inte rättvist. Det var länge sedan de redaktionella villkoren medgav det.
Men faktafelen får inte bli för många och samma faktafel får inte, trots påpekanden, återkomma gång på gång. Det signalerar ointresse för att sprida korrekt information. Ej heller får nyhetsrapportering, reportage och ledartexter regelmässigt vara så förenklade att komplexa, men för förståelsen helt avgörande, samband utelämnas. Och anklagelser och påståenden som riktas mot politiska motståndare kan inte vidareförmedlas okritiskt, utan ens basala följdfrågor.
Att jag och andra som dagligen jobbar med bostadspolitik sitter och muttrar på våra kontor är kanske inget att oroas över. Men medborgare och väljare har rätt till korrekt och relevant information om frågor som berör så mångas vardag. Och med sin uttalade ambition att bidra till allmänbildning och ett sakligt offentligt samtal finns det skäl att kräva mer av journalister och ledarskribenter än vad jag tycker de förmår leverera i dag.
Särskilt besvärande är det att felaktigheterna fortplantar sig långt in i det politiska systemet. Politiker och tjänstemän runt om i landet är ju lite som du och jag. De formar sin förståelse av omvärlden delvis utifrån vad som rapporteras i media. Och de som verkar i riksdagen eller regeringskansliet, med ansvar för utformning och uppföljning av de regelverk som styr bostadsmarknaden, utgör inga undantag.
Här förekommer det dessutom ett olyckligt växelspel, när politiker i intervjuer, debattartiklar och bakgrundssamtal med journalister reproducerar felaktigheter. Trots – eller kanske just därför – att hyressättningssystemet under senare tid fått stort utrymme i medierapporteringen erbjuder det ett kapitel för sig.
Visst är hyreslagstiftningen och hyressättningssystemets praktiska tillämpning komplicerad materia. Det var inget jag lärde mig på en eftermiddag. Men ur ett journalistiskt perspektiv är det inte unikt. Vare sig jag skriver om handboll, asylinvandring, arbetsrätt eller prisbildning på bostadsmarknaden har mina läsare rätt att förvänta sig att det jag skriver inte förmedlar en felaktig bild av verkligheten eller direkta sakfel. Mot denna underförstådda överenskommelse med läsare och publik bryts det regelmässigt.
Ett högaktuellt exempel kan hämtas från rapporteringen om de pågående regeringsförhandlingarna. Det handlar om ett återkommande faktafel, som fått fäste också bland politiker. Kanske har ni själva också yttrat det i något samtal – ”det råder redan fri hyressättning i nyproduktion”.
Så är det naturligtvis inte. Presumtionshyror, som man brukar kunna härleda missförståndet till, kräver en förhandling med Hyresgästföreningen och bostäder med presumtionshyror ingår i de årliga kollektiva förhandlingarna. Huruvida presumtionsperioden är 5, 15 eller 50 år saknar därför betydelse för hur fri hyressättningen är.
Men hyrorna är ju högre i nyproduktion, invänder någon. Ja, som regel, men inte nödvändigtvis. Och att en hyra är högre gör det inte till fri hyressättning – som ju påverkas av betalningsviljan givet utbudet. I själva verket är det en hyresnivå som Hyresgästföreningen i förhandling funnit rimlig för nyproduktion på den aktuella platsen. Eller som regeringen genom förordning om investeringsstöd i praktiken beslutat.
Hyressättningen är bara ett område bland flera. Faktafel, missförstånd och okritisk vidareförmedling av partiska narrativ eller påståenden förekommer inom flera delar av bostadsdebatten. Om vi som är engagerade i bostadspolitiska frågor upplever detta som ett tilltagande problem för det offentliga samtalet bör vi naturligtvis börja hos oss själva. Vad kan vi göra, utöver vad vi redan gör, för att enskilt och tillsammans höja den allmänna kunskapsnivån?
Kanske går det att kombinera med en uppryckning av mediehusens hantering av frågorna. Vi är ändå ganska många – äldre, yngre, kvinnor, män, representanter från både näringsliv, organisationer, myndigheter och akademi – som med olika bakgrunder, perspektiv och särskild ämnesexpertis finns tillgängliga för den journalist eller ledarskribent som vill ha hjälp med en snabb faktakoll eller bakgrundsbeskrivning. Ett SMS, ett mejl eller ett kort telefonsamtal är ett enkelt sätt att förbättra journalistiken kring bostadsfrågor.